En duktig sjuk man
En supersjuk sambo, verkligen supersjuk i influensa. Aldrig sett honom så dålig men trots detta så gnäller han faktiskt inte. Är tacksam och snorig för det som serveras.
Godis glider alltid ner oavsett hur sjuk man är. Det hör liksom till med lite tröst i form av en sockerchock. Nu äter ju C bara mörk choklad och det betraktas ju som nyttigt! (Men kanske inte en kaka om dagen...). Sedan kan ju den mörka chokladen dölja lite gottigott under. Kan varmt rekommendera den med fransk nougatfyllning. Känns så himla nyttig!
Idag har våren gjort sig lite påmind och förutom det typiska "vinddraget" i denna staden, var det riktigt skönt. Nu hoppas jag att min motorcykel blir såld så jag på allvar kan börja titta på något annat kul att fara runt i under sommaren.
Om någon känner sig sugen så är det en superfin, svart Harley-Davidson Sportser 1200 kubik, custom. Årsmodell 2005 med bullerpaket och lite upphottad med nya fotpinnar, handtag och mörka lyktglas. Har gått knappa 300 mil och är i superfint skick. Servicebok finns såklart.
Lägg en kommentar vid intresse med kontaktuppgifter så hör jag av mig.
Nu dags för sängen och en ny bok!
Kram kram
Godis glider alltid ner oavsett hur sjuk man är. Det hör liksom till med lite tröst i form av en sockerchock. Nu äter ju C bara mörk choklad och det betraktas ju som nyttigt! (Men kanske inte en kaka om dagen...). Sedan kan ju den mörka chokladen dölja lite gottigott under. Kan varmt rekommendera den med fransk nougatfyllning. Känns så himla nyttig!
Idag har våren gjort sig lite påmind och förutom det typiska "vinddraget" i denna staden, var det riktigt skönt. Nu hoppas jag att min motorcykel blir såld så jag på allvar kan börja titta på något annat kul att fara runt i under sommaren.
Om någon känner sig sugen så är det en superfin, svart Harley-Davidson Sportser 1200 kubik, custom. Årsmodell 2005 med bullerpaket och lite upphottad med nya fotpinnar, handtag och mörka lyktglas. Har gått knappa 300 mil och är i superfint skick. Servicebok finns såklart.
Lägg en kommentar vid intresse med kontaktuppgifter så hör jag av mig.
Nu dags för sängen och en ny bok!
Kram kram
Boktips
Boktips: Håkan Östlundh "Inkräktaren". Lite sådär småvidrigt spännande...
Har man inte läst Jo Nesbös senaste så rekommenderar jag den också. Kanske inte den bästa men har man läst alla andra om Harry Hole så är ju såklart denna ett absolut måste.
Kul att börja sin arbetsvecka imorgon utan arbetsredskapet nummer ett - datorn. Inbrott på jobbet inatt och på sex ynka minuter fick de med sig de nyaste bärbara datorerna. Strul blir det och en obehaglig känsla att någon har varit bland mina grejer på skrivbordet och röjt.
Förutom det så har söndagen bjudit på ett underbart vårväder. Hittat en ny härlig skog att promenera i och efter det blev det hämtmat och film i soffan.
Finns nya svenska deckare av Arne Dahl som är helt okej. Världens starkaste man Magnus Samuelsson gör en polisroll och med sin underbara dialekt och hela sin person måste man bara gilla honom.
Nu står sängen på programmet och hur skönt är det inte att krypa ner under täcket med en bra bok?
Natti natti...
Har man inte läst Jo Nesbös senaste så rekommenderar jag den också. Kanske inte den bästa men har man läst alla andra om Harry Hole så är ju såklart denna ett absolut måste.
Kul att börja sin arbetsvecka imorgon utan arbetsredskapet nummer ett - datorn. Inbrott på jobbet inatt och på sex ynka minuter fick de med sig de nyaste bärbara datorerna. Strul blir det och en obehaglig känsla att någon har varit bland mina grejer på skrivbordet och röjt.
Förutom det så har söndagen bjudit på ett underbart vårväder. Hittat en ny härlig skog att promenera i och efter det blev det hämtmat och film i soffan.
Finns nya svenska deckare av Arne Dahl som är helt okej. Världens starkaste man Magnus Samuelsson gör en polisroll och med sin underbara dialekt och hela sin person måste man bara gilla honom.
Nu står sängen på programmet och hur skönt är det inte att krypa ner under täcket med en bra bok?
Natti natti...
Uppdaterat
Nu har jag bytt utseende på bloggen. Tryck på uppdatera knappen om något ser knasigare ut än vanligt. Uppdateraknappen kan tex. vara några pilar som ligger i en cirkel eller någon annan konstig symbol. Teknikmonstret har talat.
Idag har de äntligen släppt namnet på den lilla prinsessan. Som jag har väntat...
Estelle. Min första tanke var (med risk för att bli avrättad i en giljotin), porrfilm. Sedan gick jag ett par timmar och kände mig skamsen över min tanke och funderade på hur i hela fridens namn jag kunde känna till en porrfilm?!
Vad skönt det var när jag till slut vågade släppa ut min tanke vid eftermiddagsfikat på jobbet och fick det tillrättalagt.
Emanuelle var filmen jag tänkte på! Tydligen någon form av mjukporrsvariant som till och med visats på TV för länge sedan. Något med Malena Ivarsson som hette "Fräcka fredag".
Jag är så lättad - kände mig som värsta snuskfian där ett tag!
Nog om kungahuset...
Javisst är en ny resa till Indien bokad. Tre veckor denna gången och kanske vi till och med får med oss några av alla våra fem barn. Det är helt okej eftersom man sällan eller aldrig ammar barn över 20 år. Åker annandag jul (planera inga inbrott, huset uthyrt till landstingsfolk=människor som arbetar på sjukhuset. Inlägget gjort med tanke på ev. retards), och är borta nästan hela januari. Kan det bli härligare än så?
Nu väntar en skön helg och imorgon är det hockey på programmet. HV-Modo och jag har plats i restaurangen!
Med jubileumshalsduken på ska jag se till att HV skräller till! Eftersom C:s favoritlag inte möter HV kan jag förvänta mig ett starkt stöd, men någon halsduk tar han inte på sig! Skitsamma, jag har ju hela natten på mig att tatuera in HV på hans rygg :-)
Ha en underbart trevlig helg och glöm inte rodelträningen (=ryggläge soffan).
Kram kram
Idag har de äntligen släppt namnet på den lilla prinsessan. Som jag har väntat...
Estelle. Min första tanke var (med risk för att bli avrättad i en giljotin), porrfilm. Sedan gick jag ett par timmar och kände mig skamsen över min tanke och funderade på hur i hela fridens namn jag kunde känna till en porrfilm?!
Vad skönt det var när jag till slut vågade släppa ut min tanke vid eftermiddagsfikat på jobbet och fick det tillrättalagt.
Emanuelle var filmen jag tänkte på! Tydligen någon form av mjukporrsvariant som till och med visats på TV för länge sedan. Något med Malena Ivarsson som hette "Fräcka fredag".
Jag är så lättad - kände mig som värsta snuskfian där ett tag!
Nog om kungahuset...
Javisst är en ny resa till Indien bokad. Tre veckor denna gången och kanske vi till och med får med oss några av alla våra fem barn. Det är helt okej eftersom man sällan eller aldrig ammar barn över 20 år. Åker annandag jul (planera inga inbrott, huset uthyrt till landstingsfolk=människor som arbetar på sjukhuset. Inlägget gjort med tanke på ev. retards), och är borta nästan hela januari. Kan det bli härligare än så?
Nu väntar en skön helg och imorgon är det hockey på programmet. HV-Modo och jag har plats i restaurangen!
Med jubileumshalsduken på ska jag se till att HV skräller till! Eftersom C:s favoritlag inte möter HV kan jag förvänta mig ett starkt stöd, men någon halsduk tar han inte på sig! Skitsamma, jag har ju hela natten på mig att tatuera in HV på hans rygg :-)
Ha en underbart trevlig helg och glöm inte rodelträningen (=ryggläge soffan).
Kram kram
Gubbrövar
För att jämna ut oddsen lite från förra inlägget om tantarslen har jag nu gjort en lite mindre studie av gubbarslen.
De är faktiskt inte heller så himla kul. De har nämligen inte någonting alls därbak. Bara en bit pösigt tyg som hänger i en livrem??? Vill inte ens tänka på hur det ser innanför det pösiga tyget...
Kan inte stoppa det men ordet elefantröv ploppar upp. En bit slappt skinn som bara finns där som ett påtvingat och hastigt påkommet avslut av en rygg.
Jesus, vad är det som händer med bakdelarna på ålderns höst?
Här sitter jag och skriver om hängrövar när vi fått en liten prinsessa och allt idag. Hela Sverige sammanstrålar i en unison hyllning och helt plötsligt är kungens kaffeflickor ett minne blott.
Visst är det kul att de har fått barn men jag kan inte fatta vad det är som driver människor att idag gå ut och köpa babykläder till den lilla? Till en unge de aldrig kommer att få lära känna, inte snusa på eller inte ens komma närmare än en bild i Hänt i veckan? Vidare alla andra stollar som idag har ringt in till diverse radioprogram och pratat in grattishälsningar till Victoria och Daniel?
My good, sådant skrämmer mig - mer än hängarslen, faktiskt.
Nu ska jag ge mig på en ny bok och försöka lugna ner C som idag har bokat en 3 veckors resa till Indien till jul! Han är så uppspelt och vill börja packa redan nu men jag talar till honom med lugn och fast stämma, och förklarar att först ska vi ha njuta av en lång härlig vår, en regnig sommar och en deprimerande höst. Sedan ska vi dra igen!
Kram kram eller "the änd"
De är faktiskt inte heller så himla kul. De har nämligen inte någonting alls därbak. Bara en bit pösigt tyg som hänger i en livrem??? Vill inte ens tänka på hur det ser innanför det pösiga tyget...
Kan inte stoppa det men ordet elefantröv ploppar upp. En bit slappt skinn som bara finns där som ett påtvingat och hastigt påkommet avslut av en rygg.
Jesus, vad är det som händer med bakdelarna på ålderns höst?
Här sitter jag och skriver om hängrövar när vi fått en liten prinsessa och allt idag. Hela Sverige sammanstrålar i en unison hyllning och helt plötsligt är kungens kaffeflickor ett minne blott.
Visst är det kul att de har fått barn men jag kan inte fatta vad det är som driver människor att idag gå ut och köpa babykläder till den lilla? Till en unge de aldrig kommer att få lära känna, inte snusa på eller inte ens komma närmare än en bild i Hänt i veckan? Vidare alla andra stollar som idag har ringt in till diverse radioprogram och pratat in grattishälsningar till Victoria och Daniel?
My good, sådant skrämmer mig - mer än hängarslen, faktiskt.
Nu ska jag ge mig på en ny bok och försöka lugna ner C som idag har bokat en 3 veckors resa till Indien till jul! Han är så uppspelt och vill börja packa redan nu men jag talar till honom med lugn och fast stämma, och förklarar att först ska vi ha njuta av en lång härlig vår, en regnig sommar och en deprimerande höst. Sedan ska vi dra igen!
Kram kram eller "the änd"
Lite, lite på gång...
En liten, pytteliten vårkänsla smög sig över mig på lunchen idag. Fick gå med öppen jacka och ta av mig koftan för det var så varmt! Vet att det kommer bakslag men gud vad skönt det var så länge det varade...
Är man i Jönköping under lunchtid rekommenderar jag varmt att intaga den på det nya kulturhuset Spira. Vilken god mat! Underbart salladsbord med både kalla sallader och varma rotfrukter. 85:- kostar det och har man tur kan det även finnas en liten kaka till kaffet.
Vidare är det väldigt bildande och underhållande att äta där. Det stora flertalet besökare ser otroligt festliga ut och ord som:
- Bibliotikarie
- Akademiker
- Konstnär
- Pensionärsjävlar
- Attention whore
- Retards
...kommer liksom till mig per atomatik.
Idag har vi haft djupa funderingar (miljön blir att man blir väldigt djup och kulturell och genast vill springa hem och sticka lila koftor), över varför alla pensionärstanter inte har någon stjärtskåra? För er som ännu inte observerat detta faktum så ta en titt på tanter i långbyxor. Inte en ända har en stjärtskåra. Alla ser ut som om de lagt en kudde i brallan. En del har en stor kudde och andra en mindre. Faktum kvarstår dock - ingen skåra!
Efter mycket funderande konstaterade en kollega som arbetat med äldre att det helt enkelt handlar om att huden blir slapp därbak. Man drar liksom för gardinen.
Känns inte så jävla kul att veta vad som komma skall...
Men nu njuter vi att de pyttesmå vårkänslorna som dyker upp som små tussilago i dikeskanten och lämnar tankarna på en kommande slappröv åt sidan.
Kram kram
Är man i Jönköping under lunchtid rekommenderar jag varmt att intaga den på det nya kulturhuset Spira. Vilken god mat! Underbart salladsbord med både kalla sallader och varma rotfrukter. 85:- kostar det och har man tur kan det även finnas en liten kaka till kaffet.
Vidare är det väldigt bildande och underhållande att äta där. Det stora flertalet besökare ser otroligt festliga ut och ord som:
- Bibliotikarie
- Akademiker
- Konstnär
- Pensionärsjävlar
- Attention whore
- Retards
...kommer liksom till mig per atomatik.
Idag har vi haft djupa funderingar (miljön blir att man blir väldigt djup och kulturell och genast vill springa hem och sticka lila koftor), över varför alla pensionärstanter inte har någon stjärtskåra? För er som ännu inte observerat detta faktum så ta en titt på tanter i långbyxor. Inte en ända har en stjärtskåra. Alla ser ut som om de lagt en kudde i brallan. En del har en stor kudde och andra en mindre. Faktum kvarstår dock - ingen skåra!
Efter mycket funderande konstaterade en kollega som arbetat med äldre att det helt enkelt handlar om att huden blir slapp därbak. Man drar liksom för gardinen.
Känns inte så jävla kul att veta vad som komma skall...
Men nu njuter vi att de pyttesmå vårkänslorna som dyker upp som små tussilago i dikeskanten och lämnar tankarna på en kommande slappröv åt sidan.
Kram kram
Tankar hos en medelålders
Det vardagliga livet har en tendens när man håller på att bli vuxen eller kanske är vuxen och börjar bli gammal, att ibland te sig jävligt tråkigt. Inte lätt när man fortfarande kan känna efter en lördag kväll med god mat och gott vin, att ja, kanske skulle det vara kul att gå ut.
När man säger så, 46 år gammal så behöver man inte mena att man vill gå ut till postlådan och kolla om något nytt reklamblad har ramlat in (näst intill omöjligt när man har en skylt med "nej tack till reklam" på locket) eller att man har en osedvanligt stor lust att gå en sen långpromenad med hunden. Det kan faktiskt betyda - att ja, visst vore det kul med ett spontant infall att duscha (eller inte alls), sminka om sig och krypa in i partykläderna och bara dra. Fast klockan är nästan 23.00!!!
När blev man sådär snusförnuftig och bara insåg att näää, så kan man ju inte göra...
Nu bor vi ändå i en stor stad med möjlighet att kunna gå ut och ändå gör man inte det - spontant.
Sonen, den äldsta kom hem igår med en kompis. De parkerade bilen, lassade in sina väskor och sedan drog de på after work. Kom tillbaka vid åttatiden, duschade, drack upp sig lite och rökte under fläkten och sedan ut! Att röka inne är förövrigt en lyx som i många hem idag är bannlyst. För så ska man inte göra!
Man ska heller inte ljuga, bedra sin make eller maka, slå sina barn eller sno pennor på jobbet.
Ja, vi röker under fläkten...hellre, och visst har någon penna från jobbet åkt med hem...
Jag vägrar att tillbringa mina helgkvällar framför TV:n och titta på program där andra människor roar sig. Har jag ett så tråkigt liv att jag måste glo på andra som har kul? Ja, visst är det smidigt - för då behöver jag ju inte engagera mig. Någon annan har fixat hela upplägget och jag kan bara luta mig tillbaka och glo på vad någon annan har lyckats åstadkomma.
Men, det är jobbigt när man själv vill prata, spela musik och bli engagerad i ett samtal och ingen annan i ens närhet. Ikväll var sonen trött och förmodligen är det kanske inte stenkul att tillbringa tid med morsan även om det är kul att glo på fula Youtube klipp från Little Britain ihop. Samma sura humor och ett trevande försök till att umgås.
Frågade om han ville titta på kort från det han var liten? Oh, my god - vad tror ni svaret var? Nä, vi kan vänta till jag blir lite äldre.
Åh då slår det mig - fan, jag är ju äldre! Jag kan inte längre göra vad jag känner för! Jag är ju för fan äldre! Inga spontanduschar och halvbra sminkningar, ett par fesljumna GT och sedan ut och röja.
Väninnorna är också äldre. Ska vi ut och röja är det planering som gäller fast de flesta vet att det är spontankvällarna som blir roligast. Men vi är äldre och ibland undrar jag vad som håller oss tillbaka? Är vi klara med det livet eller gör man helt enkelt inte så när man är äldre?
Älskar mitt liv och är lycklig över att jag fortfarande kan känna denna känslan. Jag vet också att skulle jag verkligen in i själen vilja så skulle C ställa upp på en spontan utekväll. Ibland är det skönt att bara veta att galenskapen håller i sig.
Imorgon är det söndag och jag ska lura ut sonen i skogen och träna lite sök med hunden. Sedan ska vi ha barnbarnet några timmar tillsammans och imorgonkväll ska jag måla mina naglar blå eller turkosa för att någonstans ge den lilla "åldersrebellen" lite svängrum.
Sedan ska jag se på TV, för det gör jag varje söndagskväll...
Med turkosa eller svarta naglar. Bestämmer inte det nu utan är lite spontan...
Kram kram
När man säger så, 46 år gammal så behöver man inte mena att man vill gå ut till postlådan och kolla om något nytt reklamblad har ramlat in (näst intill omöjligt när man har en skylt med "nej tack till reklam" på locket) eller att man har en osedvanligt stor lust att gå en sen långpromenad med hunden. Det kan faktiskt betyda - att ja, visst vore det kul med ett spontant infall att duscha (eller inte alls), sminka om sig och krypa in i partykläderna och bara dra. Fast klockan är nästan 23.00!!!
När blev man sådär snusförnuftig och bara insåg att näää, så kan man ju inte göra...
Nu bor vi ändå i en stor stad med möjlighet att kunna gå ut och ändå gör man inte det - spontant.
Sonen, den äldsta kom hem igår med en kompis. De parkerade bilen, lassade in sina väskor och sedan drog de på after work. Kom tillbaka vid åttatiden, duschade, drack upp sig lite och rökte under fläkten och sedan ut! Att röka inne är förövrigt en lyx som i många hem idag är bannlyst. För så ska man inte göra!
Man ska heller inte ljuga, bedra sin make eller maka, slå sina barn eller sno pennor på jobbet.
Ja, vi röker under fläkten...hellre, och visst har någon penna från jobbet åkt med hem...
Jag vägrar att tillbringa mina helgkvällar framför TV:n och titta på program där andra människor roar sig. Har jag ett så tråkigt liv att jag måste glo på andra som har kul? Ja, visst är det smidigt - för då behöver jag ju inte engagera mig. Någon annan har fixat hela upplägget och jag kan bara luta mig tillbaka och glo på vad någon annan har lyckats åstadkomma.
Men, det är jobbigt när man själv vill prata, spela musik och bli engagerad i ett samtal och ingen annan i ens närhet. Ikväll var sonen trött och förmodligen är det kanske inte stenkul att tillbringa tid med morsan även om det är kul att glo på fula Youtube klipp från Little Britain ihop. Samma sura humor och ett trevande försök till att umgås.
Frågade om han ville titta på kort från det han var liten? Oh, my god - vad tror ni svaret var? Nä, vi kan vänta till jag blir lite äldre.
Åh då slår det mig - fan, jag är ju äldre! Jag kan inte längre göra vad jag känner för! Jag är ju för fan äldre! Inga spontanduschar och halvbra sminkningar, ett par fesljumna GT och sedan ut och röja.
Väninnorna är också äldre. Ska vi ut och röja är det planering som gäller fast de flesta vet att det är spontankvällarna som blir roligast. Men vi är äldre och ibland undrar jag vad som håller oss tillbaka? Är vi klara med det livet eller gör man helt enkelt inte så när man är äldre?
Älskar mitt liv och är lycklig över att jag fortfarande kan känna denna känslan. Jag vet också att skulle jag verkligen in i själen vilja så skulle C ställa upp på en spontan utekväll. Ibland är det skönt att bara veta att galenskapen håller i sig.
Imorgon är det söndag och jag ska lura ut sonen i skogen och träna lite sök med hunden. Sedan ska vi ha barnbarnet några timmar tillsammans och imorgonkväll ska jag måla mina naglar blå eller turkosa för att någonstans ge den lilla "åldersrebellen" lite svängrum.
Sedan ska jag se på TV, för det gör jag varje söndagskväll...
Med turkosa eller svarta naglar. Bestämmer inte det nu utan är lite spontan...
Kram kram
Mina nya grannar
Ja, nu är det nybyggda lägenhetskomplexet på ena sidan av vårt lilla hus fullt ockuperat.
Även om våra fönsterrutor är från den tiden då Jesus gick i kortbyxor och vi emellanåt har iskristaller upp på halva rutorna (vilket förövrigt är väldigt vackert), så börjar jag nu känna mig lite som en akvariefisk.
Inte på det viset att jag känner en enorm lust att dutta med läpparna mot glaset eller dras mot zooaffärens burkar med fiskmat - utan känner mig lite för mycket i fokus. Inbillning? Ja, kanske.
Har en förhoppning (en falsk sådan med tanke på vad mina kollegor pratar om), att folk i lite större städer inte är så jävla intresserade av vad grannen har för sig och visst, inte sitter jag och glor in hos grannen. Jag har ju för fan fullt upp med att försöka uppföra mig här, inne i akvariet.
Idag tror jag dock att någon måste observerat att mitt pekfinger har varit i näsan väldigt mycket och länge...
I min egen näsa alltså.
En rädsla att alla kvällar med tända ljus i vårt lilla "orangeri" med gungstols-SM och djupa samtal, vin och röka kan vara förbi smyger sig också på, nu när jag är på väg att bli en marulk.
Trivs så förtvivlat bra i detta lilla hus och vill komma över dessa fobier och fortsätta göra vad jag vill, peta mig i näsan, peta i C:s näsa om jag skulle vilja, klia mig här och där, dricka vad jag vill, äta vad jag vill, gunga hur mycket jag vill och göra precis vad jag vill!
Nej, nu måste jag lämna dessa fisk-"fonderingar" och sluta bry mig. Har någon ett intresse av vad vi sysslar med i vårt lilla hus - så låt dom bry sig. Den som ägnar en massa tid åt andra har förmodligen ett jävligt tråkigt liv och då förgyller jag gärna det!
En sak är dock är säker, att mina fisar kommer dom inte åt! Det varken syns eller hörs men kan döda...
Kram kram, nu ska jag gå ner och sätta mig i orangeriet, tända lite ljus och bibehålla den underbara känslan som infann sig den dagen då jag såg detta lilla hus för första gången.
Även om våra fönsterrutor är från den tiden då Jesus gick i kortbyxor och vi emellanåt har iskristaller upp på halva rutorna (vilket förövrigt är väldigt vackert), så börjar jag nu känna mig lite som en akvariefisk.
Inte på det viset att jag känner en enorm lust att dutta med läpparna mot glaset eller dras mot zooaffärens burkar med fiskmat - utan känner mig lite för mycket i fokus. Inbillning? Ja, kanske.
Har en förhoppning (en falsk sådan med tanke på vad mina kollegor pratar om), att folk i lite större städer inte är så jävla intresserade av vad grannen har för sig och visst, inte sitter jag och glor in hos grannen. Jag har ju för fan fullt upp med att försöka uppföra mig här, inne i akvariet.
Idag tror jag dock att någon måste observerat att mitt pekfinger har varit i näsan väldigt mycket och länge...
I min egen näsa alltså.
En rädsla att alla kvällar med tända ljus i vårt lilla "orangeri" med gungstols-SM och djupa samtal, vin och röka kan vara förbi smyger sig också på, nu när jag är på väg att bli en marulk.
Trivs så förtvivlat bra i detta lilla hus och vill komma över dessa fobier och fortsätta göra vad jag vill, peta mig i näsan, peta i C:s näsa om jag skulle vilja, klia mig här och där, dricka vad jag vill, äta vad jag vill, gunga hur mycket jag vill och göra precis vad jag vill!
Nej, nu måste jag lämna dessa fisk-"fonderingar" och sluta bry mig. Har någon ett intresse av vad vi sysslar med i vårt lilla hus - så låt dom bry sig. Den som ägnar en massa tid åt andra har förmodligen ett jävligt tråkigt liv och då förgyller jag gärna det!
En sak är dock är säker, att mina fisar kommer dom inte åt! Det varken syns eller hörs men kan döda...
Kram kram, nu ska jag gå ner och sätta mig i orangeriet, tända lite ljus och bibehålla den underbara känslan som infann sig den dagen då jag såg detta lilla hus för första gången.
Goa del 2
Ja, då ska vi försöka få till lite bilder igen från stranden.
Först har vi ett gäng besökare som dyker upp lite då och då. Alltid i grupp och aldrig någon kofösare med. Vet i fasen hur det går till men dom verkar liksom bara bo där lite varsomhelst...
Nedan ser vi knubbsälen parkerad på "kontoret". Så heter det nämligen här. När man har ätit sin lunch och ska rulla tillbaka till solsängen, ler man lite fånigt och säger till de andra slappisarna: "Time to go back to the office".
Ja, det är synd att säga att stranden är fullpackad av folk. Det är precis detta som är grejen, det folktomma, fridfulla och den behagliga temperaturen under palmbladen. Höra vågorna som oftas är ganska höga slå mot stranden, inga ungjävlar som vrålar, i värsta fall en full ryss som gastar till.
Sitta på stranden runt 18-tiden och se solen gå ner - det är så magiskt och vackert. Trots att man inte gjort ett skit på hela dagen (fast det har man ju egentligen men kanske inget viktigt, fast det är ju viktigt - ja, ni fattar...), så känner man sig så nöjd över dagen som gått och längtar redan till morgonen.
Ja, nu orkar jag inte ladda upp fler bilder ikväll. Måste öva på min Keyboard för nu har noterna som jag beställt kommit.
Kan också passa på att delge er ett hett tips. Har ju som bekant städerska emellanåt (ja, helt vitt - inget svartjobb här inte) och innan jul blev jag lite sur för de satte upp tid fast de inte var här. Då kläckte min kära kollega en sak jag själv funderat på - att det är nog fan bäst att gömma vissa grejer här hemma nu när hon dök upp igen. Vilka grejer då tänker någon säkert, TV-apparaten eller? Nä, alla har väl hört talas om hämnaren som använde tandborsten till att städa toan med? Följdaktligen för att undvika hämnd har jag gömt allt som får plats i stjärten!
Så - har ni retat upp städerskan så se för fan till att gömma allt som kan få plats i stjärten!
Tar en stund men det kan det vara värt. Teskeden jag stoppar i munnen ska inte ha varit i mumindalen, det är då ett som är säkert...
God afton - nu ska det spelas!
Kram kram
Först har vi ett gäng besökare som dyker upp lite då och då. Alltid i grupp och aldrig någon kofösare med. Vet i fasen hur det går till men dom verkar liksom bara bo där lite varsomhelst...
Nedan ser vi knubbsälen parkerad på "kontoret". Så heter det nämligen här. När man har ätit sin lunch och ska rulla tillbaka till solsängen, ler man lite fånigt och säger till de andra slappisarna: "Time to go back to the office".
Ja, det är synd att säga att stranden är fullpackad av folk. Det är precis detta som är grejen, det folktomma, fridfulla och den behagliga temperaturen under palmbladen. Höra vågorna som oftas är ganska höga slå mot stranden, inga ungjävlar som vrålar, i värsta fall en full ryss som gastar till.
Sitta på stranden runt 18-tiden och se solen gå ner - det är så magiskt och vackert. Trots att man inte gjort ett skit på hela dagen (fast det har man ju egentligen men kanske inget viktigt, fast det är ju viktigt - ja, ni fattar...), så känner man sig så nöjd över dagen som gått och längtar redan till morgonen.
Ja, nu orkar jag inte ladda upp fler bilder ikväll. Måste öva på min Keyboard för nu har noterna som jag beställt kommit.
Kan också passa på att delge er ett hett tips. Har ju som bekant städerska emellanåt (ja, helt vitt - inget svartjobb här inte) och innan jul blev jag lite sur för de satte upp tid fast de inte var här. Då kläckte min kära kollega en sak jag själv funderat på - att det är nog fan bäst att gömma vissa grejer här hemma nu när hon dök upp igen. Vilka grejer då tänker någon säkert, TV-apparaten eller? Nä, alla har väl hört talas om hämnaren som använde tandborsten till att städa toan med? Följdaktligen för att undvika hämnd har jag gömt allt som får plats i stjärten!
Så - har ni retat upp städerskan så se för fan till att gömma allt som kan få plats i stjärten!
Tar en stund men det kan det vara värt. Teskeden jag stoppar i munnen ska inte ha varit i mumindalen, det är då ett som är säkert...
God afton - nu ska det spelas!
Kram kram
Reseskildring från Goa
Nu ska jag börja min reseskildring från Goa, Indien som avsevärt skiljer sig från min reseskildring från sommarens resa till helvetet i Hevic eller vad fan det nu hette. (Se tidigare blogginlägg från juli 2011).
Att komma tillbaka till Goa är som att komma hem. Eller till sin sommarstuga. Synd att resan dit är så lång eller kanske är det tur, så att man verkligen hinner längta.
(Eftersom jag är så urkass på det här med teknik så föreslår jag att ni googlar på en karta över Södra Goa och hittar Arrosim Beach, som vi nu kommer att befinna oss på).
Nedan ser vi årets "shack" eller restaurang. Eftersom alla shacken på stranden inte har permanent bygglov får de endast finnas under perioden november - april. Sedan kommer Indiens sommar "monsunen" och då är det vatten här. Från havet vill jag bestämt tro.
Svårt att förstå att här serveras man den mest underbara mat från en meny som innehåller säkert hundra olika rätter! Vet i fan hur det går till och skulle inte kolla in i köket för alla pengar i världen, för då vet jag att jag aldrig någonsin skulle äta här igen. Nu har vi inte hunnit igenom alla rätter på menyn men i år har vi varit tuffa och verkligen prövat på. Efersom Anthony som driver shacket nu ingår i vår vänskapskrets så frågar vi utförligt vad rätterna innehåller. Har till och med lagat en rätt hemma som smakade förträffligt men såklart inte alls som här i vårt underbara shack!
På bilden nedan har vi fångat lite andra nya vänner, så kallade långliggare...
De tyska bögarna, Margret och lite annat löst folk. Baren som skymtar i bakrunden visar vem som fått tillståndet till årets shack (men de som fått tillståndet syns aldrig till). Indisk maffia?
På baren finns också en lista på den uppsjö av fantastiska fruktdrinkar, både med och utan alkohol, som är så färska när du får dom i handen att man nästan hör hur apjävlarna skriker när bananerna plockas.
Nedan ser vi resterna av en typisk strandjulgran. Överallt hänger det kulörta lampor, ljusslingor, stjärnor och annat totalt skitfult julkrafs som bara blir så underbart här!
Nedan toaletten på stranden som jag lyckligtvis inte behövde besöka i år. Hallelulja!!!
Så fort magen började yra så petade jag i mig en tablett köpt på det lokala apoteket och se då avstannade det hela. Inbillning eller verkan? Skiter i vilket, bara jag slapp/slipper sätta ner arslet på dessa toaletter...
Detta får räcka för idag. Fortsättning följer...
Tar så himla lång tid att ladda ner bilderna och nu har jag en julklapp som väntar på mig.
En keyboard som jag måste lära mig bemästra!
Kram kram
Att komma tillbaka till Goa är som att komma hem. Eller till sin sommarstuga. Synd att resan dit är så lång eller kanske är det tur, så att man verkligen hinner längta.
(Eftersom jag är så urkass på det här med teknik så föreslår jag att ni googlar på en karta över Södra Goa och hittar Arrosim Beach, som vi nu kommer att befinna oss på).
Nedan ser vi årets "shack" eller restaurang. Eftersom alla shacken på stranden inte har permanent bygglov får de endast finnas under perioden november - april. Sedan kommer Indiens sommar "monsunen" och då är det vatten här. Från havet vill jag bestämt tro.
Svårt att förstå att här serveras man den mest underbara mat från en meny som innehåller säkert hundra olika rätter! Vet i fan hur det går till och skulle inte kolla in i köket för alla pengar i världen, för då vet jag att jag aldrig någonsin skulle äta här igen. Nu har vi inte hunnit igenom alla rätter på menyn men i år har vi varit tuffa och verkligen prövat på. Efersom Anthony som driver shacket nu ingår i vår vänskapskrets så frågar vi utförligt vad rätterna innehåller. Har till och med lagat en rätt hemma som smakade förträffligt men såklart inte alls som här i vårt underbara shack!
På bilden nedan har vi fångat lite andra nya vänner, så kallade långliggare...
De tyska bögarna, Margret och lite annat löst folk. Baren som skymtar i bakrunden visar vem som fått tillståndet till årets shack (men de som fått tillståndet syns aldrig till). Indisk maffia?
På baren finns också en lista på den uppsjö av fantastiska fruktdrinkar, både med och utan alkohol, som är så färska när du får dom i handen att man nästan hör hur apjävlarna skriker när bananerna plockas.
Nedan ser vi resterna av en typisk strandjulgran. Överallt hänger det kulörta lampor, ljusslingor, stjärnor och annat totalt skitfult julkrafs som bara blir så underbart här!
Nedan toaletten på stranden som jag lyckligtvis inte behövde besöka i år. Hallelulja!!!
Så fort magen började yra så petade jag i mig en tablett köpt på det lokala apoteket och se då avstannade det hela. Inbillning eller verkan? Skiter i vilket, bara jag slapp/slipper sätta ner arslet på dessa toaletter...
Detta får räcka för idag. Fortsättning följer...
Tar så himla lång tid att ladda ner bilderna och nu har jag en julklapp som väntar på mig.
En keyboard som jag måste lära mig bemästra!
Kram kram