tjockatantenistan

Det var en kort skidkarriär för min del. Började bra med skidskola och allt. Efter pausen/maskningen i stugan i torsdags så begav jag mig ut igen framåt eftermiddagen. Till och med en stolslift vågade jag mig på. På toppen blev jag sittandes i en dryg timme i solen medans sambon körde runt som en jävla galning i backarna. När han kom tillbaka fann han en brud med munnen på vid gavel, totalt utcheckad. Jag sov som en gris i solen och mitt tryne är så rött så. När vi sedan skulle ner gick det käpprätt åt helvete. En alldeles för brant backe och jag trillar...Total black-oout, har plötsligt ingen aning om hur man åker skidor. Maxpuls och tårarna sprutar. Liftsystemet stängt för länge sedan och inte en käft så långt ögat når. PANIK i kubik!
Av med skidhelvetena och börjar gå uppför backen, tårarna rinner och det är fullkomligt kaos i hela innandömmet.
Jag har plogat så mycket så från och med nu finns en ny muskel i låret som heter plogmuskeln. I den sista backen som det var lutning på och som jag helt enkelt var tvungen att ta mig nerför gick även den åt helvete. Fick med sambons hjälp kasa in mot kanten och därefter gick jag hela backen ner i djupsnö. Ingen mer skidåkning för min del. Nästa gång det blir skidresa ska jag hålla mig till scooter och skidor på längden...

Idag är sista dagen i Sälen och jag tar stolsliften upp till toppen och äter lunch och jag tar stolsliften ner från toppen.
Jag drömmer mardrömmar om backar med is och den fruktansvärda skräcken när man sitter i en brant backe och absolut inte kan ta sig varken upp eller ner. Jag var skiträdd helt enkelt och samtidigt som det känns trist är jag ändå nöjd med att inse min begränsing och inte försöka mig på några stordåd för att visa mig på styva linan. Tror min sambo älskar mig fast jag aldrig kommer att bli en ny Anja Pärsson eller Stig Strand. Tycker inte ens att skidåkare har speciellt snygga kroppar. De ser ut som paddor och vem vill träna och ligga i som fan och ändå se ut som en padda?

Kram från fjällen och Sälens största backis...

Jag har sett ljuset alltså solen, fattar ni???!!! Solen!!! Den var gulvit och värmde så skönt.
En vecka går fort men en vecka är fullt tillräckligt på Grand Canaria. Låter som en bortskämd borgarbracka men egentligen är det ju en riktig skitö. Dyrt (dyrare än här hemma) att äta och dricka. Turister överallt, hotell överallt och med personal som inte behöver vara överdrivet trevliga för de får ju gäster ändå.
Hyrde bil och körde runt ön på en dag. Hade gått ännu fortare om vi inte fastnat i Las Palmas Rosengård. Lite jobbig känsla när man hela tiden återvänder till samma plats fast man tycker att man kört annorlunda...
Har aldrig åkt på så kringliga och krokiga vägar och är alldeles förvånad att vi inte såg en endaste olycka. Vi är specialister jag och min sambo. Hyr en cabriolet men tar inte med oss en extra tröja utan bara blåser iväg. Kallt som bara den när vi kom upp i bergen men har man hyrt cabbe så har man...

Detta trots att vi dagen innan var på ett hejdundrande båtparty på Atlanten. En 3 timmar lång delfintur. På soldäck utan tröja, skitkallt på havet och sedan börjar det enorma kräkpartyt. Under 3 timmar hör man de tydliga karaktäristiska ljuden för en spya samtidigt som det kommer vindpustar med den underbara doften också. Holy Moses, under dessa timmar var det max tankefokusering på att "jag mår bra, jag mår inte illa, snart är vi i land". Som grädde på moset eller lök på laxen eller liten matsked i braxen - inte en jävla Delfin så långt ögat nådde. Inte ens ett litet fenplask i vattnet. Men vi fick ju frisk luft iallafall med lite pikanta inslag...

En utflykt till Maspalomasöknen är ju ett måste när man strandat på denna ö. Vi ville gärna ligga lite avsides och helst med lite skugga. Enkelt uppdrag på en ö med så mycket folk att man nästan undrar varför den inte sjunker. Till slut lyckades vi hitta en sanddyn som passade våra ändamål med lagom sol och skugga. När vi parkerat oss, slängt av oss paltorna och ska börja njuta känner man små vindpustar med tydliga inslag av urin. Jadå, mycket riktigt, vid närmare inspektion av sanden har vi lyckats att parkera oss i en naturlig pissoar. Bara att packa ihop och dra vidare...

Ett tips när man åker är att våga ta lokalbussen. Det är ett riktigt äventyr. Man kan hoppa av för tidigt eller för sent eller inte alls...Spännande dock och går det alldeles åt helvete kan man alltid ta en taxi.

Nu var det 23 år sedan jag var på Grand Canaria sist och kanske tar det lika långt tid innan jag återvänder igen. Skulle det dock inträffa inom en snar framtid skulle jag nog välja att bo i Puerto Rico eller Amadores. Puerto Mogan var jättemysigt men litet och från hotellet var du tvungen att åka taxi eller gå till en busshållplats för att ta dig antingen till Mogan eller någon annan ort. Utbudet av restauranger var helt okej men efter kl 23 totalt stendött. Nu var det ändå ingen partyresa vi var ute på men till kaffet och konjaken hade det varit mysigt någon kväll med lite musik.

Hursomhelst var det underbart att få se ljuset, känna värmen och byta miljö. Tillbaka i Svedala men nu känns det iallafall lite lättare då det går mot våren. Kan dock tänka mig en omgång snö innan då det liksom hör till vintern.

Nya friska tag, tillbaka till verkligheten.

Ha det!

Kram kram

Hemma igen från Tyskland. Lika bra att erkänna:
Tyskar är högljudda, gapiga, totalt hänsynslösa och fula...
Deras schäferhundar är förmodligen döva också för man måste skrika till dem så de hör. Min egen uppfattning är att hundar har en ganska god hörsel...

Sedan är det ju dessa förbannade långa korvar som sladdrar runt i var mans nävar. Vad gör det om man kör upp en kladdig Bratwurst i ryggen på människan som går framför. Jag är ju en fet tysk som får köra upp min korv var jag vill, när jag vill. Bläh!

Men hundarna var otroligt fina och det fanns mycket kul att shoppa (förutom den obligatoriska alkoholen). Jag lyckades såklart med konststycket att köpa ett för litet halsband till min ludna älskling.

Nedanstående bild föreställer inte en typisk tysk utan är en helt vanlig gummigris som grymtar när man klämmer på den. Mycket bra att ha i sitt hushåll.
Stadion i Braunsweig
Som synes på bilden är det ett stort arrangemang och därav det stora antalet kladdiga Bratwurstar...

Ja Alex, du har rätt. Nästa gång vill jag verkligen till Italien eller Frankrike...
En sak var iallafall jättebra med Tyskland, inte en jävla Foppatoffel så långt öga nådde. Tillbaka i Svedala så dyker de upp igen. Det värsta är att de finns fodrade så hela året runt kommer man att få leva med denna skomöbel som är sååååå ful!

Skönt att det alltid finns något att reta sig på. Man vill ju inte gå runt och vara lycklig och harmonisk hela tiden...

Kram kram