Ord från hjärtat
Imorgon är det 1 år sedan min pappa vandrade vidare. Året har gått så oerhört fort men mycket har ju också hänt. Vill dela med mig av några rader som jag skrev till pappa innan han dog.
Ta vara på livet kära vänner och vänta inte med att tala om för de du älskar att du gör det. Finns egentligen inget som heter sen utan det är i nuet vi är. Lev, älska och njut så mycket som möjligt och varje dag är faktiskt en gåva.
Till min pappa
För min egen skull och kanske för att jag tror att det kan kännas skönt för dig att veta skriver jag dessa rader till dig.
Du har varit en bra farsa förutom att jag tycker att du har druckit för mycket och inte tagit itu med varken ditt förflutna eller problem som uppstått under resans gång.
Detta har dock varit positivt för mig då jag alltid har velat reda ut saker och ting. Jag vänder och vrider på tankarna, bearbetar och plågar mig själv och ibland även andra, för att få känna att jag kan lägga en sak bearbetad och klar bakom mig för att kunna leva vidare. Detta har gjort att jag har blivit en ganska stark person som genom varje kris jag tagit mig förbi har stärkt mig och gjort att jag aldrig skyr strävan efter sanningen och att jag vill leva ett rättfärdigt liv där jag är sams med mig själv och min omgivning.
Med sams menar jag inte att man behöver älska alla men man kan utsätta sig för dem så mycket som man själv orkar och vill. Det tycker jag är att ta ansvar för sitt eget beteende och att visa människor omkring sig respekt. Samma sak kan jag aldrig förvänta mig tillbaka och besvikelsen över hur andra människor behandlar mig har många gånger gjort mig ledsen men samtidigt väger alla underbara människor i min närhet över så "idioter göre sig icke besvär". Styrkan att kunna säga ifrån kanske kommer mer från morsans håll men du kan ju inte få all kredit själv för min fantastiska uppfostran...
Oavsett vilka vägval jag gjort i mitt liv, även sådana som du och mamma inte direkt har applåderat, har jag alltid känt ett oerhört starkt stöd hemifrån. Detta stöd har ju också gjort att jag vågat göra alla dessa vägval som hela tiden har handlat om att man vill uppleva harmoni och naturligtvis en gnutta lycka då och då.
Du ställde alltid upp och körde mig när det gällde hundkurser och jag kommer ihåg när vi åkte till Skaraborg med Centry på hundutställnig och han hade käkat bajs. Minuten efter kom det en liten unge och ville hälsa på hunden och Centry slickade ungen i hela ansiktet. Då flinade vi bara mot varandra i tyst samförstånd. Det var kul och vi har skrattat tillsammans många gånger. Vi är ju en riktig "bajspratarfamilj" och det känns skönt att Alfred kommer att föra detta vidare då han verkar vara den enda utav ungarna som är uppriktigt intresserad av just bajsprat och gärna delar med sig av sin nyfunna kunskap...
Fast jag vet att du snart inte kommer att finnas längre bort än ett telefonsamtal känner jag mig på ett konstigt sätt trygg. Jag är en tjurig jävel ibland, det vet du och jag ska nog fan greja det här med datorn. Jag kunde ju lära mig bokföring med din hjälp och det mesta av problemen som dyker upp klarar jag. Du har ju lagt grunden i burken så det är bara för mig att underhålla det hela.
På det stora hela är jag nöjd att ha haft dig som pappa och det finns faktiskt ingenting jag skulle velat ha annorlunda. För trots allt är ju det vi har bakom oss det som formar oss för framtiden. Vi är en riktig familj som ställer upp och stöttar varandra utifrån vilka personer vi är. Det arvet kommer våra barn att föra vidare till sina barn och jag hoppas i många generationer framåt att människorna ska förstå nyttan och glädjen med att vara just en familj.
Så jag hoppas du förstår att jag är så tacksam för allt du har gjort för mig och de mina. Tack för att lärt dem att peta näsan på ett vettigt sätt, använda Torky samt hur man kliar sig på flinten med endast ett finger.
Du är bäst farsan och jag är så oerhört tacksam för att jag får vara din dotter.
Med kärlek
Helena