(Mar)drömssemester
Här ser vi entrén till hotellet. Ser väldigt bra ut men efter ett par timmar inser man fakta. Detta är "highway to" ett ålderdomshem, stollahem, några scener från filmen "Gökboet", klinik, mentalsjukhus och ett ställe där alla finns som är fel redan på morgonen när de stiger upp.
Här ser vi en typisk vy från gatan in till ett "hotellkomplex". Känns väldigt lite "Sunwing Resort" och väldigt lite inbjudande överhuvudtaget. Här fick jag mina första "flashbacks" från filmen Gökboet och jag lovar, det såg inte bättre ut kvällstid. Då gick den "vackra vyn" direkt över till en "scary movie".
Dagens soppa är serverad! Detta är en äggsoppa som serveras tillsammans med en torr fralla som inte är bakad denna dagen, inte heller dagen före eller dagen före den...
Utan smör och definitivt ingen ost.
Här ska noteras att ungrarna inte heller beställde in måltidsdyck ( ingick inte i priset) eller använde de servetter som ingick. Maken till bordskick har jag aldrig skådat och har ingen som helst önskan att uppleva detta igen. Två soppluncher stod vi ut - och då var inte det värsta maten, utan folks bordsskick!
Som tur är insåg vi båda, här gäller det att vidga sina vyer! I 35 graders värme svettades vi ymnigt och vandrade vidare.
Alla ställen utanför"kliniken" var underbara! Fantastisk mat och underbara viner. Den ungerska paprikan som är riktigt stark får dig som inte ens gillar öl, att bara skrika efter en kall öl!
Balatonsjön! Ohh eah! Kunde lika gärna legat vid vilken insjö som helst i Småland.
Torr gräsmatta, glassätande ungar och tatuerade småfeta, helfeta vuxna.
En mjölkgrön sjö som ska vara "helbregdagörande" med alla sina mineraler. Äckligt...
En riktig hit! Att efter Hevic, komma till Budapest - underbart! Trevliga männniskor, trevligt bemötande, ja allt!
En världsstad som ändå lyckats behålla en känsla. Präglat av andra världskriget. Kulhål kvar i byggnader, det som är sönderbombat har man inte byggt upp. Låt oss minnas en förödelse som var vidrig. Att besöka Budapest och inte besöka "House of terrror" anser jag är en skymf. Lipade så fort jag kom innanför dörrarna, fast jag inte förstod språket. Att se fängelsehålan där Raoul Wallenberg satt. Känna lukten i rummet där man torterade fångar. Känna en hunger efter historien. Det var inte bara "nassarna" som bökade runt i Europa utan även ryssen hade ett järngrepp som inte släppte förrän sent 90-tal.
Det hade jag ingen aning om (fullt upp med skilsmässa, bantning förmodligen, fotbollsskola för någon utav ungarna eller annat som faktiskt är en del av vardagen).
Budapest rekommenderar jag varmt och ta er till Hotell Zara och gå rakt upp mot floden Donau. Den första, bästa svarta man ni er i en öppen bil från 30-talet som kör guidade turer, hugg honom och får en underbar guidad tur i Budapest och upplev både Pest och Buda. Googla på detta - ett tips!
Är man fullmatad av historia, intryck och annat underbart känslomässig "dravel" måste man gå till en pub som heter For Sale Pub på Vámház krt. 2 och bara njuta av stämningen, musiken och interiören. Aldrig sett något liknade och tänker "planka" allt till mitt kommande värdhus här på Aspholmen. (Det kan man faktiskt också googla...).
Sen säger jag bara Prag...
Ett annat land, en annan historia. Vandra i ett musemum. Staden är stor men känns som liten. Mitt starkast minne från Prag: Charles Bridge kl 08.00 utan knappt en människa (är i vanliga fall proppfull av människor). Jag var vaken så tidigt utav en anledning - jag ville hem!
En semester så fylld av upplevelser men så lite vila....
Längtar till Indien men innan dess ska jag leva alla dessa dagarna, som är dagarna med degarna och dagarna man minns...
http://www.youtube.com/watch?v=9vC_GzMe5KQ
Kram kram
SM-slutspel
Att samtidigt arbeta heltid med annat och rodda ett SM vid sidan om är fan i mig ingen barnlek.
Jag vet dock att lönen för mödan är när tävlingarna har kommit igång, besökare och tävlande har det trevligt. Vi funktionärer har en sjuhelvetes sammanhållning och sliter som djur (utan att få en spänn betalt), ja det är då glädjen infinner sig.
Kanske är det känslan av att kunna något, planera, producera och genomföra något som betyder så enormt mycket. Att se hur människor växer med sina uppgifter och hur det kan sammansvetsa för att alla har samma mål - att lyckas.
En del ser det i ett stort perspektiv och förstår att man är en del av mycket och en del ser bara sin lilla del av kakan och tror att allt snurrar runt den. Skit samma - människor växer och det är fantastiskt.
Att sedan kunna bidra till att hundsporten kan fortleva och glädja så många, ge lite klirr i klubbens kassa, vilket i sin tur ger möjligheter att utveckla klubbens verksamhet på olika sätt, det är stort!
Så nu är det en dryg för jävlig vecka kvar och sedan är vi i hamn! High Chaparral 19-21/8 SM Bruks & IPO - missa inte det!
Nu ska jag korrekturläsa...
Kram kram
Japp, på banan igen.
Är nöjd med min insats och framförallt min nya målsättning att fortsätta träna. På en nivå som känns behaglig och som kan bli en vana. Två pass på Sportlife i veckan, kombinerat med det vanliga 14000 steg per dag.
Således tog vi oss dit i onsdags jag och C. När vi parkerar våra cyklar utanför och knallar in genom dörrarna säger C lite uppgivet: -Ja, då var man här igen.
Funderade på detta en stund och var tvungen att fråga hur han tänkte eftersom mig veterligen har han bara tränat där en gång. Han träffade sin PT (personlige tränare för eventeulla retards) en gång och då var han inte ombytt och tränade inte. Sedan hängde han på mig en gång och tränade, men sen då?
Hur som helst har vi gjort det två gånger denna veckan (tränat alltså) och det känns bra. Träningsvärk såklart men det är en behaglig känsla. Så skönt att veta att denna timmen som inte alls är särskilt kul men går att överleva gör att jag kan leva gott och samtidigt sakta men säkert gå ner i vikt. Att bara inse att denna träning kombinerat med all vardagsmotion är min entrebiljett till bättre hälsa och en sund hjärna. För motion och träning är perfekt för hjärnan. Ökad syresättning och duktighetskänsla kan göra underverk minsann!
Ja, detta var första veckan. Undrar hur det känns om tre?
Reseskildring från Hevic
Här kommer en reseskildring från Hevic som jag får publicera själv för det finns inte ett resebolag som kommer att publicera den...
Till Balatonsjön i Ungern åker man om man sett för mycket vackert i sina dagar. I 40 graders värme svalkar man sig i de 35 gradiga termalbaden - helst inomhus så man samtidigt kan njuta av lukten som påminner om sura ägg. Inte småsura utan verkligen SURA ägg.
Att ligga där och guppa i det mjölkgröna vattnet tillsammans med ungrare som aldrig haft några glansdagar överhuvudtaget.
Med tomma trötta ögon och förfärligt hår, oftast sönderpermanentat, orangefärgat med lite urtvättad färg kvar på de risiga topparna. Eller de fräscha männen med feta hårstrimmor över den kala bulan på halsen.
Detta ställe är ett gigantiskt fulhus.
Personalen på de "livsbringande" och välgörande hotellen/klinikerna har missat samtliga charmkurser.
Känslan av institution är påtaglig och känner du dig för glad så boka in dig en vecka eller två på någon av dessa underbara "livsbringande" hotell/kliniker som ligger som kanadagås-skit runt hela Balatonsjön.
Vinet, det ungerska vinet och maten som serveras utanför järngrindarna och järnstaketen är utsökt. Drick gärna två flaskor så du orkar gå in genom hotellets entrédörr igen utan att vilja klämma dig till döds mellan dörrarna.
Risken är annars stor att man också väljer att sova i bilen och det är inte så bra med tanke på att den ungerska paprikan vill ut med en rasande fart på morgonkvisten och de spåren lämnar man inte gärna i bilen...
När det så äntligen är dags att checka ut gör man det i en flygande fart. Man lämnar kliniken med däckskrik under sandalerna och man vänder sig inte om en endaste gång för att säga farväl - man är bara så lycklig över att få åka vidare!
-----------------------------------------------------------
Ja, bilder kommer så fort jag har plats i datorn att ladda ner dem. Även lite annat från resan också, Budapest var kanon!
Kram kram