tjockatantenistan

Tankarna att sluta röka har nu snurrat i en vecka i skallen. Känns som det faktiskt är bästa läget någonsin för att ta tag i det. Syrran är idag inne på sin tredje vecka som icke rökare och det sporrar mig jättemycket.
Hurra för henne, det är verkligen strongt!
Planen är att det blir några veckor utan alkohol och kaffe. Vet sedan tidigare hur stark kopplingen är mellan kaffe, ett glas vin och en cigg. Är också medveten om känslan när man vaknar på morgonen och tycker livet känns meningslöst när man inte för braka igång dagen med cigg och kaffe. Inte klokt egentligen och låter säkert helt skruvat för en som aldrig vanerökt.
Ska ringa vårdcentralen och kolla om man kan få något som kanske kan dämpa just nedstämdheten vid rökstopp. Har hört talas om och läst om att det finns tabletter (receptbelagda) som kan hjälpa. Inget att vänta på, bara ringa och sätta igång bollen. Mitt val, mitt beslut och motivationen är just nu stor!
Fortsättning följer, nytt liv - rökfritt liv!

Ha en bra dag.

Gårdagen var en bra dag eller inte...
Urinvägsinflammation (=jätteont), satt i nästan 3 timmar hos doktorn men fick förmånen att vänta i ett par olika väntrum. Det var i och för sig bra för tidningsutbudet skiftade. Efter det en snabbis ner på stan för att köpa med lunch hem. Kommer tillbaka ut till bilen och då har jag fått en gullig P-bot under torkarbladet!
Som plåster på såren klämde jag en semla och fick  dåligt samvete och så var den inte ens god. Därför var jag tvungen att koka varm choklad på kvällen och doppa limpmackor. Sedan fick jag ännu mer dåligt samvete och magen var i uppror. Varför tror man det ska hjälpa om man petar i sig en massa?

Denna dag började iallafall lite bättre med solsken till en början men nu är det som vanligt igen, regnigt och grått. Funderar på att sluta röka, syrran är inne på sitt tredje dygn. Är i ärlighetens namn väldigt rädd för lungsjukdomen Kol. Ja, tanken finns där, alltid en god början. Hellre tjock och rökfri än tjock och rökig eller som farsan brukar säga, hellre äter jag själv än ser mina barn svälta....

Nu kaffepaus men inga kakor och semlor...

Kiss kiss

Nu har Per hälsat på hos oss. Liksom Gudrun gjorde han inte så mycket inverkan just på vårat liv. Vi har haft ström hela tiden och taket ligger kvar på huset. Men andra har ju drabbats lite mer. Kompisen ringde från jobbet och det var strömlöst hemma. Kan krångla till det lite när man bor på landet och toalettbesök är ju något som vi alla drabbas av. Nummer 1 är  inga större problem men när nummer 2 knackar på dörren är det trevligt att kunna spola...
Undrar vem som hittar på dessa namnen på stormarna. Finns det någon logik bakom namnvalet eller är det en intern tävling med fina priser på SMHI? Fantasin kan ju diskuteras, Gudrun och nu Per! Hallå kunde man inte tänkt sig Gunnar istället? Hoppas inte den saten som guggade sina geniknölar och döpte den till Per har fått några bestående men efter sin insats...
I övrigt finns det mycket att önska beträffande vädret. Vet att man inte ska gnälla men nu är det faktiskt riktigt knäckande med detta förbannade mörker. Okej, jag vet att solen sken både i fredags och lördags, det var ljuvligt men jag vill ha mer LJUS!
Julen är utdansad och stjärnor och ljusstakar nedpackade i sina lådor. Ett helt år till nästa gång, undrar vad detta året ska ha med sig? Hoppas det blir ett bra år, inga sjukdomar och att alla nära och kära får ha det bra.
Äldsta sonen har flyttat hemifrån och det är med blandade känslor. Känns skönt och roligt för hans skull att få börja leva sitt eget liv men samtidigt känns det lite tomt. Nu är det en mindre att reta sig på...
Kanske blir det ändå så att kontakten djupnar när man inte lever på varandra och det blir nog roligare att träffas också. Då har man liksom valt det själv. Hoppas det kommer att gå bra för honom (vilket jag inte betvivlar en sekund) men jag är lite orolig och hönsmammig såhär i början.
Det lilla pyret ligger och sover i sin bur efter sitt sedvanliga morgonrace. Hittills idag har vi hunnit äta lite hallmatta, spritt ut våtservetter i hela lägenheten, bajsat en liten kludd i vardagsrummet samt lite vanligt nafs i fötter och händer.
I lördags var vi och miljötränade i ridhuset. Klubben har inomhusträning där två timmar varje lördag. Hästbajs är så gott! I veckan ska vi börja vår valpkurs, ska träna privat för en kompis. Känns jätteroligt och det ska bli så spännande att se vad den här hunden går för. Gäller bara att inte ha för bråttom och inte ha för höga krav på sig själv och hunden.
Ha nu en underbar dag och jag hoppas att han där uppe tänker tända lampan snart!

Då var Jesus födelsedag över, nya året infirat samt även trettondagsafton. Någon vidare julstämning har jag inte upplevt däremot har det varit mycket trevliga sammankomster med familj och vänner. Tänk ändå vad vädret kan påverka ens sinnesstämning. Lite snö hade ju varit trevligt men å andra sidan är det inte speciellt kallt och det är skönt med tanke på hur mycket tid jag nu spenderar utomhus.

Det lilla djuret har verkligen förhöjt dessa 5 veckor som hon bott hos oss. Liksom full rulle, hela tiden...
Började julen så fint med att rasera min före detta svärmors fina julgran. Råkade liksom fastna i den på något sätt. Mycket kulor och vatten på golvet om man säger så. Själva valde vi bort julgranen i år, smart drag. Det är precis som att ha småbarn igen med undantaget att den här prylen sover iallafall på nätterna.
I övrigt full speed. Vi tränar nu passivitet inomhus och det går faktiskt skapligt. Man kan liksom inte mumsa på alla trösklar, äta Yuccapalm, bitas i byxbenen och klättra på bänkar och bord hela dagarna. Toaletten är visserligen väldigt liten och man får väl tacka för hennes kreativa försök att förstora den genom att mumsa sig igenom väggen. Tänk vad ett så litet djur kan åstadkomma mycket under väldigt kort tid. När vi sitter i soffan springer vi i skift för att kolla läget. Är det tyst är det ofog på gång och låter det så är det också ofog på gång...
Midjemåttet har dock inte ökat över julen och det får jag tacka min livliga valp för allra ödmjukast.

Nytt år, nya utmaningar! Det är nu andra året i rad som jag inte har avgivit några nyårslöften varken till mig själv eller andra. Känns bra och jag suger fortfarande på nyårslöftet för 3 år sedan när jag lovade mig själv att ta MC-kort. Fortfarande en lyckokänsla att man redde ut det. Längtar som bara den till säsongen drar igång igen. Det blir dock inte så mycket långresor i sommar med tanke på hunden men det är så mysigt ändå. Kvällarna när man sticker ut ett par timmar, tar ett kaffestopp antingen på ett fik eller halar upp medhavda mackor och kaffe.

Finns så mycket att se fram emot i vår och jag tror det är viktigt att man har det. Kämpa på med jobbet, träna hunden, eventuellt någon weekend trip, lite trevliga fester samt ett bröllop i maj. Ska vara Toastmadame igen och det ska bli jättekul. Samtidigt får man inte glömma att leva just nu, just idag. Är så lätt att bara låta livet vara en transportsträcka mellan olika händelser. Det är ju faktiskt däremellan som livet är och den fantastiska vardagen som ibland håller på att kväva en. Men så fort man passerat jul och är på rätt sida igen - mot våren - så lättar liksom allt!

Ha en underbar dag och unna dig en stund för dig själv idag, med en god bok, en promenad, ett bad eller varför inte något gott att äta!

Kram kram