Kärlek

Alla förstår väl att man inte kan undvika att bara älska ett sådant barn? Denna fromhet som till och med speglar sig i hans klädval...
Såhär såg han ut när han lämnade hemmet igår kväll för att gå på klassfest. Hur han såg ut när han kom hem ska jag bespara er...men han kom iallafall hem. Det är en "redig" pojk trots allt och när jag är färdig med honom kommer han precis som sin äldre bror att vara alla flickors dröm (eller mardröm...)



Helgen står för dörren och regnet öser ner...Blandade känslor minsann. Känner mig inte direkt deppig, lite mer en "tomgångskänsla" ett slags stand-by läge.
Har ju mina ljusblå stunder ibland och dessa små rader hittade jag i en bok:

Jag har det så himla bra egentligen men saknar hudkontakten och känslan av att någon tänker på mig och behöver mig.
Liksom det är underbart att själv få tänka på någon som betyder enormt mycket.
Rörelser, doft, ansiktsuttryck, känslan när han rör mig och hur han får mig att känna genom sitt sätt att vara.
Är det kärlek?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback