Tomten

En underbar gammal goding som passar såhär i juletid. Har fått den på mail för många år sedan och den heter Tomten av Viktor Snytberg:

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna glittra och glimma.
Ulla ligger i enslig gård och har smekt sig själv i en timma.
Tomten smyger så tyst på tå, in till Ulla och tänker så;
hon är nog tämligen slapp men detta får bli min julklapp.

Då märker tomten att just brevé ligger maken Oskar sovande.
Tomten funderar vad skall nu ske?, det här var inte lovande.
Efter en stund han tar sitt beslut, att han skall chansa och få sig ett skjut.
Han börjar så sakteliga att denna husmor bestiga.

Ulla på rygg njuter så lätt, och börjar stöna och tjuta.
Oskar vaknar med morgonspett och vill vara med och njuta.
Efter en akt på tre man hand, drömde de sött om vinterland.
Snön ligger vit på taken,
tomten är kladdig i baken...

Julhetsen har kommit till stan

Julhetsen har slagit till igen! Var och handlade igår kväll och trängdes bland folket som med vita ansikten och stirriga ögon förtvivlat handlar, handlar och handlar. Köpa julklappar, städa, baka, lägga in sill och gud fan vet allt. Samtidigt som det gnager i magen, snart ska man tvingas tillbringa kanske inte bara julaftonen utan hela julhelgen tillsammans med svärmor man inte tål, gnälliga ungar som aldrig är nöjda, svågern som alltid blir jättefull på julaftonen med mera med mera...
Nu har ju inte alla det så tack och lov men många. Varför har vi så svårt att släppa på saker och ting och faktiskt kanske ta det lite lugnare och helt enkelt välja bort sådant som vi inte mår bra av. Själv har jag också varit en julhetsare. Mer när barnen var små för man ville så förtvivlat gärna att allt skulle vara perfekt och de små barnaögonen skulle tindra och mamma och pappa skulle vara glada. Sen satt man där på julaftonen trött som ett utskitet äpplaskrutt och bara kände sig lipfärdig. Det tar tid att lära sig spänna av. Att säga till sig själv att det blir bra ändå. Man kan faktiskt städa i köksskåpen i mellandagarna om man nu tycker att det ska göras till jul. Går också alldeles utmärkt att koka knäck på juldagen.
Sedan är det släkten, både sin egen och den man får tack vare sin partner. Kan man absolut inte bita ihop ett par timmar så får man säga nej. Livet är alldeles för kort för att man ska pinas. Julen ska vara en trevlig helg där man ska koppla av och faktiskt har rätten att välja vem man vill umgås med.

Själv ser jag fram emot snö (regn menar jag), långa promenader i skogen, god mat, bra filmer på TV:n och bara få vara. Tända ljus, glögg, ett lass clementiner och lite samvaro med goda vänner på juldagen.
Familjen firar jul dagen innan julaftonen för syrran jobbar så det blir lite annorlunda i år. Men vad gör det? Knytkalas är kanon, ingen behöver slita ihjäl sig. Känns fantastiskt bra och inte en tillstymmelse till julstress i denna kroppen - ännu...

Ha en underbar dag i regnet. Ingen risk att man torkar ut...Tänker på att en björk dricker 800 liter vatten per dygn. Känns skönt att veta att det kan inte finnas en endaste björk som står och törstar idag.

Jag säger bara Bond, James Bond...

Kom äntligen iväg och fick se den nya Bondfilmen. Det var verkligen bingo! Både James Bond och skurken Le Chiffre skäms verkligen inte för sig. Enda smolken i bägaren var att James hela tiden hade lite för pösiga byxor. Kunde gott smitit om lite bättre om skinkorna.
Den var faktiskt bra mycket bättre än de senaste bondfilmerna. Inte riktigt lika mycket osannolika effekter och på något sätt mer handling där man inte från början kan gissa sig till vem den riktiga skurken är.
Klart sevärd och ingen träsmak trots att den håller på i 2,5 timme. Saknade dock Q och Moneypenny, de fanns inte med någonstans alls. Men man kan inte få allt och jag är fullt tillfredsställd med ögongodiset som bjöds. Rekommenderar den varmt!

Ha en bra dag och sköt om er!



Ny vecka - nya utmaningar

Härligt att få uppleva ännu en gråmulen måndag med regn. Ja, det var faktiskt positivt tänkt. Började morgonen med att säga till mig själv, att oavsett väder, hur mullig du än är, hur knasigt håret än blir idag så ska jag ta mig fan vara nöjd! Egentligen har man ju massor att vara tacksam över varje dag och det vet man ju långt där inne men ibland får man faktiskt tvinga sig att vara just tacksam.

Igår var det glöggmingel och mys hos Owe och Lotta. Tända ljus, kompisar, glögg och en liten pirrande känsla i magen över den kommande julen. Att få vara lite ledig och disponera dagarna utan en massa måsten. Att man sedan har fått en ny luden kompis att tillbringa tid med i skogen gör ju inte saken sämre. Igår morse packade vi frukostmackorna och kaffetermosen och gav oss ut. Det var längesedan, har liksom känts så fånigt utan hund. Vi körde lite skojiga övningar med hunden som i slutändan blir färdiga moment men vägen dit är lååång.

Tänker på Mia som idag är på spa med sin syrra. Ett välbehövligt avbrott i vardagen med småbarn och allt vad det innebär. Hoppas hon har det sagolikt! Bara hon inte torkar fast i någon lerbehandling för jag vill gärna ha tillbaka henne...

Funderar på detta eviga regnandet, det är lite som snor faktiskt. Det kommer hela tiden, är blött och man irriterar sig på det och man kan inte påverka när det ska ta slut. Trött blir man också men det är väl av mörkret och i näsan är det ju inte heller speciellt ljust och glatt kan jag tro. Har inte fått något svar när jag frågat pekfingret...

Önskar er en trevlig vecka och nu är det exakt 20 dagar kvar till julafton!
Tjo hej!