tjockatantenistan

Jaha, då har julbordssvineriet tagit sin början. Nu har man smakat på sillen, laxen, konfirmationsminnena (prinskorvarna alltså för ev. retards), snapsen, lilla grisrumpan och en hel massa annat, inklusive gottebordet...
Hjälp, det kan inte vara bra för kroppastollen men å andra sidan är det ju väldigt mycket GI, om man nu gillar den typen av föda. Då skulle jag nog ha hoppat över snapsen, ölen, Janssons frestelse, vörtbrödet och hela gottebordet. Ja, lite grädde kunde jag förstås ha ätit men ingen ostkaka och definitivt ingen sockerbombad jordgubbssylt. Ska verkligen komma ihåg detta tills nästa gång jag springer på ett julbord. (Ja eller hur?)

Nu är det exakt 30 dagar till jag ska åka till Indien med min stora kärlek. På dessa 30 dagar tänkte jag tappa några kilo (oj, vilka nya friska grepp i tillvaron) och jag tror att med guds försyn, min älsklings totala oförstånd till varför man INTE skulle tappa några kilon så tror jag det kommer att gå bra. Med en alldeles kristallklar syn på det hela säger han bara helt odramatiskt:
- Ät absolut inga kolhydrater och promenera varje dag i minst 1 timme så går du ner i vikt.

Hur svårt kan det vara? Det är skittråkigt men varför egentligen? Jag äter ju ändå inte ihjäl mig av potatis, pasta kan jag undvara ett tag men brödet är väldigt svårt. Likaså müslin på yogurten. Öl kan jag skippa eftersom jag älskar vin och vin är helt okej, fast inte i enorma mängder alltså. Men om nu vinsten är att jag kan köpa mig en ny bikini och inte känna mig som en stor knubbsäl utan en liten knubbsäl så skulle det kännas så skönt. Detta är sannerligen ett livstidsprojekt men samtidigt måste det väl vara sunt att aldrig ge upp? Eller är det kanske ett tecken på totalt vansinne?

Ha en fortsatt härlig dag och snart borde det nästan komma lite regn tycker jag...

Med raska kliv trampar vi på mot andra advent och jag vet inte hur det gick till men visst går det väl oerhört fort?

Kram kram

Idag har jag ringt till mitt hatobjekt Telenor och bett dem faxa mitt abonnemangsavtal. Ska bli väldigt intressant att se hur det ser ut och framförallt hur min underskrift ser ut. Dock är jag tveksam till att de lyckas få fram något avtal överhvudtaget. Känns som om det företaget har enorma problem med sina interna rutiner. Kanske en liten kurs för interna rutiner kring abonnemangsförsäljning och reklamationshantering kunde vara på sin plats?

Har träffat en vidrig människa i verkligheten som får mig att må enormt dåligt. Min kropp reagerar med alla sinnen precis som den gjorde under mitt förhållande med en icke frisk man (if you recall). Signalerna är så starka och hela mitt inre skriker att något är fel, fel, fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Som tur är, förutom att jag loosat en del pengar, detta en kund som jag inte behöver ha något som helst att göra med i framtiden.
Jag har lärt mig en läxa, att absolut dömma hunden efter håren. Du kan inte vara en duktig företagsledare om du ser ut som en slashas, är ostruktuerad samt inte har koll på relationer och hur man beter sig i både businessvärlden och i den privata sfären. Min magkänsla är min allra, allra bästa vän och jag sviker den aldrig. Känns ändå skönt att jag lärt mig känna igen denna typ av människa eftersom jag reagerar så starkt och kan strypa umgänget i sin linda. På ett bra sätt backar jag ur utan förvecklingar eller att låta mig luras in i konstiga mailväxlingar och annat tarvligt trams. Ytterligare ett steg mot en mognad?

För att väga upp det hela ska jag ikväll steka köttbullar till 25 pers och till det måste man dricka lite (r) köttbullevin! Kommer förmodligen att äta en och annan köttbulle också...Härlig kombination som inte känns ett skit moget! Kanske måste jag toppa men Brieosten som ligger i kylen och ropar på mig? Brieost i ugnen tillsammans med valnötter och honung är ett utmärkt komplement till just köttbullar.

Ha en fortsatt förhoppningsvis fin dag och till Telenor säger jag bara: Nu när rövhålet sitter ihop med ögonbrynen, så hoppas jag ni får ärtsoppa till lunch idag...

Kram kram

Nej, jag har faktiskt inte varit bakfull sedan jag skrev sist men visst det blev sent. Jag är bara bäst på att festa! Varför kan jag inte få in i min skalle att folk kan ha roligt UTAN min närvaro och festen tar INTE slut för att jag går hem tidigt. Det sista vet jag ju faktiskt inget om egentligen eftersom det aldrig hänt...

En sak är dock åter konstaterad, att av en stor konjak eller flera mindre konjagare blir man väldigt sjuk...
Min bakfylla är så rolig att den ligger och lurar fram till eftermiddagen. Runt 16-tiden slår den till med full kraft!
Då har den ruvat i flera timmar och kör igång den stora centrifugen i magen. Jag är en mästare på att köra Gustavsbergsbussen!

Veckan är otroligt välfylld med aktiviteter och det innebär inte många tillfällen till synd. Kan ju vara bra för denna sargade kropp att få ta igen sig med lite hederligt arbete ibland. Enda skuggan på min redan molniga himmel är Telenor - äckliga, vidriga Telenor som fortsätter att terrorisera mig med fakturor. Igår fick jag ett utbrott av en karaktär som inte så ofta kan kopplas ihop med mig. Jag var så arg så de fick byta personal under samtalets gång. Nu har ärendet rullat i 2 månader och det senaste beskedet är att mitt ärende ligger på bedrägeriavdelningen men jag måste skicka in min namnunderskrift!!!! Tänk att ingen kunde upplyst mig om det tidigare? Så fasen heller att jag tänker skicka in min namnunderskrift och mitt nästa steg är att be om en kopia på beställningen som jag inte gjort. Ska bli spännande men jag måste låta det gå någon dag till innan jag ringer. Vill inte få fler utbrott för det suger energi och just nu har jag också den månatliga regleringen och den passar inte ihop med Telenors urusla kundtjänst.

Sverker och jag kommer snart att stifta bekantskap med varandra och jag har aldrig känt mig så motiverad att visa hela Sverige hur det kan funka med stora företag som skiter i sina rutiner men kräver att andra ska sköta rutiner som de inte ens har valt att delta i!!!
Jag ska alltså lägga tid på att polisanmäla, kopiera fakturor och skicka in. Stå för porto, ringa upprepade gånger till telefon-sup-orter-idioterna och sitta i deras telefonkö med mera, och Telenor ska inte göra ett skit mer än att sitta och dra ut på tiden så fler fakturor kan rulla ut ur systemet. Kanske dags att se om sina rutiner?

Nej, nu blir jag sådär uppretad igen. Kanske bästa att ta några pepparkakor till innan sänggåendet. Det är fantastiskt gott med ädelost på och man blir så satans snäll. Sov så gott mina vänner. Till idioterna på Telenor säger jag bara - hoppas era rövhål växer ihop med ögonbrynen.

Kram kram

Ikväll ska jag gå på kantarellfest och det innebär att man äter kantareller både på längden och tvären och allt däremellan. Ska bli supergott och jag har lovat mig själv att denna kväll ska jag inte vara kvar sist och släcka och låsa. Det brukar vara mina klösmärken på bardisken men nu ska jag bevisa för mig själv att jag är en mogen, anvarstagande kvinna som värdesätter en lördag utan bakfylla.

Gällande mitt nuvarande hatobjekt - Telenor, så har ingen återkommit med någon som helst information. Oj, vad jag är förvånad...
Sverker lille, jag är på gång...

I övrigt ska jag ägna denna helgen åt kärlek. Åtminstone lördagen - söndagen ska jag jobba som en liten gris. Det är mycket nu och planering och struktur är oerhört viktigt. Framtiden känns lite oviss men det har jag förstått att den gör för många företag men klart det känns lite olustigt. Allt har ju löst sig alldeles lysande hittills men jag kan märka en tendens till väldigt snabba beslut. Ingen verkar ha några speciellt långsiktiga planer utan man skjuter liksom från höften när man törs. Lågkonjunkturen tror jag kommer att hålla i sig även nästa år och jag tänker inte hänga läppar över det utan försöka hitta nya möjligheter och vägar. Kriser föder kreativitet och nytänkande!

Men först en mysig lördag men kärlek, sex, matlagning, gott vin och avslutningsvis lite mer sex. Långrunda med hunden står såklart också på schemat. Fasen, jag har det rätt bra ibland!
Ha en god helg gott folk!

Kram kram

Nu är jag heligt förbannad! Telenor fortsätter att skicka fakturor till mig TROTS att jag ringt dem flera gånger, skickat in kopia på polisanmälan samt de fakturor som har kommit och ett litet fint följebrev såklart! Nu dröjer det fan inte länge innan jag ringer Sverker!

Tjejen idag skulle göra precis som de andra, kolla läget....Till och med deras logga är ju så himla skitful. Ser ut som en fläkt som någon råkat krocka eller embryot till ett kaninhuvud. Ett grishuvud hade definitivt passat bättre för det är precis vad de är - ena riktiga grishuvuden!!!!

Nu önskar jag att de ansvariga flickorna på Telenors kundtjänst som inte tar sitt ämbete på allvar är gifta med illaluktande män med hängande bukar. Blanka, svettiga, kala huvuden, Comviq-frissan eller Telenor-frissan, (saknar full täckning). Säkert har de fula ungar också...och en dum svärmor...

Förutom detta önskar jag er en trevlig kväll (inte Telenoranställda men alla andra).

Kram kram

Fick en underbar bild av en vän...
Trodde inte att min vän Puh kunde vara så grym. Men så är det, vid kriser blir björnar som rovdjur och tänker bara på sig själva och sin egen hälsa. Fy på dig Puh, min fina bild av dig har havererat. Skitbjörn!

Oron för svininfluensan har verkligen ökat...










Ha en trevlig helg!

Kram kram

För att ingen ska tro att jag är helt perfekt (ja, för det tror ni väl?), så kan jag erkänna att jag har haft några helvetesdagar på grund av mina bröst. Ja, inte att de är så långa att jag snubblar över dem eller inte har behov av BH, (skulle förvisso lätt kunna ha dem i trosorna), utan jag har upptäckt en knöl i det ena bröstet och se det ska man inte ha!

Jag lider av något slags syndrom i vanliga fall som innebär att jag gärna stoppar huvudet långt ner i sanden när det gäller att erkänna att man har ont någonstans och behöver gå till farbror, (eller tant) doktorn. Men i detta fallet fick jag eld i baken och bokade en tid hos min husläkare direkt.

Varför ska man behöva gå igenom den instansen överhuvudtaget? Det enda han gjorde var att knåda lite och konstatera precis samma sak som min husläkare hemma i sängkammaren, där finns en knöl som inte ska vara där. Hur känner man sig när man sitter där på stolen och får veta att nu blir det utredning. Först remiss till röntgen, sedan ultraljud och efter det en biopsi.

Försökte vänligt få svar på alla mina frågor som av naturliga själ bara studsar runt i huvudet. Kan det vara något annat? Hur stora chanser är det att det kan vara något annat? Kan den ha varit där länge och bara liksom bestämt sig för att börja växa? Svaren jag fick lugnade mig inte alls och jag upplevde att han var nonchalant och inte tog min oro på allvar. Hur fan kan man som läkare vara så totalt empatilös inför en patient som sitter där och kan ha cancer?

Vidare ställde jag frågan om hur länge han trodde det kunde dröja innan jag får komma till röntgen? Såg min Indienresa gå upp i rök, hela mitt liv förfalla och svaret jag får är: -Tja, jag är ju inte chef på röntgen...
Då kände jag i hela min kropp, ditt jävla rövhål - klipp dig och skaffa dig ett jobb!

Som tur är har jag underbara vänner och jag ringer såklart en sådan på röntgen som trots sin lediga dag fixar en tid en vecka senare. Jag är hur tacksam som helst. En vecka är fullt tillräckligt att tillbringa med oron över att ha fått cancer.

På röntgen är de hur underbara som helst. Fick frågan om när jag upptäckte knölen, och svarade ärligt att jag faktiskt inte stod för den upptäckten. Är nykär förklarade jag och min kille är duktig på att hantera även den regionen. -Precis så ska det vara, utbrast den goa sköterskan. Vi uppmanar alla kvinnor att be sina män hålla koll på brösten!
Jag har svårt att tro att det finns en endaste man som tackar nej till ett sådant uppdrag...

Efter sedvanlig pattmangling i röntgenapparaten visar det sig att det blir både ultraljud och biopsi på en gång.
Den kvinnliga läkaren som bryter på finlandssvenska förklarar hur bra och utförligt som helst. Visar mig brösten på dataskärmen (ja bilderna av dem alltså, de är inte huuur långa som helst), och förklarar att mina bröst är som världskartor (hmmm), att de är livliga och aktiva (hmmm) och hormonerna bubblar runt och gör att det blir mycket cystor, men att de är godartade.
Suger ut vätska ur några stycken (aj, aj gjorde en del) och sedan in med lika mycket luft. Ja inte för att brösten skulle bli större utan för att luften i cystorna gör att de skrumpnar ihop och försvinner. Sedan kommer det förvisso nya och de som redan finns växer. Men inget farligt upptäcktes och eftersom de är så aktiva får jag gå på lite tätare kontroller.

Fatta hur otroligt lättad jag är och lycklig över att jag fick komma till röntgen så fort och få prata med en läkare som verkligen tog min oro på allvar.
Så kom ihåg, se till att klämma på strutarna ofta, köp rosa bandet och uppmuntra era män till fritt kläm! Saknas en egen man är detta ett ypperligt tillfälle att skaffa sig en av rent medicinska skäl...

Min egen husläkare hoppas jag får leva hela sitt liv med en plattbröstad, sur, elak jävla kärring som tjatar hål i huvudet på honom eller varför inte en välutrustad bög? Mina behag ska han aldrig mer få klämma på, inte ens kika på mina tonsiller...

Ha en underbar eftermiddag och ta hand om er!

Kram kram

Igår tittade jag på "Ensam mamma söker" och ja, vad ska man säga? Stora delar av TV-utbudet idag tycker jag är rena rama förnedrings-TV. Är vi så satans nyfikna och har vi så tomma och innehållslösa liv själva att vi hela tiden måste frossa i andra människors liv? Visst, jag skrattar också ihjäl mig åt Roger som i "Bonde söker fru" serverar skumpan i samma Duralexglas som mjölken. Men ändå kan jag tycka att det på något sätt är för jävligt.
 
Vi och jag säger vi, för vi är rätt många, som faktiskt själva kan göra bort oss rejält och bete oss. Vi tillhör ändå på något sätt den skaran av människor som har rätt till att skratta åt andra puckon som beter sig. Men alla töntar som aldrig gör bort sig, lever bakom sina perfekta fasader och aldrig skulle drömma om att bjuda på någon liten smaskig "jag har gjort bort mig historia", de tycker jag faktiskt inte har rätt att sitta och flabba och njuta av andra människors liv och elände. För elände är det ju många gånger. Tror inte att det samlade IQ:t på det totala antalet deltagare i tex. "Bonde söker fru" räcker till ett inträde i Mensa klubb, men visst är det kul att få glutta in i deras värld och få frossa?

Jag springer inte benen av mig för att hinna titta på varken det ena eller det andra, men skulle det slumpa sig så att jag har möjlighet att glutta lite på Kjell ikväll när programmet från Ullared rullar igen, ja då gör jag det...

Jag har ju liksom lite rätt till det....

Kram kram

Fortfarande kravlar jag i sjukdomens träsk...
Fast nu är det aktiviteter på gång som kräver min fulla uppmärksamhet och engagemang. Under två dagar ska jag hålla i ett litet möte på annan ort och jag ska om två timmar ha packat kläder, som först ska väljas ut och sedan strykas, (gode gud gör så att det finns rena trosor i lådan, amen), skrivit ett välkomsttal, renskrivit deltagarlistor och räknat ut kostnader samt ha ett litet program till deltagarna. Har jag panik?

Nääää. Alltså är det såhär det känns när det totala hjärnsläppet har drabbat en. Ganska skön känsla faktiskt och så länge ingen har dött så är det ingen ko på isen (detta är ett talesätt som jag INTE har hittat på).
Alltså sitter jag här och bloggar i godan ro med näsan full av snor, lungorna fulla av slem, hes och lite lagom ljummen i pannan. Gud, vad skönt det ska bli ikväll när jag får ta mig ett glas vin och känna att kroppen fortfarande håller ihop och så länge jag är sugen på vin - ja, då lever jag!

För alla frikyrkliga (ja eller hur?) och andra människor som inte dricker alkohol vill jag härmed tipsa om ett rus som säkerligen kan anses som okej. Cocillana-Etyfin, en hostmedicin eller som det står i Fass, en oral lösning (ha, det vet jag fler sådana), som är morfinbaserad. Man sover som en liten gris på den men ska inte kombinera den med alkohol för då mår man illa. (I know...) Lämpligt är ju också att man har hosta innan man börjar klunka och den är receptbelagd.

Ha en fortsatt underbar vecka och nu kan man äntligen ta fram vallan och börja se över skidorna. Skönt att äntligen idioterna som sprungit omkring utan skidor hela sommaren och hösten äntligen kan få knäppa på sig skidorna. Stavgång är och kommer alltid att vara i mina ögon - skittöntigt!

Kram kram

Om någon undrat över aktivitetsnivån på bloggen så är jag sjuk...och det är rätt så synd om mig också. Visst, jag arbetar lite på halvfart men stämbanden är kraftigt inflammerade och jag ska försöka i möjligaste mån att tiga. Hur lätt är det då?

 Ungefär lika lätt som att
- strunta i att slicka sig om munnen när man ätit en pariserbulle
- inte få ta sig en gin & Tonic till fast man druckit sex tidigare och klockan är 04.15
- inte få ta ett stadigt tag om hobbypaketet när min älskling planerar sin putt på greenen med delade välpaketerade lår
- försöka lyssna på Mona Sahlin utan att bli sugen på Toblerone
- bara äta en endaste chokladtopp fast det finns 9 i förpackningen
- hålla igen en fis som för tionde gången försöker skaffa sig ett eget liv utanför kroppen

För att tydliggöra svårighetsgraden vill jag bara säga att de sex Gin & Tonicen förmodligen har haft sällskap av både öl och vin...
Beträffande sista punkten är det nyförälskelsens dilemma - att hålla igen på oönskade ljud och dofteffekter...

Ibland är livet tufft och skoningslöst men det som inte dödar, det härdar. En sak känns väldigt skönt och det är den totala avsaknaden av panik som i vanliga fall brukar infinna sig när jag inte känner mig på topp. Inser att jag inte kan påverka detta utan får helt enkelt ta saken med ro. Är detta ett tecken på mognad eller helt enkelt ett steg mot det totala hjärnsläppet?

Ha en go kväll alla friska & sjuka.

P.S Har även en släng av bronkit - så det så!

Kram kram