Framtiden
En underbar morgon och en skön känsla när jag rattade ut på E4:an strax efter 06.00 imorse. Solen sken från en klarblå himmel och trots en något märklig natt med konstiga drömmar och orolig sömn så kändes det ändå helt okej. Sverige är så vackert på sommaren om bara regn, hagel och kyla kan hålla sig borta åtminstone några ynkliga veckor.
Några veckors ledighet hägrar och jag hoppas och ska verkligen jobba för att jag ska ha ro i sinnet. Har en tendens till att bli rastlös och bara surra omkring men ibland lyckas jag bli sams med mig själv och lugnet. Känner att jag kommit en bra bit på väg med mig själv efter separationen och kan ibland till och med tänka tillbaka på episoder från mitt samboförhållande och känna glädje och skratta åt det som varit. Inte allt, långt därifrån men som sagt, jag är en bra bit på väg och detta är en process som jag jobbar mig igenom. Känner att jag snart är framme vid en punkt där jag kan sätta punkt för det livet, stänga lådan och lägga det i min ryggsäck. Skönt för jag vill verkligen vidare i livet och svepas med utan en massa rädslor och om och utifall att. Jag vill våga låta livet grabba tag i mig som en brottare om natten i en trång husvagn!
Det gäller att se framtiden som ett ljus och inte ett mörker. Samtidigt inte glömma bort att stanna upp här och nu, vara rädd om sig själv och framförallt älska sig själv. Det vill till att lära sig älska sig själv då det faktiskt är den personen du ska leva med varje dag i resten av ditt liv. Det är förbanne det enda man vet med säkerhet!
Ha dé!
Kram kram