Tvåsamhet
Jag gillar verkligen att ha en man i mitt liv, så är det bara och det känns skönt att erkänna. Självklart är inte livet sämre på något vis utan en man bara lite jobbigare, ensammare och jävligt trist...Detta är min egen absoluta uppfattning, för jag vet att det finns en uppsjö av människor som njuter av att vara singlar. Jag tillhör dock inte den skaran - så är det bara.
Tänker på min terass som nu är ren och fin. Skulle aldrig ha gjort det megajobbet själv, inte ens kul att göra sådana insatser på egen hand - boring....
Alla kvällar jag slipper laga mat utan kan sitta och jobba. Få ett glas vin serverat och höra ljudet av någon som pular (och skvätter ner som fan) i köket. Mysigt...
Allt kill jag får på benen och ryggen när jag slötittar på TV. Ja, det är tamejfan helt outstanding!
Den otroligt sköna känslan att få krypa upp bakom en sovvarm kropp när man huttrande kryper ner efter att varit uppe en sväng på natten. Lycka på hög nivå...
Att sedan inte få träffas på några dagar och få känna en längtan och veta att den inte är för evigt - fyller mig med lugn och harmoni.
Ja, idag är jag verkligen tacksam. Tacksam över vad jag får uppleva och förvalta. Och för att ni inte ska tro att jag är en helt förtappad mamma - jo, självklart älskar jag mina söner också...och min hund, och min mamma, och min syster och många, många underbara vänner....
Godnatt alla kärleksfulla människor. Ni andra kan gott ligga och svettas en stund...
Kram kram
Tänker på min terass som nu är ren och fin. Skulle aldrig ha gjort det megajobbet själv, inte ens kul att göra sådana insatser på egen hand - boring....
Alla kvällar jag slipper laga mat utan kan sitta och jobba. Få ett glas vin serverat och höra ljudet av någon som pular (och skvätter ner som fan) i köket. Mysigt...
Allt kill jag får på benen och ryggen när jag slötittar på TV. Ja, det är tamejfan helt outstanding!
Den otroligt sköna känslan att få krypa upp bakom en sovvarm kropp när man huttrande kryper ner efter att varit uppe en sväng på natten. Lycka på hög nivå...
Att sedan inte få träffas på några dagar och få känna en längtan och veta att den inte är för evigt - fyller mig med lugn och harmoni.
Ja, idag är jag verkligen tacksam. Tacksam över vad jag får uppleva och förvalta. Och för att ni inte ska tro att jag är en helt förtappad mamma - jo, självklart älskar jag mina söner också...och min hund, och min mamma, och min syster och många, många underbara vänner....
Godnatt alla kärleksfulla människor. Ni andra kan gott ligga och svettas en stund...
Kram kram
En kodad värld
Idag har jag feber och känner mig lite småhängig. Trots detta har jag ändå fått en hel del gjort men jobbat på hemmaplan. Alltså ska jag snart ta mig en "eget beröm luktar skitgott stund".
Har funderat lite de senaste dagarna på hur otroligt mycket koder vi är omgivna av. Nu menar jag inte dresskoder eller hederskoder utan bankkoder och lösenord för inloggningar och andra typer av accesser. Jag tillhör inte den mest intelligenta skaran av vårt släkte men är inte heller i paritet med IQ fiskpinne, och jag måste säga att i huvudet håller jag då inte reda på alla koder.
Periodvis har jag gjort lite egna koder och förvarat i plånboken men de har blivit så invecklade att jag glömt hur jag vecklade in dem...
Har sedan försökt ha en och samma kod för det mesta men det går inte överallt. För ibland måste koden/lösenordet innehålla stora bokstäver, små bokstäver, ett bestämt antal siffror och ibland en kombination av båda. Gjorde ett litet överslag över min kodade värld och fick ihop 23 olika aktiviteter som kräver inloggning i någon form.
Jag säger bara, stackars gamla människor med dålig syn, hörsel och lite lätt demens som ska klara av att navigera i denna komplicerade koddjungel. Med min klibbhjärna kommer det att bli problem på ålderns höst - det vet jag redan och nu måste jag fnula ut ett smart sätt att klara ut det hela på.
Alla kort måste tex. få plats i rullatorn och kommer det att finnas plats i korgen med tanke på att där redan finns en bag-in box med rödtjut, Marlboro Light (ska börja röka igen när jag fyller 65), blöjor, mobiltelefon, extra stödstrumpor (ifall blöjan inte sluter tätt), överfallslarm, dosett med mediciner, torrostade jordnötter och kanske lite hundgodis till hunden som alltid kommer att finnas i mitt liv.
Kanske en liten bok också ifall det blir långtråkigt att sitta och spana på bilar i rondellen eller glutta på änder i parken. Undrar om man kommer att tycka det är inspirerande att glutta på gamla gubbar?
Ja, den som lever får se som det så vackert heter. Nu ska jag ta min kodade hund och gå en sväng.
Trevlig afton!
Kram kram
Har funderat lite de senaste dagarna på hur otroligt mycket koder vi är omgivna av. Nu menar jag inte dresskoder eller hederskoder utan bankkoder och lösenord för inloggningar och andra typer av accesser. Jag tillhör inte den mest intelligenta skaran av vårt släkte men är inte heller i paritet med IQ fiskpinne, och jag måste säga att i huvudet håller jag då inte reda på alla koder.
Periodvis har jag gjort lite egna koder och förvarat i plånboken men de har blivit så invecklade att jag glömt hur jag vecklade in dem...
Har sedan försökt ha en och samma kod för det mesta men det går inte överallt. För ibland måste koden/lösenordet innehålla stora bokstäver, små bokstäver, ett bestämt antal siffror och ibland en kombination av båda. Gjorde ett litet överslag över min kodade värld och fick ihop 23 olika aktiviteter som kräver inloggning i någon form.
Jag säger bara, stackars gamla människor med dålig syn, hörsel och lite lätt demens som ska klara av att navigera i denna komplicerade koddjungel. Med min klibbhjärna kommer det att bli problem på ålderns höst - det vet jag redan och nu måste jag fnula ut ett smart sätt att klara ut det hela på.
Alla kort måste tex. få plats i rullatorn och kommer det att finnas plats i korgen med tanke på att där redan finns en bag-in box med rödtjut, Marlboro Light (ska börja röka igen när jag fyller 65), blöjor, mobiltelefon, extra stödstrumpor (ifall blöjan inte sluter tätt), överfallslarm, dosett med mediciner, torrostade jordnötter och kanske lite hundgodis till hunden som alltid kommer att finnas i mitt liv.
Kanske en liten bok också ifall det blir långtråkigt att sitta och spana på bilar i rondellen eller glutta på änder i parken. Undrar om man kommer att tycka det är inspirerande att glutta på gamla gubbar?
Ja, den som lever får se som det så vackert heter. Nu ska jag ta min kodade hund och gå en sväng.
Trevlig afton!
Kram kram
Antiskrivklåda
Jag skriver inte ihjäl mig - åtminstone inte på bloggen. Tid, detta fina lilla ord som innebär så otroligt mycket.
Jag har några riktiga surdegar som hänger som stora falukorvar runt min hals och jag har lovat mig själv, att när de är avklarade ska jag klappa mig själv på axeln och fira!
För ibland glömmer man faktiskt bort att berömma sig själv. Det är så himla lätt att fastna i stress och stimm att man glömmer att pusta lite då och då och faktiskt inse hur otroligt mycket man får uträttat. Därför ska jag inför en dag i veckan som är min "eget-beröm-luktar-skitgott-dag". Kanske tar jag den i samband med bilresan till jobbet på morgonen eller kanske tillsammans med ett gott glas vin på min terass någon fin kväll. Tar jag den på morgonen lovar jag att skippa vinet...
Förutom att jag emellanåt får en omåttlig lust att skita i någons postlåda (känns mer barmhärtigt än att säga att man vill mörda någon), så känner jag mig lycklig och trygg. Äntligen har jag mött en man med stort M. Han är trygg, har humor, är sexig och väluttrustad (jag gillar ju stora fötter med snygga skor), inte mesig utan håller mig i schack. Vi kan diskutera utan att tycka likadant och det finns ett genuint intresse av att ta hand om och vårda sig själv både utvändigt och invändigt. Vi delar matlagningsintresset, viner, filmer, naturen och gymnastiska övningar.
Han ljuger inte för mig och jag är verkligen lycklig tillsammans med honom på ett sätt som jag inte upplevt förut.
Han känns självklar och han får mig att må otroligt bra. Japp, så var det med - en liten kärleksförklaring slank det ut där...
Nu ska jag glida upp på min terass och pusta några minuter innan jag ska jobba vidare med lite bokföring. Ibland är det inte alls svårt att hålla sig för skratt...
Ha en god kväll!
Kram kram
Jag har några riktiga surdegar som hänger som stora falukorvar runt min hals och jag har lovat mig själv, att när de är avklarade ska jag klappa mig själv på axeln och fira!
För ibland glömmer man faktiskt bort att berömma sig själv. Det är så himla lätt att fastna i stress och stimm att man glömmer att pusta lite då och då och faktiskt inse hur otroligt mycket man får uträttat. Därför ska jag inför en dag i veckan som är min "eget-beröm-luktar-skitgott-dag". Kanske tar jag den i samband med bilresan till jobbet på morgonen eller kanske tillsammans med ett gott glas vin på min terass någon fin kväll. Tar jag den på morgonen lovar jag att skippa vinet...
Förutom att jag emellanåt får en omåttlig lust att skita i någons postlåda (känns mer barmhärtigt än att säga att man vill mörda någon), så känner jag mig lycklig och trygg. Äntligen har jag mött en man med stort M. Han är trygg, har humor, är sexig och väluttrustad (jag gillar ju stora fötter med snygga skor), inte mesig utan håller mig i schack. Vi kan diskutera utan att tycka likadant och det finns ett genuint intresse av att ta hand om och vårda sig själv både utvändigt och invändigt. Vi delar matlagningsintresset, viner, filmer, naturen och gymnastiska övningar.
Han ljuger inte för mig och jag är verkligen lycklig tillsammans med honom på ett sätt som jag inte upplevt förut.
Han känns självklar och han får mig att må otroligt bra. Japp, så var det med - en liten kärleksförklaring slank det ut där...
Nu ska jag glida upp på min terass och pusta några minuter innan jag ska jobba vidare med lite bokföring. Ibland är det inte alls svårt att hålla sig för skratt...
Ha en god kväll!
Kram kram
Efter ägglossningen
Ja då var påsken till ända och ännu en helg har passerat. Vet inte riktigt var dagarna tar vägen men med tanke på omfånget på min kropp så vet i fan om inte dagarna hamnar just där...
Jag vill inte tillbringa ännu en sommar i vassen!
Hursomhaver, jag tillhör inte skaran som ger upp i första taget (inte andra och tredje heller), och idag är det faktiskt dag fyra utan kolhydrater i kosten. Bortsett från en liten osötad macka på morgonen. Den lilla godingen är jag inte redo att släppa ännu. Magen mår bättre och det känns rätt okej i hela systemet.
Trött är jag dock fortfarande och sover så gott på nätterna, kvällarna och morgnarna. Är blott vaken en stund på dagen när jag jobbar.
Har slitit i helgen med min terass. Har haft god hjälp av herr Högtryckstvätt som både sprutar utvändigt och invändigt...ofta och gärna...
Har även satt ut mina sticklingar som förmodligen redan frusit ihjäl. Har inte vågat mig upp på terassen för att titta. Klarar inte av den känslostorm som kommer att drabba mig när jag inser att allt slit med fröhelvetena var helt onödigt. Varför skulle jag plantera ut dem så tidigt? Varför orkade jag inte springa ut och in femtio gånger i söndags kväll och bära in alla krukor igen?
För att sedan på måndag morgon skeppa ut hela skiten igen..
Jag gör som vanligt, hoppas och tror att de av någon konstig anledning faktiskt har överlevt.
Ungefär som när man ska backa med bilen och inte riktigt orkar kolla bakåt ordentligt. Då brukar jag tänka, det går nog och rätt var det är så säger det pang och då inser man att det gick nog inte...
Eller när man ska göra ett prov med hunden och vet att man inte tränat ordentligt men ändå inbillar sig att det går nog. Sedan går det nog inte och då har man mage att vara ledsen. Där har jag dock blivit lite bättre och det har fått till följd att vi inte är anmälda till ett endaste litet prov.
Nej, nu ska jag inbilla mig att trisslotterna som ligger till sig i min plånbok är sprängfyllda med härliga vinster som ska göra mig rik. När jag har blivit snuskigt rik ska jag först och främst fira med mina närmaste men ganska snart ska jag påbörja min lilla bajsturné. Mitt senaste önsketrick är att få åka runt och skita i mina hatobjekts brevlådor. Objekten för tillfället är faktiskt bara en men det skulle innebära att i den lådan blev det en rejäl laddning.
Tillsvidare knegar jag på och undviker kolhydrater, promenerar, sover och älskar. That´s life for the moment!
Ha en god natt och njut av vårsolen som ibland behagar titta fram.
Kram kram
Jag vill inte tillbringa ännu en sommar i vassen!
Hursomhaver, jag tillhör inte skaran som ger upp i första taget (inte andra och tredje heller), och idag är det faktiskt dag fyra utan kolhydrater i kosten. Bortsett från en liten osötad macka på morgonen. Den lilla godingen är jag inte redo att släppa ännu. Magen mår bättre och det känns rätt okej i hela systemet.
Trött är jag dock fortfarande och sover så gott på nätterna, kvällarna och morgnarna. Är blott vaken en stund på dagen när jag jobbar.
Har slitit i helgen med min terass. Har haft god hjälp av herr Högtryckstvätt som både sprutar utvändigt och invändigt...ofta och gärna...
Har även satt ut mina sticklingar som förmodligen redan frusit ihjäl. Har inte vågat mig upp på terassen för att titta. Klarar inte av den känslostorm som kommer att drabba mig när jag inser att allt slit med fröhelvetena var helt onödigt. Varför skulle jag plantera ut dem så tidigt? Varför orkade jag inte springa ut och in femtio gånger i söndags kväll och bära in alla krukor igen?
För att sedan på måndag morgon skeppa ut hela skiten igen..
Jag gör som vanligt, hoppas och tror att de av någon konstig anledning faktiskt har överlevt.
Ungefär som när man ska backa med bilen och inte riktigt orkar kolla bakåt ordentligt. Då brukar jag tänka, det går nog och rätt var det är så säger det pang och då inser man att det gick nog inte...
Eller när man ska göra ett prov med hunden och vet att man inte tränat ordentligt men ändå inbillar sig att det går nog. Sedan går det nog inte och då har man mage att vara ledsen. Där har jag dock blivit lite bättre och det har fått till följd att vi inte är anmälda till ett endaste litet prov.
Nej, nu ska jag inbilla mig att trisslotterna som ligger till sig i min plånbok är sprängfyllda med härliga vinster som ska göra mig rik. När jag har blivit snuskigt rik ska jag först och främst fira med mina närmaste men ganska snart ska jag påbörja min lilla bajsturné. Mitt senaste önsketrick är att få åka runt och skita i mina hatobjekts brevlådor. Objekten för tillfället är faktiskt bara en men det skulle innebära att i den lådan blev det en rejäl laddning.
Tillsvidare knegar jag på och undviker kolhydrater, promenerar, sover och älskar. That´s life for the moment!
Ha en god natt och njut av vårsolen som ibland behagar titta fram.
Kram kram
Gulkroppshormon
Min "kompis" har sorg...
Inte ett klimaktierie så långt ögat kan nå. Efter besöket hos farbror underredsbehandlare konstaterades faktum: Fullt frisk (åtminstone fysiskt), inte en endaste liten chokladcysta. Dock trodde han att "kompisen" reagerade starkt på det gulkroppshormon som bildas i kroppen innan mens.
Så det var bara att ta doktorn i hand, 300 spänn åt helvete men med ett löfte att komma tillbaka när hon mördat någon med tanke på humöret. Då vore det väl själva fan om inte problemet skulle tas på allvar. På frågan om viktökningen i samband med vätskeansamlingen ryckte den jäveln bara på axlarna och bräkte på sin danska:
- Jä, det är på grond av den gulekröppshormone (uttalas på danska).
Jo, det kan vi ju skylla på när "kompisen" sitter där över 100 kg vätskefylld och har mördat någon stackars sate som råkade vara i vägen.
Japp, så nu är det bara att ägga upp sig inför påsken och fylla hönan med godis.
Glad Påsk & kram
Inte ett klimaktierie så långt ögat kan nå. Efter besöket hos farbror underredsbehandlare konstaterades faktum: Fullt frisk (åtminstone fysiskt), inte en endaste liten chokladcysta. Dock trodde han att "kompisen" reagerade starkt på det gulkroppshormon som bildas i kroppen innan mens.
Så det var bara att ta doktorn i hand, 300 spänn åt helvete men med ett löfte att komma tillbaka när hon mördat någon med tanke på humöret. Då vore det väl själva fan om inte problemet skulle tas på allvar. På frågan om viktökningen i samband med vätskeansamlingen ryckte den jäveln bara på axlarna och bräkte på sin danska:
- Jä, det är på grond av den gulekröppshormone (uttalas på danska).
Jo, det kan vi ju skylla på när "kompisen" sitter där över 100 kg vätskefylld och har mördat någon stackars sate som råkade vara i vägen.
Japp, så nu är det bara att ägga upp sig inför påsken och fylla hönan med godis.
Glad Påsk & kram