tjockatantenistan

Sista morgonen i Malmö på ett tag. Nästa vecka blir det bara över dagen med lite möten och avstämningar. Har varit intensiva veckor men samtidigt väldigt roligt och stimulerande. Bara det att hitta utan att köra vilse är ju en utmaning i sig och köra vilse är jag en specialist på. Gläder mig ändå efter alla år och alla felkörningar att jag inte längre blir alldeles hispig och nervös utan att jag kan behålla lugnet för jag vet ju att det alltid finns en väg tillbaka...

Kommer ihåg för många år sedan när jag varit i Malmö på kurs. Hade en lånebil som jag smygrökte i. Eftersom jag hela tiden körde fel och inte hittade ut ur Malmö blev ju påföljden att jag stressrökte en del...I baksätet låg mig kappa slängd och vad händer med cigarettglöd när man kör med rutan lite nervevad? Jo visst det börjar pyra i kappan - inte bra va! Är det kanske så namnet rök-rock myntades?

Igår kväll blev det en underbar fisksoppa på en fransk bistro (tack för tipset Mia) och ett gott läskande glas vitt till det. Jag bara älskar musslor och det är min nästa stora utmaning. Att köpa ett gäng musslor av fiskbilen och våga koka själv. Tycker det är lite snuskigt att veta att de liksom rör på sig där inne i skalet...åtminstone innan de landat i grytan...

Men först ska denna dagen klaras av och det är med gott mod jag slänger mig rakt ut i världen!
Ha en sketans bra dag och var rädda om er. Kör ni vilse på livets ibland något krokiga vägar,  ta ett djupt andetag och lägg om kursen, kör tillbaka eller tryck plattan i botten!

Kram kram

En underbar morgon och en skön känsla när jag rattade ut på E4:an strax efter 06.00 imorse. Solen sken från en klarblå himmel och trots en något märklig natt med konstiga drömmar och orolig sömn så kändes det ändå helt okej. Sverige är så vackert på sommaren om bara regn, hagel och kyla kan hålla sig borta åtminstone några ynkliga veckor.

Några veckors ledighet hägrar och jag hoppas och ska verkligen jobba för att jag ska ha ro i sinnet. Har en tendens till att bli rastlös och bara surra omkring men ibland lyckas jag bli sams med mig själv och lugnet. Känner att jag kommit en bra bit på väg med mig själv efter separationen och kan ibland till och med tänka tillbaka på episoder från mitt samboförhållande och känna glädje och skratta åt det som varit. Inte allt, långt därifrån men som sagt, jag är en bra bit på väg och detta är en process som jag jobbar mig igenom. Känner att jag snart är framme vid en punkt där jag kan sätta punkt för det livet, stänga lådan och lägga det i min ryggsäck. Skönt för jag vill verkligen vidare i livet och svepas med utan en massa rädslor och om och utifall att. Jag vill våga låta livet grabba tag i mig som en brottare om natten i en trång husvagn!

Det gäller att se framtiden som ett ljus och inte ett mörker. Samtidigt inte glömma bort att stanna upp här och nu, vara rädd om sig själv och framförallt älska sig själv. Det vill till att lära sig älska sig själv då det faktiskt är den personen du ska leva med varje dag i resten av ditt liv. Det är förbanne det enda man vet med säkerhet!

Ha dé!

Kram kram

Datingsajter på nätet finns det en uppsjö av och det ska väl erkännas att man testade några månader. Men efter att ha insett följande så är jag väldigt nöjd. En dåre som både var snygg på bild och hade en tilltalande profil ville aldrig tala i telefonen. Däremot mailade han flitigt om sex och åter sex...Okej, jag är inte direkt buskablyg men vissa saker tycker jag inte att man diskuterar innan man känner varandra lite bättre. Alltså klippte jag av med snuskolle.

Vidare hade vi då en annan skön lirare som varit inne på min sida och lämnade följande ord:
Smyger du in på min sida utan att lämna ett spår? En gäckande skugga. Mystiskt, spännande!
Känns som om jag blivit träffad av en pil gjord av socker mitt i hjärtat. Dör man av blodförlust eller diabetes då? Good by cruel world!
Nädå, så är det inte. Jag överlever (tror jag).
Du förvirrar mig med ditt besök då du svarade att du skulle pausa? Ge mig ett strå att klammra fast vid när stormarna drar rytande fram utanför min hytt. Jag håller dig givetvis i mina starka armar om det skulle blåsa runt omkring dig. Skulle vara kul att få någon form av respons. Kanske får jag ett svar, kanske inte. Bara stjärnorna vet.

Eller blir vi som solen och havet som inte är menade att mötas? Jag är ju bara man trots allt. Oavsett så måste jag glida in i sömnens rike nu...
Vänta med att gå till min sida tills imorgon lördag då jag visar en annan sida av mig. Gå varsamt fram då du går på mitt hjärta.

Kram Sjöbjörnen
P.S Min mailbox står alltid på glänt för dig. D.S


Fortfarande, trots att jag inte varit med på flera månader så droppar det flera gånger i veckan in förslag på potentiella pojkvänner och är det konstigt att man blir förbannad när erbjudandena ser ut enligt nedan:


Herregud, vad är det frågan om? Tänk att vakna bredvid detta en morgon, lite lagom saggig efter en blöt kväll. Inse att på kroppen har man inte tråd och i munnen känns det som någon har skitit och sedan dratt på höfläkten. Ja, då mina vänner vill jag lova, att då vill man gnaga av sig armen...

Men man ska komma ihåg att många har träffat sin partner via datingsajter men just nu lockar det mig inte nämnvärt.
Imorgon måndag igen. Veckorna rusar fram. Ska snart förebereda packningen inför Malmö. Stryktvätten är gigantisk!

Kram kram

För min egen skull och kanske för att jag tror att det kan kännas skönt för dig att veta skriver jag dessa rader till dig.

Du har varit en bra farsa förutom att jag tycker att du har druckit för mycket och inte tagit itu med varken ditt förflutna eller problem som uppstått under resans gång.

Detta har dock varit positivt för mig då jag alltid har velat reda ut saker och ting. Jag vänder och vrider på tankarna, bearbetar och plågar mig själv och ibland även andra, för att få känna att jag kan lägga en sak bearbetad och klar bakom mig för att kunna leva vidare. Detta har gjort att jag har blivit en ganska stark person som genom varje kris jag tagit mig förbi har stärkt mig och gjort att jag aldrig skyr strävan efter sanningen och att jag vill leva ett rättfärdigt liv där jag är sams med mig själv och min omgivning.

Med sams menar jag inte att man behöver älska alla men man kan utsätta sig för dem så mycket som man själv orkar och vill. Det tycker jag är att ta ansvar för sitt eget beteende och att visa människor omkring sig respekt. Samma sak kan jag aldrig förvänta mig tillbaka och besvikelsen över hur andra människor behandlar mig har många gånger gjort mig ledsen men samtidigt väger alla underbara människor i min närhet över så "idioter göre sig icke besvär". Styrkan att kunna säga ifrån kanske kommer mer från morsans håll men du kan ju inte få all kredit själv för min fantastiska uppfostran...

Oavsett vilka vägval jag gjort i mitt liv, även sådana som du och mamma inte direkt har applåderat, har jag alltid känt ett oerhört starkt stöd hemifrån. Detta stöd har ju också gjort att jag vågat göra alla dessa vägval som hela tiden har handlat om att man vill uppleva harmoni och naturligtvis en gnutta lycka då och då.

Du ställde alltid upp och körde mig när det gällde hundkurser och jag kommer ihåg när vi åkte till Skaraborg med Centry på hundutställnig och han hade käkat bajs. Minuten efter kom det en liten unge och ville hälsa på hunden och Centry slickade ungen i hela ansiktet. Då flinade vi bara mot varandra i tyst samförstånd. Det var kul och vi har skrattat tillsammans många gånger. Vi är ju en riktig "bajspratarfamilj" och det känns skönt att Alfred kommer att föra detta vidare då han verkar vara den enda utav ungarna som är uppriktigt intresserad av just bajsprat och gärna delar med sig av sin nyfunna kunskap...

Fast jag vet att du snart inte kommer att finnas längre bort än ett telefonsamtal känner jag mig på ett konstigt sätt trygg. Jag är en tjurig jävel ibland, det vet du och jag ska nog fan greja det här med datorn. Jag kunde ju lära mig bokföring med din hjälp och det mesta av problemen som dyker upp klarar jag. Du har ju lagt grunden i burken så det är bara för mig att underhålla det hela.

På det stora hela är jag nöjd att ha haft dig som pappa och det finns faktiskt ingenting jag skulle velat ha annorlunda. För trots allt är ju det vi har bakom oss det som formar oss för framtiden. Vi är en riktig familj som ställer upp och stöttar varandra utifrån vilka personer vi är. Det arvet kommer våra barn att föra vidare till sina barn och jag hoppas i många generationer framåt att människorna ska förstå nyttan och glädjen med att vara just en familj.

Så jag hoppas du förstår att jag är så tacksam för allt du har gjort för mig och de mina. Tack för att lärt dem att peta näsan på ett vettigt sätt, använda Torky samt hur man kliar sig på flinten med endast ett finger.

Du är bäst farsan och jag är så oerhört tacksam för att jag får vara din dotter.

Med kärlek

Helena

Slidkrans, RFSU:s nya ord för mödomshinna, har utsetts till månadens nyord.
Bakom utnämningen står Språkrådet som hoppas att svenskarna snabbt ska börja använda ordet.

Hjälp, vad var det för fel på mödomshinna?
Slidkrans - låter mer som håret runt om. För ju tankarna till en skepparkrans (åtminstone mina) och genast kommer resten, en pipa, polotröja, blazer med emblem på bröstfickan, seglarskor och ett vindpinat ansikte med kraftiga  (f) åror.
Skönt att tankarna lämnade slidkrans en stund för jag tycker det är ett äckligt ord. Undrar hur den brainstormingen såg ut och lät? Hur ser man ut när man kan godkänna ett sådant ord? Slidkrans...Javisst ska vi börja använda ordet flitigt.

-Hur har du det med din slidkrans? Är den intakt?
-Nu har jag blivit av med min slidkrans. (Jaha, ska det polisanmälas eller ?)
-Är det någon som har en slidkrans över?
-Ska vi byta slidkrans med varandra?

Nu har jag använt ordet flitigt och visst jag förstår också att hjärnan kokar. Ska nog packa ihop och börja dra mig mot Småland. Här är sååååå varmt!
Skönt att inte ha någon slidkrans i denna värmen...

Ha en skön kväll med eller utan....you know what...

Kram kram