tjockatantenistan

I morse när jag tömde tumlaren på min rena tvätt så var trosorna så elektriska att det fullkomligt sprakade om dom. Vad drog jag för slutsats då?
Jo, i det nedre våningsplanet händer det så lite att till och med trosorna får spader!!!!

Woine, woine - hur ska detta sluta...

Nu sticker jag iväg 24 timmar med mitt nätverk. Ska bli så härligt och avkopplande. Den här gången står det design på programmet och jag har en aning om att det kan handla om hotell och inredning. Vidare blir det med all säkerhet god mat och gott vin eftersom vi besöker en nätverkare med egen restaurang.
Precis vad jag behöver!
Tänk vilken tur att en gammal affärsbekant tänkte på mig och ville ha med mig i detta nätverk, just för att jag är jag. Allt som händer har en mening, man ser inte sambandet direkt men till slut. Så här långt har jag börjat ana lite samband men det återkommer jag till senare.

Önskar alla en trevlig helg.

Kram kram

Då spelar man solo igen på livets teater...
6 år med en man som tog mitt hjärta med storm är till ända. Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar faktum och det känns som om en del av kroppen är amputerad. Men till slut måste förnuftet segra över känslan och definitivt när det gäller frågeställningen "att leva"  eller "dö".
Jag väljer att leva. Ett slut är alltid en början på någonting nytt och jag känner för varje dag att beslutet var rätt och mot en sjukdom kan man aldrig segra. Tack till alla som har stöttat genom åren och åtminstone försökt förstå hur det varit.
Till de andra som har köpt alla lögner med hull och hår och inte tänkt längre än näsan räcker, säger jag bara - far åt helvete!


Livet går vidare och det första på min lista är att ta kommandot över mina egna tankar. Samtidigt som detta pågår käka lite sömntabletter och terrorisera min omgivning med mina tankar och idéer. En ständigt malande är läkande och som tur är förstår människor det som suttit i samma sits. Handlar inte bara om separationer utan kan lika gärna vara dödsfall, sjukdomar eller att ha blivit av med jobbet. Svårigheter tror jag löses bäst genom egna tankar. Man måste ta sig igenom elden själv  men i kombination med samtal och ältande. Inte för länge, arbetet måste också slutföras för att kunna påbörja ett nytt! Därför lovar jag att inte mala längre än kanske 1 vecka till...Stå ut please!

Kram kram

Filmen Patrik 1,5 var klart sevärd. Många goda skratt blandade med tårar. Vänninan skämdes när jag satt där och snörvlade och konstaterade lite halvhögt;  -Du måste ju vara allergisk!

Filmen visade på den rädsla många människor har för det okända. När något som inte riktigt passar in i normen för vad som är normalt kryper inpå en. Hur otroligt korkat människor kan bete sig och att det oftast bottnar i en rädsla för vad som händer inom en själv när det okända och ovana kommer för nära.
En film som ganska naket visade hur jobbigt livet kan te sig och vad kärlek och omtanke kan göra för människor i omgivningen samt hur viktigt det är att våga stå för sig själv och den man är.
Att sedan grabben är så otroligt söt och skör så man bara vill krama honom gör inte saken bättre. Där klappade det moderliga hjärtat och det var nog då snörvlandet drog igång...
Se den!

Ny vecka - nya utmaningar! Ska verkligen försöka få till livet denna veckan och komma igång med utomhusaktiviteter igen. Lite Orbitrekk framför TV:n och framförallt tänka på vad som glider in i matluckan. Ja, inte bara tänka utan verkligen se till att det är saker som min kropp mår bra av.
Faktum är att alla hälsoprogram som rullar i TV:ns underbara värld sporrar mig. Så tex. igår hur dåligt man mår av att peta i sig för mycket mackor. Hur uppblåst, däst och trött man blir av den kosten. Som om jag inte visste det redan...
Mera grönsaker till tarmen och minsta möjliga kolhydratintag.

Ha en fin vecka och ta hand om er!

Kram kram