Boktips
Boktips: Håkan Östlundh "Inkräktaren". Lite sådär småvidrigt spännande...
Har man inte läst Jo Nesbös senaste så rekommenderar jag den också. Kanske inte den bästa men har man läst alla andra om Harry Hole så är ju såklart denna ett absolut måste.
Kul att börja sin arbetsvecka imorgon utan arbetsredskapet nummer ett - datorn. Inbrott på jobbet inatt och på sex ynka minuter fick de med sig de nyaste bärbara datorerna. Strul blir det och en obehaglig känsla att någon har varit bland mina grejer på skrivbordet och röjt.
Förutom det så har söndagen bjudit på ett underbart vårväder. Hittat en ny härlig skog att promenera i och efter det blev det hämtmat och film i soffan.
Finns nya svenska deckare av Arne Dahl som är helt okej. Världens starkaste man Magnus Samuelsson gör en polisroll och med sin underbara dialekt och hela sin person måste man bara gilla honom.
Nu står sängen på programmet och hur skönt är det inte att krypa ner under täcket med en bra bok?
Natti natti...
Har man inte läst Jo Nesbös senaste så rekommenderar jag den också. Kanske inte den bästa men har man läst alla andra om Harry Hole så är ju såklart denna ett absolut måste.
Kul att börja sin arbetsvecka imorgon utan arbetsredskapet nummer ett - datorn. Inbrott på jobbet inatt och på sex ynka minuter fick de med sig de nyaste bärbara datorerna. Strul blir det och en obehaglig känsla att någon har varit bland mina grejer på skrivbordet och röjt.
Förutom det så har söndagen bjudit på ett underbart vårväder. Hittat en ny härlig skog att promenera i och efter det blev det hämtmat och film i soffan.
Finns nya svenska deckare av Arne Dahl som är helt okej. Världens starkaste man Magnus Samuelsson gör en polisroll och med sin underbara dialekt och hela sin person måste man bara gilla honom.
Nu står sängen på programmet och hur skönt är det inte att krypa ner under täcket med en bra bok?
Natti natti...
Uppdaterat
Nu har jag bytt utseende på bloggen. Tryck på uppdatera knappen om något ser knasigare ut än vanligt. Uppdateraknappen kan tex. vara några pilar som ligger i en cirkel eller någon annan konstig symbol. Teknikmonstret har talat.
Idag har de äntligen släppt namnet på den lilla prinsessan. Som jag har väntat...
Estelle. Min första tanke var (med risk för att bli avrättad i en giljotin), porrfilm. Sedan gick jag ett par timmar och kände mig skamsen över min tanke och funderade på hur i hela fridens namn jag kunde känna till en porrfilm?!
Vad skönt det var när jag till slut vågade släppa ut min tanke vid eftermiddagsfikat på jobbet och fick det tillrättalagt.
Emanuelle var filmen jag tänkte på! Tydligen någon form av mjukporrsvariant som till och med visats på TV för länge sedan. Något med Malena Ivarsson som hette "Fräcka fredag".
Jag är så lättad - kände mig som värsta snuskfian där ett tag!
Nog om kungahuset...
Javisst är en ny resa till Indien bokad. Tre veckor denna gången och kanske vi till och med får med oss några av alla våra fem barn. Det är helt okej eftersom man sällan eller aldrig ammar barn över 20 år. Åker annandag jul (planera inga inbrott, huset uthyrt till landstingsfolk=människor som arbetar på sjukhuset. Inlägget gjort med tanke på ev. retards), och är borta nästan hela januari. Kan det bli härligare än så?
Nu väntar en skön helg och imorgon är det hockey på programmet. HV-Modo och jag har plats i restaurangen!
Med jubileumshalsduken på ska jag se till att HV skräller till! Eftersom C:s favoritlag inte möter HV kan jag förvänta mig ett starkt stöd, men någon halsduk tar han inte på sig! Skitsamma, jag har ju hela natten på mig att tatuera in HV på hans rygg :-)
Ha en underbart trevlig helg och glöm inte rodelträningen (=ryggläge soffan).
Kram kram
Idag har de äntligen släppt namnet på den lilla prinsessan. Som jag har väntat...
Estelle. Min första tanke var (med risk för att bli avrättad i en giljotin), porrfilm. Sedan gick jag ett par timmar och kände mig skamsen över min tanke och funderade på hur i hela fridens namn jag kunde känna till en porrfilm?!
Vad skönt det var när jag till slut vågade släppa ut min tanke vid eftermiddagsfikat på jobbet och fick det tillrättalagt.
Emanuelle var filmen jag tänkte på! Tydligen någon form av mjukporrsvariant som till och med visats på TV för länge sedan. Något med Malena Ivarsson som hette "Fräcka fredag".
Jag är så lättad - kände mig som värsta snuskfian där ett tag!
Nog om kungahuset...
Javisst är en ny resa till Indien bokad. Tre veckor denna gången och kanske vi till och med får med oss några av alla våra fem barn. Det är helt okej eftersom man sällan eller aldrig ammar barn över 20 år. Åker annandag jul (planera inga inbrott, huset uthyrt till landstingsfolk=människor som arbetar på sjukhuset. Inlägget gjort med tanke på ev. retards), och är borta nästan hela januari. Kan det bli härligare än så?
Nu väntar en skön helg och imorgon är det hockey på programmet. HV-Modo och jag har plats i restaurangen!
Med jubileumshalsduken på ska jag se till att HV skräller till! Eftersom C:s favoritlag inte möter HV kan jag förvänta mig ett starkt stöd, men någon halsduk tar han inte på sig! Skitsamma, jag har ju hela natten på mig att tatuera in HV på hans rygg :-)
Ha en underbart trevlig helg och glöm inte rodelträningen (=ryggläge soffan).
Kram kram
Gubbrövar
För att jämna ut oddsen lite från förra inlägget om tantarslen har jag nu gjort en lite mindre studie av gubbarslen.
De är faktiskt inte heller så himla kul. De har nämligen inte någonting alls därbak. Bara en bit pösigt tyg som hänger i en livrem??? Vill inte ens tänka på hur det ser innanför det pösiga tyget...
Kan inte stoppa det men ordet elefantröv ploppar upp. En bit slappt skinn som bara finns där som ett påtvingat och hastigt påkommet avslut av en rygg.
Jesus, vad är det som händer med bakdelarna på ålderns höst?
Här sitter jag och skriver om hängrövar när vi fått en liten prinsessa och allt idag. Hela Sverige sammanstrålar i en unison hyllning och helt plötsligt är kungens kaffeflickor ett minne blott.
Visst är det kul att de har fått barn men jag kan inte fatta vad det är som driver människor att idag gå ut och köpa babykläder till den lilla? Till en unge de aldrig kommer att få lära känna, inte snusa på eller inte ens komma närmare än en bild i Hänt i veckan? Vidare alla andra stollar som idag har ringt in till diverse radioprogram och pratat in grattishälsningar till Victoria och Daniel?
My good, sådant skrämmer mig - mer än hängarslen, faktiskt.
Nu ska jag ge mig på en ny bok och försöka lugna ner C som idag har bokat en 3 veckors resa till Indien till jul! Han är så uppspelt och vill börja packa redan nu men jag talar till honom med lugn och fast stämma, och förklarar att först ska vi ha njuta av en lång härlig vår, en regnig sommar och en deprimerande höst. Sedan ska vi dra igen!
Kram kram eller "the änd"
De är faktiskt inte heller så himla kul. De har nämligen inte någonting alls därbak. Bara en bit pösigt tyg som hänger i en livrem??? Vill inte ens tänka på hur det ser innanför det pösiga tyget...
Kan inte stoppa det men ordet elefantröv ploppar upp. En bit slappt skinn som bara finns där som ett påtvingat och hastigt påkommet avslut av en rygg.
Jesus, vad är det som händer med bakdelarna på ålderns höst?
Här sitter jag och skriver om hängrövar när vi fått en liten prinsessa och allt idag. Hela Sverige sammanstrålar i en unison hyllning och helt plötsligt är kungens kaffeflickor ett minne blott.
Visst är det kul att de har fått barn men jag kan inte fatta vad det är som driver människor att idag gå ut och köpa babykläder till den lilla? Till en unge de aldrig kommer att få lära känna, inte snusa på eller inte ens komma närmare än en bild i Hänt i veckan? Vidare alla andra stollar som idag har ringt in till diverse radioprogram och pratat in grattishälsningar till Victoria och Daniel?
My good, sådant skrämmer mig - mer än hängarslen, faktiskt.
Nu ska jag ge mig på en ny bok och försöka lugna ner C som idag har bokat en 3 veckors resa till Indien till jul! Han är så uppspelt och vill börja packa redan nu men jag talar till honom med lugn och fast stämma, och förklarar att först ska vi ha njuta av en lång härlig vår, en regnig sommar och en deprimerande höst. Sedan ska vi dra igen!
Kram kram eller "the änd"
Lite, lite på gång...
En liten, pytteliten vårkänsla smög sig över mig på lunchen idag. Fick gå med öppen jacka och ta av mig koftan för det var så varmt! Vet att det kommer bakslag men gud vad skönt det var så länge det varade...
Är man i Jönköping under lunchtid rekommenderar jag varmt att intaga den på det nya kulturhuset Spira. Vilken god mat! Underbart salladsbord med både kalla sallader och varma rotfrukter. 85:- kostar det och har man tur kan det även finnas en liten kaka till kaffet.
Vidare är det väldigt bildande och underhållande att äta där. Det stora flertalet besökare ser otroligt festliga ut och ord som:
- Bibliotikarie
- Akademiker
- Konstnär
- Pensionärsjävlar
- Attention whore
- Retards
...kommer liksom till mig per atomatik.
Idag har vi haft djupa funderingar (miljön blir att man blir väldigt djup och kulturell och genast vill springa hem och sticka lila koftor), över varför alla pensionärstanter inte har någon stjärtskåra? För er som ännu inte observerat detta faktum så ta en titt på tanter i långbyxor. Inte en ända har en stjärtskåra. Alla ser ut som om de lagt en kudde i brallan. En del har en stor kudde och andra en mindre. Faktum kvarstår dock - ingen skåra!
Efter mycket funderande konstaterade en kollega som arbetat med äldre att det helt enkelt handlar om att huden blir slapp därbak. Man drar liksom för gardinen.
Känns inte så jävla kul att veta vad som komma skall...
Men nu njuter vi att de pyttesmå vårkänslorna som dyker upp som små tussilago i dikeskanten och lämnar tankarna på en kommande slappröv åt sidan.
Kram kram
Är man i Jönköping under lunchtid rekommenderar jag varmt att intaga den på det nya kulturhuset Spira. Vilken god mat! Underbart salladsbord med både kalla sallader och varma rotfrukter. 85:- kostar det och har man tur kan det även finnas en liten kaka till kaffet.
Vidare är det väldigt bildande och underhållande att äta där. Det stora flertalet besökare ser otroligt festliga ut och ord som:
- Bibliotikarie
- Akademiker
- Konstnär
- Pensionärsjävlar
- Attention whore
- Retards
...kommer liksom till mig per atomatik.
Idag har vi haft djupa funderingar (miljön blir att man blir väldigt djup och kulturell och genast vill springa hem och sticka lila koftor), över varför alla pensionärstanter inte har någon stjärtskåra? För er som ännu inte observerat detta faktum så ta en titt på tanter i långbyxor. Inte en ända har en stjärtskåra. Alla ser ut som om de lagt en kudde i brallan. En del har en stor kudde och andra en mindre. Faktum kvarstår dock - ingen skåra!
Efter mycket funderande konstaterade en kollega som arbetat med äldre att det helt enkelt handlar om att huden blir slapp därbak. Man drar liksom för gardinen.
Känns inte så jävla kul att veta vad som komma skall...
Men nu njuter vi att de pyttesmå vårkänslorna som dyker upp som små tussilago i dikeskanten och lämnar tankarna på en kommande slappröv åt sidan.
Kram kram
Tankar hos en medelålders
Det vardagliga livet har en tendens när man håller på att bli vuxen eller kanske är vuxen och börjar bli gammal, att ibland te sig jävligt tråkigt. Inte lätt när man fortfarande kan känna efter en lördag kväll med god mat och gott vin, att ja, kanske skulle det vara kul att gå ut.
När man säger så, 46 år gammal så behöver man inte mena att man vill gå ut till postlådan och kolla om något nytt reklamblad har ramlat in (näst intill omöjligt när man har en skylt med "nej tack till reklam" på locket) eller att man har en osedvanligt stor lust att gå en sen långpromenad med hunden. Det kan faktiskt betyda - att ja, visst vore det kul med ett spontant infall att duscha (eller inte alls), sminka om sig och krypa in i partykläderna och bara dra. Fast klockan är nästan 23.00!!!
När blev man sådär snusförnuftig och bara insåg att näää, så kan man ju inte göra...
Nu bor vi ändå i en stor stad med möjlighet att kunna gå ut och ändå gör man inte det - spontant.
Sonen, den äldsta kom hem igår med en kompis. De parkerade bilen, lassade in sina väskor och sedan drog de på after work. Kom tillbaka vid åttatiden, duschade, drack upp sig lite och rökte under fläkten och sedan ut! Att röka inne är förövrigt en lyx som i många hem idag är bannlyst. För så ska man inte göra!
Man ska heller inte ljuga, bedra sin make eller maka, slå sina barn eller sno pennor på jobbet.
Ja, vi röker under fläkten...hellre, och visst har någon penna från jobbet åkt med hem...
Jag vägrar att tillbringa mina helgkvällar framför TV:n och titta på program där andra människor roar sig. Har jag ett så tråkigt liv att jag måste glo på andra som har kul? Ja, visst är det smidigt - för då behöver jag ju inte engagera mig. Någon annan har fixat hela upplägget och jag kan bara luta mig tillbaka och glo på vad någon annan har lyckats åstadkomma.
Men, det är jobbigt när man själv vill prata, spela musik och bli engagerad i ett samtal och ingen annan i ens närhet. Ikväll var sonen trött och förmodligen är det kanske inte stenkul att tillbringa tid med morsan även om det är kul att glo på fula Youtube klipp från Little Britain ihop. Samma sura humor och ett trevande försök till att umgås.
Frågade om han ville titta på kort från det han var liten? Oh, my god - vad tror ni svaret var? Nä, vi kan vänta till jag blir lite äldre.
Åh då slår det mig - fan, jag är ju äldre! Jag kan inte längre göra vad jag känner för! Jag är ju för fan äldre! Inga spontanduschar och halvbra sminkningar, ett par fesljumna GT och sedan ut och röja.
Väninnorna är också äldre. Ska vi ut och röja är det planering som gäller fast de flesta vet att det är spontankvällarna som blir roligast. Men vi är äldre och ibland undrar jag vad som håller oss tillbaka? Är vi klara med det livet eller gör man helt enkelt inte så när man är äldre?
Älskar mitt liv och är lycklig över att jag fortfarande kan känna denna känslan. Jag vet också att skulle jag verkligen in i själen vilja så skulle C ställa upp på en spontan utekväll. Ibland är det skönt att bara veta att galenskapen håller i sig.
Imorgon är det söndag och jag ska lura ut sonen i skogen och träna lite sök med hunden. Sedan ska vi ha barnbarnet några timmar tillsammans och imorgonkväll ska jag måla mina naglar blå eller turkosa för att någonstans ge den lilla "åldersrebellen" lite svängrum.
Sedan ska jag se på TV, för det gör jag varje söndagskväll...
Med turkosa eller svarta naglar. Bestämmer inte det nu utan är lite spontan...
Kram kram
När man säger så, 46 år gammal så behöver man inte mena att man vill gå ut till postlådan och kolla om något nytt reklamblad har ramlat in (näst intill omöjligt när man har en skylt med "nej tack till reklam" på locket) eller att man har en osedvanligt stor lust att gå en sen långpromenad med hunden. Det kan faktiskt betyda - att ja, visst vore det kul med ett spontant infall att duscha (eller inte alls), sminka om sig och krypa in i partykläderna och bara dra. Fast klockan är nästan 23.00!!!
När blev man sådär snusförnuftig och bara insåg att näää, så kan man ju inte göra...
Nu bor vi ändå i en stor stad med möjlighet att kunna gå ut och ändå gör man inte det - spontant.
Sonen, den äldsta kom hem igår med en kompis. De parkerade bilen, lassade in sina väskor och sedan drog de på after work. Kom tillbaka vid åttatiden, duschade, drack upp sig lite och rökte under fläkten och sedan ut! Att röka inne är förövrigt en lyx som i många hem idag är bannlyst. För så ska man inte göra!
Man ska heller inte ljuga, bedra sin make eller maka, slå sina barn eller sno pennor på jobbet.
Ja, vi röker under fläkten...hellre, och visst har någon penna från jobbet åkt med hem...
Jag vägrar att tillbringa mina helgkvällar framför TV:n och titta på program där andra människor roar sig. Har jag ett så tråkigt liv att jag måste glo på andra som har kul? Ja, visst är det smidigt - för då behöver jag ju inte engagera mig. Någon annan har fixat hela upplägget och jag kan bara luta mig tillbaka och glo på vad någon annan har lyckats åstadkomma.
Men, det är jobbigt när man själv vill prata, spela musik och bli engagerad i ett samtal och ingen annan i ens närhet. Ikväll var sonen trött och förmodligen är det kanske inte stenkul att tillbringa tid med morsan även om det är kul att glo på fula Youtube klipp från Little Britain ihop. Samma sura humor och ett trevande försök till att umgås.
Frågade om han ville titta på kort från det han var liten? Oh, my god - vad tror ni svaret var? Nä, vi kan vänta till jag blir lite äldre.
Åh då slår det mig - fan, jag är ju äldre! Jag kan inte längre göra vad jag känner för! Jag är ju för fan äldre! Inga spontanduschar och halvbra sminkningar, ett par fesljumna GT och sedan ut och röja.
Väninnorna är också äldre. Ska vi ut och röja är det planering som gäller fast de flesta vet att det är spontankvällarna som blir roligast. Men vi är äldre och ibland undrar jag vad som håller oss tillbaka? Är vi klara med det livet eller gör man helt enkelt inte så när man är äldre?
Älskar mitt liv och är lycklig över att jag fortfarande kan känna denna känslan. Jag vet också att skulle jag verkligen in i själen vilja så skulle C ställa upp på en spontan utekväll. Ibland är det skönt att bara veta att galenskapen håller i sig.
Imorgon är det söndag och jag ska lura ut sonen i skogen och träna lite sök med hunden. Sedan ska vi ha barnbarnet några timmar tillsammans och imorgonkväll ska jag måla mina naglar blå eller turkosa för att någonstans ge den lilla "åldersrebellen" lite svängrum.
Sedan ska jag se på TV, för det gör jag varje söndagskväll...
Med turkosa eller svarta naglar. Bestämmer inte det nu utan är lite spontan...
Kram kram
Mina nya grannar
Ja, nu är det nybyggda lägenhetskomplexet på ena sidan av vårt lilla hus fullt ockuperat.
Även om våra fönsterrutor är från den tiden då Jesus gick i kortbyxor och vi emellanåt har iskristaller upp på halva rutorna (vilket förövrigt är väldigt vackert), så börjar jag nu känna mig lite som en akvariefisk.
Inte på det viset att jag känner en enorm lust att dutta med läpparna mot glaset eller dras mot zooaffärens burkar med fiskmat - utan känner mig lite för mycket i fokus. Inbillning? Ja, kanske.
Har en förhoppning (en falsk sådan med tanke på vad mina kollegor pratar om), att folk i lite större städer inte är så jävla intresserade av vad grannen har för sig och visst, inte sitter jag och glor in hos grannen. Jag har ju för fan fullt upp med att försöka uppföra mig här, inne i akvariet.
Idag tror jag dock att någon måste observerat att mitt pekfinger har varit i näsan väldigt mycket och länge...
I min egen näsa alltså.
En rädsla att alla kvällar med tända ljus i vårt lilla "orangeri" med gungstols-SM och djupa samtal, vin och röka kan vara förbi smyger sig också på, nu när jag är på väg att bli en marulk.
Trivs så förtvivlat bra i detta lilla hus och vill komma över dessa fobier och fortsätta göra vad jag vill, peta mig i näsan, peta i C:s näsa om jag skulle vilja, klia mig här och där, dricka vad jag vill, äta vad jag vill, gunga hur mycket jag vill och göra precis vad jag vill!
Nej, nu måste jag lämna dessa fisk-"fonderingar" och sluta bry mig. Har någon ett intresse av vad vi sysslar med i vårt lilla hus - så låt dom bry sig. Den som ägnar en massa tid åt andra har förmodligen ett jävligt tråkigt liv och då förgyller jag gärna det!
En sak är dock är säker, att mina fisar kommer dom inte åt! Det varken syns eller hörs men kan döda...
Kram kram, nu ska jag gå ner och sätta mig i orangeriet, tända lite ljus och bibehålla den underbara känslan som infann sig den dagen då jag såg detta lilla hus för första gången.
Även om våra fönsterrutor är från den tiden då Jesus gick i kortbyxor och vi emellanåt har iskristaller upp på halva rutorna (vilket förövrigt är väldigt vackert), så börjar jag nu känna mig lite som en akvariefisk.
Inte på det viset att jag känner en enorm lust att dutta med läpparna mot glaset eller dras mot zooaffärens burkar med fiskmat - utan känner mig lite för mycket i fokus. Inbillning? Ja, kanske.
Har en förhoppning (en falsk sådan med tanke på vad mina kollegor pratar om), att folk i lite större städer inte är så jävla intresserade av vad grannen har för sig och visst, inte sitter jag och glor in hos grannen. Jag har ju för fan fullt upp med att försöka uppföra mig här, inne i akvariet.
Idag tror jag dock att någon måste observerat att mitt pekfinger har varit i näsan väldigt mycket och länge...
I min egen näsa alltså.
En rädsla att alla kvällar med tända ljus i vårt lilla "orangeri" med gungstols-SM och djupa samtal, vin och röka kan vara förbi smyger sig också på, nu när jag är på väg att bli en marulk.
Trivs så förtvivlat bra i detta lilla hus och vill komma över dessa fobier och fortsätta göra vad jag vill, peta mig i näsan, peta i C:s näsa om jag skulle vilja, klia mig här och där, dricka vad jag vill, äta vad jag vill, gunga hur mycket jag vill och göra precis vad jag vill!
Nej, nu måste jag lämna dessa fisk-"fonderingar" och sluta bry mig. Har någon ett intresse av vad vi sysslar med i vårt lilla hus - så låt dom bry sig. Den som ägnar en massa tid åt andra har förmodligen ett jävligt tråkigt liv och då förgyller jag gärna det!
En sak är dock är säker, att mina fisar kommer dom inte åt! Det varken syns eller hörs men kan döda...
Kram kram, nu ska jag gå ner och sätta mig i orangeriet, tända lite ljus och bibehålla den underbara känslan som infann sig den dagen då jag såg detta lilla hus för första gången.
Goa del 2
Ja, då ska vi försöka få till lite bilder igen från stranden.
Först har vi ett gäng besökare som dyker upp lite då och då. Alltid i grupp och aldrig någon kofösare med. Vet i fasen hur det går till men dom verkar liksom bara bo där lite varsomhelst...
Nedan ser vi knubbsälen parkerad på "kontoret". Så heter det nämligen här. När man har ätit sin lunch och ska rulla tillbaka till solsängen, ler man lite fånigt och säger till de andra slappisarna: "Time to go back to the office".
Ja, det är synd att säga att stranden är fullpackad av folk. Det är precis detta som är grejen, det folktomma, fridfulla och den behagliga temperaturen under palmbladen. Höra vågorna som oftas är ganska höga slå mot stranden, inga ungjävlar som vrålar, i värsta fall en full ryss som gastar till.
Sitta på stranden runt 18-tiden och se solen gå ner - det är så magiskt och vackert. Trots att man inte gjort ett skit på hela dagen (fast det har man ju egentligen men kanske inget viktigt, fast det är ju viktigt - ja, ni fattar...), så känner man sig så nöjd över dagen som gått och längtar redan till morgonen.
Ja, nu orkar jag inte ladda upp fler bilder ikväll. Måste öva på min Keyboard för nu har noterna som jag beställt kommit.
Kan också passa på att delge er ett hett tips. Har ju som bekant städerska emellanåt (ja, helt vitt - inget svartjobb här inte) och innan jul blev jag lite sur för de satte upp tid fast de inte var här. Då kläckte min kära kollega en sak jag själv funderat på - att det är nog fan bäst att gömma vissa grejer här hemma nu när hon dök upp igen. Vilka grejer då tänker någon säkert, TV-apparaten eller? Nä, alla har väl hört talas om hämnaren som använde tandborsten till att städa toan med? Följdaktligen för att undvika hämnd har jag gömt allt som får plats i stjärten!
Så - har ni retat upp städerskan så se för fan till att gömma allt som kan få plats i stjärten!
Tar en stund men det kan det vara värt. Teskeden jag stoppar i munnen ska inte ha varit i mumindalen, det är då ett som är säkert...
God afton - nu ska det spelas!
Kram kram
Först har vi ett gäng besökare som dyker upp lite då och då. Alltid i grupp och aldrig någon kofösare med. Vet i fasen hur det går till men dom verkar liksom bara bo där lite varsomhelst...
Nedan ser vi knubbsälen parkerad på "kontoret". Så heter det nämligen här. När man har ätit sin lunch och ska rulla tillbaka till solsängen, ler man lite fånigt och säger till de andra slappisarna: "Time to go back to the office".
Ja, det är synd att säga att stranden är fullpackad av folk. Det är precis detta som är grejen, det folktomma, fridfulla och den behagliga temperaturen under palmbladen. Höra vågorna som oftas är ganska höga slå mot stranden, inga ungjävlar som vrålar, i värsta fall en full ryss som gastar till.
Sitta på stranden runt 18-tiden och se solen gå ner - det är så magiskt och vackert. Trots att man inte gjort ett skit på hela dagen (fast det har man ju egentligen men kanske inget viktigt, fast det är ju viktigt - ja, ni fattar...), så känner man sig så nöjd över dagen som gått och längtar redan till morgonen.
Ja, nu orkar jag inte ladda upp fler bilder ikväll. Måste öva på min Keyboard för nu har noterna som jag beställt kommit.
Kan också passa på att delge er ett hett tips. Har ju som bekant städerska emellanåt (ja, helt vitt - inget svartjobb här inte) och innan jul blev jag lite sur för de satte upp tid fast de inte var här. Då kläckte min kära kollega en sak jag själv funderat på - att det är nog fan bäst att gömma vissa grejer här hemma nu när hon dök upp igen. Vilka grejer då tänker någon säkert, TV-apparaten eller? Nä, alla har väl hört talas om hämnaren som använde tandborsten till att städa toan med? Följdaktligen för att undvika hämnd har jag gömt allt som får plats i stjärten!
Så - har ni retat upp städerskan så se för fan till att gömma allt som kan få plats i stjärten!
Tar en stund men det kan det vara värt. Teskeden jag stoppar i munnen ska inte ha varit i mumindalen, det är då ett som är säkert...
God afton - nu ska det spelas!
Kram kram
Reseskildring från Goa
Nu ska jag börja min reseskildring från Goa, Indien som avsevärt skiljer sig från min reseskildring från sommarens resa till helvetet i Hevic eller vad fan det nu hette. (Se tidigare blogginlägg från juli 2011).
Att komma tillbaka till Goa är som att komma hem. Eller till sin sommarstuga. Synd att resan dit är så lång eller kanske är det tur, så att man verkligen hinner längta.
(Eftersom jag är så urkass på det här med teknik så föreslår jag att ni googlar på en karta över Södra Goa och hittar Arrosim Beach, som vi nu kommer att befinna oss på).
Nedan ser vi årets "shack" eller restaurang. Eftersom alla shacken på stranden inte har permanent bygglov får de endast finnas under perioden november - april. Sedan kommer Indiens sommar "monsunen" och då är det vatten här. Från havet vill jag bestämt tro.
Svårt att förstå att här serveras man den mest underbara mat från en meny som innehåller säkert hundra olika rätter! Vet i fan hur det går till och skulle inte kolla in i köket för alla pengar i världen, för då vet jag att jag aldrig någonsin skulle äta här igen. Nu har vi inte hunnit igenom alla rätter på menyn men i år har vi varit tuffa och verkligen prövat på. Efersom Anthony som driver shacket nu ingår i vår vänskapskrets så frågar vi utförligt vad rätterna innehåller. Har till och med lagat en rätt hemma som smakade förträffligt men såklart inte alls som här i vårt underbara shack!
På bilden nedan har vi fångat lite andra nya vänner, så kallade långliggare...
De tyska bögarna, Margret och lite annat löst folk. Baren som skymtar i bakrunden visar vem som fått tillståndet till årets shack (men de som fått tillståndet syns aldrig till). Indisk maffia?
På baren finns också en lista på den uppsjö av fantastiska fruktdrinkar, både med och utan alkohol, som är så färska när du får dom i handen att man nästan hör hur apjävlarna skriker när bananerna plockas.
Nedan ser vi resterna av en typisk strandjulgran. Överallt hänger det kulörta lampor, ljusslingor, stjärnor och annat totalt skitfult julkrafs som bara blir så underbart här!
Nedan toaletten på stranden som jag lyckligtvis inte behövde besöka i år. Hallelulja!!!
Så fort magen började yra så petade jag i mig en tablett köpt på det lokala apoteket och se då avstannade det hela. Inbillning eller verkan? Skiter i vilket, bara jag slapp/slipper sätta ner arslet på dessa toaletter...
Detta får räcka för idag. Fortsättning följer...
Tar så himla lång tid att ladda ner bilderna och nu har jag en julklapp som väntar på mig.
En keyboard som jag måste lära mig bemästra!
Kram kram
Att komma tillbaka till Goa är som att komma hem. Eller till sin sommarstuga. Synd att resan dit är så lång eller kanske är det tur, så att man verkligen hinner längta.
(Eftersom jag är så urkass på det här med teknik så föreslår jag att ni googlar på en karta över Södra Goa och hittar Arrosim Beach, som vi nu kommer att befinna oss på).
Nedan ser vi årets "shack" eller restaurang. Eftersom alla shacken på stranden inte har permanent bygglov får de endast finnas under perioden november - april. Sedan kommer Indiens sommar "monsunen" och då är det vatten här. Från havet vill jag bestämt tro.
Svårt att förstå att här serveras man den mest underbara mat från en meny som innehåller säkert hundra olika rätter! Vet i fan hur det går till och skulle inte kolla in i köket för alla pengar i världen, för då vet jag att jag aldrig någonsin skulle äta här igen. Nu har vi inte hunnit igenom alla rätter på menyn men i år har vi varit tuffa och verkligen prövat på. Efersom Anthony som driver shacket nu ingår i vår vänskapskrets så frågar vi utförligt vad rätterna innehåller. Har till och med lagat en rätt hemma som smakade förträffligt men såklart inte alls som här i vårt underbara shack!
På bilden nedan har vi fångat lite andra nya vänner, så kallade långliggare...
De tyska bögarna, Margret och lite annat löst folk. Baren som skymtar i bakrunden visar vem som fått tillståndet till årets shack (men de som fått tillståndet syns aldrig till). Indisk maffia?
På baren finns också en lista på den uppsjö av fantastiska fruktdrinkar, både med och utan alkohol, som är så färska när du får dom i handen att man nästan hör hur apjävlarna skriker när bananerna plockas.
Nedan ser vi resterna av en typisk strandjulgran. Överallt hänger det kulörta lampor, ljusslingor, stjärnor och annat totalt skitfult julkrafs som bara blir så underbart här!
Nedan toaletten på stranden som jag lyckligtvis inte behövde besöka i år. Hallelulja!!!
Så fort magen började yra så petade jag i mig en tablett köpt på det lokala apoteket och se då avstannade det hela. Inbillning eller verkan? Skiter i vilket, bara jag slapp/slipper sätta ner arslet på dessa toaletter...
Detta får räcka för idag. Fortsättning följer...
Tar så himla lång tid att ladda ner bilderna och nu har jag en julklapp som väntar på mig.
En keyboard som jag måste lära mig bemästra!
Kram kram
Pensionärsjävlar och jesusbarn
Herrejävlar, nu var lugnet som bortblåst!!!
Här kommer man hem och tror man bor på Manhattan så snart man sticker ut snoken. Nu är det ena höghuset klart på ena sidan om oss och i helgen har de boende flyttat in. Ett litet fik är också öppnat mittemot oss så nu är luften fylld av pensionärsjävlar. På lunchen var det tre som inte fattade att fiket låg mittemot utan ryckte i vår ytterdörr. Bra på ett sätt för hunden har nu full sysselsättning med att skälla ut dom. Förmodar att den håriga prylen har haft fullt upp idag när det hade premiär.
Svårt att se var fiket är med tanke på att de har stora panoramafönster som man tydligt ser in igenom och där finns det många små bord och stolar. Varför måste man då stå och glo in genom våra fönster?
Ja, lugna er, när mina PMS-besvär sätter in om en vecka eller två så kan det hända att en pensionär har letat fika för sista gången...
(Ska publicera lite bilder från Goa men inte idag. Idag vill jag hellre vara lite syrlig).
Denna veckans "Halv åtta hos mig" till exempel, där jag lider i allra högsta grad med stackars Staffan som verkar vara den enda normala i sällskapet. Varför måste religösa (inte alla förstås...kan finnas något undantag), vara så in i helvete präktiga? Dåren igår bjöd på äppelmust till maten och en fjantig tomatsoppa gjord på burktomater!!! Ändå har han mage idag att gnälla på att Staffans svampsoppa inte var så märkvärdig. Idiot!
Små käcka tjejer som fnittrar förtjust och till och med fick lite vin idag. Nu har dom verkligen fått något dom kan prata om i församlingshemmet. Jag ryser...käck, det är verkligen inget bra ord i min värld.
Nej, nu hejar jag på Staffan och hoppas de andra tre "Jesus wanna-beerna" kammar hem jumboplatsen.
Heja Staffan!!!
Nu, dags att krypa ner med en spännande bok. Rekommenderar just nu Kristina Ohlsson. Thriller i toppklass!
God natt!
Här kommer man hem och tror man bor på Manhattan så snart man sticker ut snoken. Nu är det ena höghuset klart på ena sidan om oss och i helgen har de boende flyttat in. Ett litet fik är också öppnat mittemot oss så nu är luften fylld av pensionärsjävlar. På lunchen var det tre som inte fattade att fiket låg mittemot utan ryckte i vår ytterdörr. Bra på ett sätt för hunden har nu full sysselsättning med att skälla ut dom. Förmodar att den håriga prylen har haft fullt upp idag när det hade premiär.
Svårt att se var fiket är med tanke på att de har stora panoramafönster som man tydligt ser in igenom och där finns det många små bord och stolar. Varför måste man då stå och glo in genom våra fönster?
Ja, lugna er, när mina PMS-besvär sätter in om en vecka eller två så kan det hända att en pensionär har letat fika för sista gången...
(Ska publicera lite bilder från Goa men inte idag. Idag vill jag hellre vara lite syrlig).
Denna veckans "Halv åtta hos mig" till exempel, där jag lider i allra högsta grad med stackars Staffan som verkar vara den enda normala i sällskapet. Varför måste religösa (inte alla förstås...kan finnas något undantag), vara så in i helvete präktiga? Dåren igår bjöd på äppelmust till maten och en fjantig tomatsoppa gjord på burktomater!!! Ändå har han mage idag att gnälla på att Staffans svampsoppa inte var så märkvärdig. Idiot!
Små käcka tjejer som fnittrar förtjust och till och med fick lite vin idag. Nu har dom verkligen fått något dom kan prata om i församlingshemmet. Jag ryser...käck, det är verkligen inget bra ord i min värld.
Nej, nu hejar jag på Staffan och hoppas de andra tre "Jesus wanna-beerna" kammar hem jumboplatsen.
Heja Staffan!!!
Nu, dags att krypa ner med en spännande bok. Rekommenderar just nu Kristina Ohlsson. Thriller i toppklass!
God natt!
Sista rycket
Nu börjar det närma sig slutet och jag gråter inombords - vill inte åka hem! Hela dagen idag har jag önskat att flygplatsen ska brinna ner så vi måste stanna ett tag till. Tänkte på min önskan om Paltans fladderdreta som faktiskt slog in och kanske kan även denna önskan göra det. Faktum är att det brann idag bortåt flygplatsen till så kanske det finns hopp...
Idag har vi "råkat" ut för Norrland men tack och lov hade vi en tid att passa (ja, eller hur...), så vi kunde dra. Igår hade de haft riktigt trevligt (våra andra engelska kompisar hade redan berättat lite) och nu fick vi veta lite mer. Igår hade hon varit på stranden själv på kvällen och ätit och han hade druckit brännvin hela dagen.
Det blir lite mysigt såhär att sammanstråla med engelsmännen och de tre tyska homofilerna på stranden varje dag. Vi har våra givna platser och skvallrar lite förtroligt mellan varven. Inte så att det blir jobbigt utan på ett bra sätt. De är fullt involverade i våra lägenhetsvisningar och idag har vi varit på två nya. Ett rum i all enkelhet men precis vid stranden och en lägenhet som inte heller ligger så långt från stranden och den var faktiskt riktigt fräsch. Kostar ca 100 :- per natt inkl. frukost. Innebär att vi skulle kunna bo tre veckor för 2000:-. Känns överkomligt...
Hotellet har fortfarande många fördelar såklart men vi har åtminstone skapat oss en bild av vad vi kan få.
Har träffat så mycket trevliga människor. Även om det säkert finns rövhål även här så märker man det inte på samma sätt när man slipper umgås hela tiden, jobba ihop eller vad det nu kan vara.
En kvinnlig polis från England är här för första gången på egen hand. Hennes man gick bort för två år sedan och det är först nu som hon har orkat åka tillbaka hit igen. Tillsammans har de tidigare tillbringat många år här tillsammans. Med sin son la de ner blommor i havet och hade en liten ceremoni. Då lipar jag såklart och är livrädd att C ska dö...
Man orkar till och med vara dramatisk när man är stressfri och utvilad.
Längtar redan till nästa gång. Att få återvända till vårt "shack" och våra nya vänner, både goaner, engelsmännen och de tyska bögfarbröderna.
Nu dags att duscha för en sista middag på Mango Terrace. Hoppas innerligt att röven är snäll och håller sig fin och tight de sista dagarna. Har nämligen gått hyfsat bra med hjälp av lite indisk magmedicin.
Men här går man aldrig säker - rätt var det är så skickar det till som C brukar säga.
Kram kram
Idag har vi "råkat" ut för Norrland men tack och lov hade vi en tid att passa (ja, eller hur...), så vi kunde dra. Igår hade de haft riktigt trevligt (våra andra engelska kompisar hade redan berättat lite) och nu fick vi veta lite mer. Igår hade hon varit på stranden själv på kvällen och ätit och han hade druckit brännvin hela dagen.
Det blir lite mysigt såhär att sammanstråla med engelsmännen och de tre tyska homofilerna på stranden varje dag. Vi har våra givna platser och skvallrar lite förtroligt mellan varven. Inte så att det blir jobbigt utan på ett bra sätt. De är fullt involverade i våra lägenhetsvisningar och idag har vi varit på två nya. Ett rum i all enkelhet men precis vid stranden och en lägenhet som inte heller ligger så långt från stranden och den var faktiskt riktigt fräsch. Kostar ca 100 :- per natt inkl. frukost. Innebär att vi skulle kunna bo tre veckor för 2000:-. Känns överkomligt...
Hotellet har fortfarande många fördelar såklart men vi har åtminstone skapat oss en bild av vad vi kan få.
Har träffat så mycket trevliga människor. Även om det säkert finns rövhål även här så märker man det inte på samma sätt när man slipper umgås hela tiden, jobba ihop eller vad det nu kan vara.
En kvinnlig polis från England är här för första gången på egen hand. Hennes man gick bort för två år sedan och det är först nu som hon har orkat åka tillbaka hit igen. Tillsammans har de tidigare tillbringat många år här tillsammans. Med sin son la de ner blommor i havet och hade en liten ceremoni. Då lipar jag såklart och är livrädd att C ska dö...
Man orkar till och med vara dramatisk när man är stressfri och utvilad.
Längtar redan till nästa gång. Att få återvända till vårt "shack" och våra nya vänner, både goaner, engelsmännen och de tyska bögfarbröderna.
Nu dags att duscha för en sista middag på Mango Terrace. Hoppas innerligt att röven är snäll och håller sig fin och tight de sista dagarna. Har nämligen gått hyfsat bra med hjälp av lite indisk magmedicin.
Men här går man aldrig säker - rätt var det är så skickar det till som C brukar säga.
Kram kram
Min önskan var kanske inte så snäll
Idag fick jag lite dåligt samvete beträffande familjen Norrland som vi träffade för några dagar sedan. Min önskan slog in - hon har fått ordentlig fladderdreta (diarré på jönköpingska). Doktorn har varit här och gett Paltan en spruta, en massa tabletter och vätskeersättning. Med andra ord lämnar de inte hotellområdet och jag och C kan röra oss riskfritt i regionen.
Men det kanske inte hade behövt vara riktigt så allvarligt...
Som straff börjar jag nu känna mig lite snorig men så länge det kommer ur den änden så är det okej.
Blev ingen titt på rum idag för han som har rummen fick köra en av sina gäster till sjukhus. Hon hade råkat riktigt illa ut på sin scooter och jag är inte ett dugg förvånad med tanke på hur det körs i trafiken. Nu är det måndag som gäller men vi har gått förbi stället, tror vi och det såg inte fräscht ut.
Margret har pladdrat på i vanlig ordning men afternoon GT blir det nog inte förrän måndag. Orkade inte ligga på om det idag för efter en timmes oavbrutet pladdrande (men hon är verkligen jätterar) så kände jag att det räckte.
Lutar åt en liten nattmarknad istället. Varför inte shoppa lite?
Underbara är de kvällar när vi krypit till sängs strax efter nio med varsin bok och bara slappat. Orkar och har inget intresse av stim och stoj. Begynnande åldertecken eller bara normalt? Skiter i vilket för jag vaknar hellre vid åttatiden och kan sitta på balkongen med en kopp kaffe och njuta av palmerna och den otroligt sköna temperaturen.
Solbrännan är väl inte direkt den snyggaste på denna planeten men jag gillar ju att ligga under palmbladen i skuggan. Finns brun utan sol på Ica så jag känner mig lugn.
Maten är fantastiskt god och så länge jag inte äter på hotellet så håller magen sig i schack. Här kommer bild på den superrestaurang som vi äter underbara luncher på. Samma som sist men ni får hålla tillgodo med förra bilden. Ny bild på årets design kommer senare...
Ser inte mycket ut för världen och köket skulle jag inte titta in i om jag så fick betalt men det som levereras är i toppklass.
Nu är det dags för kvällsduschen och det tar ju ett tag för jag brukar tvåla in hela kroppen...
Ha en underbar kväll!
Kram kram
Nu har vi lyckats!
Underbara dagar i paradiset. Delfinsafari på en gammal fin träbåt (indiska mått mätt) med lunch och musikunderhållning. Igår hippiemarknaden i Anjuna Norra Goa med lite sköna inköp. Somriga klänningar för 35:- och fräcka sandaler för 100:-, Cd skivor med skön Goa-transmusik (house liknande), det kallar jag fynd!
Fick också min julklapp bestående av två fina armband i silver tillverkade av tibetanarna. Dock inte så billiga men rejäla grejer. Kryddor har vi köpt den här gången också så nu längtar C hem till köket för nya djärva experiment.
Delfiner ser vi även från stranden på ganska nära håll och vår lilla plan beträffande engelsmännen har också gått i lås.
På lördag ska vi titta på ett rum i närheten av deras hus. 200 meter till lugn strand ca 20 minuter från där vi befinner oss nu. Sedan blir det drink hemma hos Margret för Frank var tvungen att bege sig hem till England idag på grund av affärer så vi har vinkat av honom. De tycker vi är så trevliga och Margret har en fantastisk svada. Undrar om vi kan ha med oss adoptionspapprena på lördag?
Känns väldigt bra och idag har vi tittat på ett hus som dock låg lite för långt från stranden och en lägenhet som var riktigt sunkig så nu hoppas vi mycket på rummet hos Ricky. Ja vi har fått så många nya kompisar så det är inte klokt!
Tanken att kunna stanna här några månader om året i framtiden när pensionen börjar närma sig känns som ett väldigt bra alternativ. Eniga är vi om att nästa gång blir det iallafall minst 3 veckor.
Drömmer om att kunna fira jul här nere med alla barnen, syrran med familj och mamma. Om bara de förbannade hästarna som jag spelar på kunde inbringa lite flis.
Snarkat i solstolen idag igen och det jobbigaste jag har kvar på dagens agena är att raka benen. Tufft värre...
Magen är såklart ett kapitel för sig och ett inhemskt piller om dagen åker ner. Grynig avföring med inslag av senap. C mår dock kalas i kistan - än så länge...
Jag vill verkligen inte åka hem och jag ångrar som fan att vi inte bokade tre veckor denna gången. En vecka kvar och det är så underbart skönt!
Önskar så att jag kunde förmedla känslan av detta totala lugn och den avslappnande atmosfär som här råder.
Vill man ha lite aktion är det bara att ta en taxi och ge sig ut på en tur. Hundar, kor och grisar i en salig blandning tillsammans med bilar, scootrar och indier. Trafikregler finns det säkert men inte fasen blir vi kloka på hur de råder. Bäst att sitta i baksätet och djupandas.
Nu är vattnet varmt och det är dags för benrakning och en skön dusch. Sedan blir det middag vid poolen och säkert några parti Yatzy.
Ha det underbart på hemmaplan!
Kram kram
En dag närmare en GT...
Fortfarande inte hembjudna till engelsmännen men idag har jag verkligen jobbat på det. Jag och Frank har diskuterat allt från invandrarpolitik till lata Goaner. (För ev. retards, alltså indier som är från Goa). Eftersom man varit här tidigare har vi också diskuterat olika ställen utefter kusten och skvallrat lite sådär förtroligt. Det var bara tekannan och scones som saknades.
Tänkte att de skulle se en dotter i mig med tanke på att han är 70 och hon är 67. Damen vet jag inte vad hon heter men mundiarré det lider hon av men är väldigt rar. C får rikta in sig på henne med lite komplimanger imorgon och lite business-snack med honom. Då vore det väl själva fan om vi inte snart får komma på en Gin & tonic!
Ett annat svenskt par snokade upp oss igår. Vi kände hur vi klickade direkt eller "connectade" som det också heter.
Norrlänningar med foppatofflor, husvagnsfrälsta, duktiga i precis allt och tycker att detta stället är fisförnämt. Pitepaltan (honan i sällskapet) arbetar deltid inom vården för hon har förslitningsskador. Hon sjöng en norrländsk sång för mig för hon tyckte så otroligt mycket om mig (efter typ 15 minuter, hmmm).
Blir alltid lite misstänksam när någon måste berätta om sin egen förträfflighet. Att hon är djup, hennes gubbe är världens bästa man, hon städar alltid upp efter fester och bakar säkert en sådär 9 000 bullar och delar ut till grannarna en gång i kvarten.
Nä, här blev det lite varningslampa modell illröd. Nu får vi springa lite gatlopp och hoppas på att de får diarré´eller nåt.
Med solbrännan går det långsamt men jag är inte så orolig. C kör sin vanliga check efter vita ränder och jag funderar på att börja fakturera för allt gluttande på lökarna. Har idag promenerat med C men fick inga blåsor på fötterna men däremot skavsår mellan låren. Hade faktiskt hellre tagit en blåsa på hälen. Nästa gång blir det mummelbyxor på (tights) för det är underbart att gå utefter stranden. Vi har sett en superstor manet, krabbor, örnar med vita huvuden och röda vingar och indier. Blåsten har varit kraftigt och det är tur för det är varmt. Två timmars snarkande i solstolen, Yatzy och god lunch under palmtak. Såhär ska man ha det när det är som sämst...
Vi planerar och bluddrar hur länge vi ska kunna stanna nästa gång, hur roligt det vore att ha råd att bjuda ner ungarna och hur det kanske kan se ut om en 15 år. Kanske har vi vårt eget ställe här då? Om inte annat skulle det nog vara väldigt lukrativt att vara sopåkare här, så kanske det är en framtida försörjning? Det är tamejfan sopor överallt och den stanken blandat med allt annat är rätt så vidrig.
Nu är det duschtajm och sedan en GT, middag på Mango Terrace och förhoppningsvis en normal avföring.
Kram kram från paradiset
Tänkte att de skulle se en dotter i mig med tanke på att han är 70 och hon är 67. Damen vet jag inte vad hon heter men mundiarré det lider hon av men är väldigt rar. C får rikta in sig på henne med lite komplimanger imorgon och lite business-snack med honom. Då vore det väl själva fan om vi inte snart får komma på en Gin & tonic!
Ett annat svenskt par snokade upp oss igår. Vi kände hur vi klickade direkt eller "connectade" som det också heter.
Norrlänningar med foppatofflor, husvagnsfrälsta, duktiga i precis allt och tycker att detta stället är fisförnämt. Pitepaltan (honan i sällskapet) arbetar deltid inom vården för hon har förslitningsskador. Hon sjöng en norrländsk sång för mig för hon tyckte så otroligt mycket om mig (efter typ 15 minuter, hmmm).
Blir alltid lite misstänksam när någon måste berätta om sin egen förträfflighet. Att hon är djup, hennes gubbe är världens bästa man, hon städar alltid upp efter fester och bakar säkert en sådär 9 000 bullar och delar ut till grannarna en gång i kvarten.
Nä, här blev det lite varningslampa modell illröd. Nu får vi springa lite gatlopp och hoppas på att de får diarré´eller nåt.
Med solbrännan går det långsamt men jag är inte så orolig. C kör sin vanliga check efter vita ränder och jag funderar på att börja fakturera för allt gluttande på lökarna. Har idag promenerat med C men fick inga blåsor på fötterna men däremot skavsår mellan låren. Hade faktiskt hellre tagit en blåsa på hälen. Nästa gång blir det mummelbyxor på (tights) för det är underbart att gå utefter stranden. Vi har sett en superstor manet, krabbor, örnar med vita huvuden och röda vingar och indier. Blåsten har varit kraftigt och det är tur för det är varmt. Två timmars snarkande i solstolen, Yatzy och god lunch under palmtak. Såhär ska man ha det när det är som sämst...
Vi planerar och bluddrar hur länge vi ska kunna stanna nästa gång, hur roligt det vore att ha råd att bjuda ner ungarna och hur det kanske kan se ut om en 15 år. Kanske har vi vårt eget ställe här då? Om inte annat skulle det nog vara väldigt lukrativt att vara sopåkare här, så kanske det är en framtida försörjning? Det är tamejfan sopor överallt och den stanken blandat med allt annat är rätt så vidrig.
Nu är det duschtajm och sedan en GT, middag på Mango Terrace och förhoppningsvis en normal avföring.
Kram kram från paradiset
Att fotografera
ja, det behöver vi nästan inte göra för allt ser likadant ut som för två år sedan. Men ikväll har vi kollat in solnedgången på stranden och kostade på oss att knäppa en färsk bild.
Tredje dagen och idag har jag kommit in i semesterkoman. Sovit i solstolen på stranden i skuggan av palmblad. Har redan läst två och en halv bok och ångrar att jag inte tog med fler men jag kanske kan läsa dom en gång till upp och ned.
Jag säger bara, fy fasen vad vi har det bra!
Träffat en del trevliga människor och idag har vi pratat med ett engelskt äldre par som har hus härnere sedan 15 år tillbaka. Det går inte att äga hus här utan man hyr på kontrakt från 12 månader och uppåt.
Nu hoppas jag att de tyckte vi var så trevliga att de bjuder hem oss...Är nyfiken på hur det skulle vara att hyra härnere och kanske kunna vara här några månader i sträck. Kanske inte just nu men någongång, om man har tur, går man ju i pension eller så springer hästjävlarna in en hygglig summa. Drömma är ju iallafall gratis.
Detta är utan tvekan paradiset på jorden. Lugnet och värmen och det härligt avslappnade tempot. Jag är helt enkelt förälskad i Goa och jag tror C känner detsamma.
Den stollen går varje dag utefter stranden så fötterna är fulla av blåsor. Men en riktig karl gnäller ju inte och han tiger och lider. En duktig man...
Imorgon ska vi se om inte jag också kan hällas ur solstolen och börja promenera lite.
C är så orolig att jag inte ska bli brun och kollar hela tiden om jag fått några ränder efter bikinin, eller så är det förevändning att få kolla in lökarna...
Nu dusch och sedan pang på lite indisk mat som kan ge ett väldigt sargat rövhål om man har osis. Det är lite som att spela rysk roulette.
Ha det underbart!
Kram från Goa
Tredje dagen och idag har jag kommit in i semesterkoman. Sovit i solstolen på stranden i skuggan av palmblad. Har redan läst två och en halv bok och ångrar att jag inte tog med fler men jag kanske kan läsa dom en gång till upp och ned.
Jag säger bara, fy fasen vad vi har det bra!
Träffat en del trevliga människor och idag har vi pratat med ett engelskt äldre par som har hus härnere sedan 15 år tillbaka. Det går inte att äga hus här utan man hyr på kontrakt från 12 månader och uppåt.
Nu hoppas jag att de tyckte vi var så trevliga att de bjuder hem oss...Är nyfiken på hur det skulle vara att hyra härnere och kanske kunna vara här några månader i sträck. Kanske inte just nu men någongång, om man har tur, går man ju i pension eller så springer hästjävlarna in en hygglig summa. Drömma är ju iallafall gratis.
Detta är utan tvekan paradiset på jorden. Lugnet och värmen och det härligt avslappnade tempot. Jag är helt enkelt förälskad i Goa och jag tror C känner detsamma.
Den stollen går varje dag utefter stranden så fötterna är fulla av blåsor. Men en riktig karl gnäller ju inte och han tiger och lider. En duktig man...
Imorgon ska vi se om inte jag också kan hällas ur solstolen och börja promenera lite.
C är så orolig att jag inte ska bli brun och kollar hela tiden om jag fått några ränder efter bikinin, eller så är det förevändning att få kolla in lökarna...
Nu dusch och sedan pang på lite indisk mat som kan ge ett väldigt sargat rövhål om man har osis. Det är lite som att spela rysk roulette.
Ha det underbart!
Kram från Goa
Vi är tillbaka!
Äntligen är vi här och första dagen är avklarad. Trots storm kom vi iväg nästan som vi skulle och det var tur att vi åkte över bron tidigare än beräknat och sov i Danmark. När vi körde över blåste det 23 sekundmeter och vid 25 stänger de bron. Det är inte Ölandsbron jag pratar (för ev. retards) utan Öresundsbron. Vi är också i Indien och inte på Indiska.
En härlig dag och hittills utan en tillstymmelse till magras men det är en tidsfråga, jag vet...
Arslet har gått i baklås och när det släpper vill det till att en toalett är nära mig. Går inte en meter utanför hotellet utan mina våtservetter intim. Vill och kommer att vara beredd på "the big bang".
Det har spridit sig som en löpeld bland personalen att vi är tillbaka och många händer har fått skakats idag. Till och med hotelldirektören själv snokade upp oss och hälsade oss välkomna tillbaka.
Lunchen tog vi på stranden och vågade oss på en ny rätt tack vare Gordon Ramsey´s matlagningsresa i Indien. Ibland är det bra med TV. Det slank ner Pakora, vitlöksfriterade räkor och naturligtvis Naanbröd.
Vi har bestämt att tuffa till oss beträffande maten (oh my good) och till frukost åkte det ner kikärter i någon curryblandning tillsammans med indiskt bröd. Gott? Ja, förutom konsistensen på kikärterna var det riktigt gott och kryddstarkt.
Vi har lyckats med att få ett husdjur också och det är så jävla typiskt att det just måste hända mig som är paniskt rädd för insekter och annat skit. En ödlejävel har naturligtvis parkerat sig i vårt badrum och att fånga den är ju lätt!
C var snäll och bad en av personalen som dök på oss och undrade om allt var till belåtenhet, om de kunde göra något åt den wizard vi har i barummet!!! Med något förbryllad min lovade hon att åtgärda detta efter min uppmaning "maybe you can shoot it"?
När hon gått säger C, ödla heter inte wizard va? Nä, inte direkt. Kul att veta att de nu försöker skjuta en trollkarl i vårt badrum...
Men, allt är så underbart och imorgon blir det en timmes massage följt av ett ångbad i en tunna. Precis som i en tecknad film sitter vi där i varsin trädlåda och blir kokade. Sedan är vi rustade för en rejäl solbränna och rensade inkrom (förutom tarmen då men det kommer...).
Jag bara älskar Goa och det känns precis som att komma hem och vi njuter så vi nästan storknar!
Kram kram från paradiset
En härlig dag och hittills utan en tillstymmelse till magras men det är en tidsfråga, jag vet...
Arslet har gått i baklås och när det släpper vill det till att en toalett är nära mig. Går inte en meter utanför hotellet utan mina våtservetter intim. Vill och kommer att vara beredd på "the big bang".
Det har spridit sig som en löpeld bland personalen att vi är tillbaka och många händer har fått skakats idag. Till och med hotelldirektören själv snokade upp oss och hälsade oss välkomna tillbaka.
Lunchen tog vi på stranden och vågade oss på en ny rätt tack vare Gordon Ramsey´s matlagningsresa i Indien. Ibland är det bra med TV. Det slank ner Pakora, vitlöksfriterade räkor och naturligtvis Naanbröd.
Vi har bestämt att tuffa till oss beträffande maten (oh my good) och till frukost åkte det ner kikärter i någon curryblandning tillsammans med indiskt bröd. Gott? Ja, förutom konsistensen på kikärterna var det riktigt gott och kryddstarkt.
Vi har lyckats med att få ett husdjur också och det är så jävla typiskt att det just måste hända mig som är paniskt rädd för insekter och annat skit. En ödlejävel har naturligtvis parkerat sig i vårt badrum och att fånga den är ju lätt!
C var snäll och bad en av personalen som dök på oss och undrade om allt var till belåtenhet, om de kunde göra något åt den wizard vi har i barummet!!! Med något förbryllad min lovade hon att åtgärda detta efter min uppmaning "maybe you can shoot it"?
När hon gått säger C, ödla heter inte wizard va? Nä, inte direkt. Kul att veta att de nu försöker skjuta en trollkarl i vårt badrum...
Men, allt är så underbart och imorgon blir det en timmes massage följt av ett ångbad i en tunna. Precis som i en tecknad film sitter vi där i varsin trädlåda och blir kokade. Sedan är vi rustade för en rejäl solbränna och rensade inkrom (förutom tarmen då men det kommer...).
Jag bara älskar Goa och det känns precis som att komma hem och vi njuter så vi nästan storknar!
Kram kram från paradiset
Hello India
Japp, då var det äntligen dags för den lilla Indientrippen igen! Så skönt det ska bli och spänningen är på topp. Vädret ska tydligen bli helt underbart i södra Sverige imorgon så vi får väl se om vi kommer över bron eller inte.
Men allt ordnar sig, det största problemet är just nu min packångest. Jag gör allt möjligt annat än att just ta tag i min packning. Funderade till och med på att städa toaletterna först och då förstår ni säkert vilken ångest jag har.
Kläder är framdragna sedan flera dagar tillbaka, nu ska det bara beslutas vad som ska med och vad som ska stanna hemma. Just nu vill jag bara ösa ner allt i väskan men förstår att den platsen finns inte, för vi har inte chartrat ett eget plan.
Sedan ska beslut tas vilka skor som ska med (åtta par är vi uppe i nu men jag vet att kanske bara tre kommer att användas). Men, tänk om jag just vill ha dom skorna jag lämnade hemma?
Smycken! Halsband och ringen som jag inte använt på två år. Tänk om jag just vill ha den?
Fy fan vilka i-landsproblem.
Nu ska jag skärpa till mig och kasta mig rakt in i klädhögen och puh, kanske jag måste ta ett bloss först?
Ha det underbart här hemma och nu är det endast 5 månader kvar tills uteserveringarna öppnar igen!
Kram kram
Men allt ordnar sig, det största problemet är just nu min packångest. Jag gör allt möjligt annat än att just ta tag i min packning. Funderade till och med på att städa toaletterna först och då förstår ni säkert vilken ångest jag har.
Kläder är framdragna sedan flera dagar tillbaka, nu ska det bara beslutas vad som ska med och vad som ska stanna hemma. Just nu vill jag bara ösa ner allt i väskan men förstår att den platsen finns inte, för vi har inte chartrat ett eget plan.
Sedan ska beslut tas vilka skor som ska med (åtta par är vi uppe i nu men jag vet att kanske bara tre kommer att användas). Men, tänk om jag just vill ha dom skorna jag lämnade hemma?
Smycken! Halsband och ringen som jag inte använt på två år. Tänk om jag just vill ha den?
Fy fan vilka i-landsproblem.
Nu ska jag skärpa till mig och kasta mig rakt in i klädhögen och puh, kanske jag måste ta ett bloss först?
Ha det underbart här hemma och nu är det endast 5 månader kvar tills uteserveringarna öppnar igen!
Kram kram
Julens efterspel
Sista dagen på detta året och då är det dags för en sammanfattning.
Ett bra år i stora drag, så klart har det varit slitigt med mycket jobb, flytt och att inruta sig i en ny tillvaro. Inruta sig, fy fan vilket äckligt ord, jag menar nog mer att försöka få en och en annan bit att falla på plats. Inrutad är det jag strävar mest efter att INTE bli och mår sämst av när jag känner att jag är det.
Nu har jag en lång härlig semester i Indien att se fram emot och verkligen bara få vara, utan telefon, dator, medarbetare som kräver sitt, siffror, säljbudgetar, hundrastning, dåligt samvete för att gymmet inte har fått njuta av min närvaro på väldigt, väldigt länge. Alla måsten - blåser bort över Indiska oceanen...
Visst hade det varit skönt om mitt mål från i somras att ha gått ner 15 kg hade infriats men nu är fallet icke så. Har allltid haft den ambitionen så fort jag bokat en resa men aldrig lyckats. So what?
Inte mycket att lipa över nu utan mer känna att jag vet vad som krävs, gäller bara att komma till den fjärde rutan. Att passera "Gå" är ingen konst men när det börjar bli lite jobbigt, typ på ruta fyra då motivationen tryter, ja då jävlar gäller det att ligga i.
Nytt år, nya utmaningar och jag ser fram emot 2012. Är vuxen (ja, förhållandevis), har fått en viss trygghet i mig själv och mitt liv. Har såklart lite småskit i ryggsäcken men det hör liksom till. Vad ska man annars ägna sig åt? Jag behöver mina Corneliskvällar med rödvin och djupa tankar som går långt innanför skinnet. Annars hade jag ju aldrig blivit den personen jag är idag. Och ärligt talat så är jag rätt nöjd. Ju äldre man blir och ju mer man törs ifrågasätta så förstår man hur många människor det finns som lever på en livslögn och kommer att dö med en livslögn. Likt en blöt badrumsmatta över själen.
Några härliga grejer som jag har ägnat mig åt på sistone och varmt kan rekommendera:
- Biofilmen "Simon och ekarna".
- "Svärdet och spiran". Finns säkert på DVD, jag såg den på TV3.
- Jan Malmsjös julsånger. Kanske känns lite som elfte timmen nu men till nästa jul åker gubben på igen!
- Haft en skön och trevlig julafton med min familj. Nästa år ska dock tomtefan ha ett nytt skägg för nu lyckades det fastna i mina ögonfransar...tomtejävel...Alltså nytt skägg, men inte den sorten som Peter Stormare har i Jägarna 2. Ser ut som en rysk björnfitta à la 1972 som har fastnat i fejset. Förövrigt var filmen riktigt bra.
- Har fått en alldeles egen Keyboard som jag nu ska lära mig spela på. Sedan blir det konsert och turnéplan, turnébuss, sönderslagna hotellrum och hela köret!
- Mia Skäringers DVD, "Dyngkåt och hur helig som helst"
- Att C har köpt en dockningsstation till sin Iphone vilket innebär att Spotify nu är tillgängligt precis överallt i hela huset!
Vi kan lägga till långa skogspromenader, eller korta, men se till att besöka muggen först. Idag kan jag säga att devisen jag levt efter i många år, att allt under en matsked räknas som en fis, inte gällde idag...
Idag kan man säga att måttet var rågat, alla mått...
Men här kommer ett hett tips. Skulle ni hinna få ner byxorna i skogen så använd den vita mossan. Den är fuktig, ren och bakteriedödande. Så med andra ord, får man ta en paus i korvgrillandet så är det inte hela världen, det går att fortsätta med aktiviteten även efter ett litet pass hukande bakom en gran.
Avslutningsvis, ha inga planer på ett inbrott när vi är borta. Huset är larmat, utlånat och minerat. Mina trosor är också med på resan så den lådan är tom, så även C:s låda om någon nu kände ett begär.
Gott slut och gott nytt år mina vänner! Allt kan bara bli bättre eller jävligare!
Kram kram
Ett bra år i stora drag, så klart har det varit slitigt med mycket jobb, flytt och att inruta sig i en ny tillvaro. Inruta sig, fy fan vilket äckligt ord, jag menar nog mer att försöka få en och en annan bit att falla på plats. Inrutad är det jag strävar mest efter att INTE bli och mår sämst av när jag känner att jag är det.
Nu har jag en lång härlig semester i Indien att se fram emot och verkligen bara få vara, utan telefon, dator, medarbetare som kräver sitt, siffror, säljbudgetar, hundrastning, dåligt samvete för att gymmet inte har fått njuta av min närvaro på väldigt, väldigt länge. Alla måsten - blåser bort över Indiska oceanen...
Visst hade det varit skönt om mitt mål från i somras att ha gått ner 15 kg hade infriats men nu är fallet icke så. Har allltid haft den ambitionen så fort jag bokat en resa men aldrig lyckats. So what?
Inte mycket att lipa över nu utan mer känna att jag vet vad som krävs, gäller bara att komma till den fjärde rutan. Att passera "Gå" är ingen konst men när det börjar bli lite jobbigt, typ på ruta fyra då motivationen tryter, ja då jävlar gäller det att ligga i.
Nytt år, nya utmaningar och jag ser fram emot 2012. Är vuxen (ja, förhållandevis), har fått en viss trygghet i mig själv och mitt liv. Har såklart lite småskit i ryggsäcken men det hör liksom till. Vad ska man annars ägna sig åt? Jag behöver mina Corneliskvällar med rödvin och djupa tankar som går långt innanför skinnet. Annars hade jag ju aldrig blivit den personen jag är idag. Och ärligt talat så är jag rätt nöjd. Ju äldre man blir och ju mer man törs ifrågasätta så förstår man hur många människor det finns som lever på en livslögn och kommer att dö med en livslögn. Likt en blöt badrumsmatta över själen.
Några härliga grejer som jag har ägnat mig åt på sistone och varmt kan rekommendera:
- Biofilmen "Simon och ekarna".
- "Svärdet och spiran". Finns säkert på DVD, jag såg den på TV3.
- Jan Malmsjös julsånger. Kanske känns lite som elfte timmen nu men till nästa jul åker gubben på igen!
- Haft en skön och trevlig julafton med min familj. Nästa år ska dock tomtefan ha ett nytt skägg för nu lyckades det fastna i mina ögonfransar...tomtejävel...Alltså nytt skägg, men inte den sorten som Peter Stormare har i Jägarna 2. Ser ut som en rysk björnfitta à la 1972 som har fastnat i fejset. Förövrigt var filmen riktigt bra.
- Har fått en alldeles egen Keyboard som jag nu ska lära mig spela på. Sedan blir det konsert och turnéplan, turnébuss, sönderslagna hotellrum och hela köret!
- Mia Skäringers DVD, "Dyngkåt och hur helig som helst"
- Att C har köpt en dockningsstation till sin Iphone vilket innebär att Spotify nu är tillgängligt precis överallt i hela huset!
Vi kan lägga till långa skogspromenader, eller korta, men se till att besöka muggen först. Idag kan jag säga att devisen jag levt efter i många år, att allt under en matsked räknas som en fis, inte gällde idag...
Idag kan man säga att måttet var rågat, alla mått...
Men här kommer ett hett tips. Skulle ni hinna få ner byxorna i skogen så använd den vita mossan. Den är fuktig, ren och bakteriedödande. Så med andra ord, får man ta en paus i korvgrillandet så är det inte hela världen, det går att fortsätta med aktiviteten även efter ett litet pass hukande bakom en gran.
Avslutningsvis, ha inga planer på ett inbrott när vi är borta. Huset är larmat, utlånat och minerat. Mina trosor är också med på resan så den lådan är tom, så även C:s låda om någon nu kände ett begär.
Gott slut och gott nytt år mina vänner! Allt kan bara bli bättre eller jävligare!
Kram kram
God jul
Vad skönt att Facebook finns. Så att människor äntligen har funnit en "quick fix" till ett bra liv. Ett litet inlägg så får du 29 eller 11 "gilla".
Facebook är en underbar form av lustgas för så otroligt många människor. Såhär i juletid slår det mig verkligen rakt in i pannan - när du har det så mysigt med familjen, hur kan man eller ens ha tankarna på att göra ett inlägg på Facebook? Borde det inte var så att man har fullt upp med att ha trevligt?
Skitsamma, en stor glädje för många och vad handlar det om egentligen? Bekräftelse såklart! Att få en tumme upp kan betyda otroligt mycket för många som aldrig förut vågat sticka ut. Utvecklingen går framåt och det tycker jag är bra, men man får inte glömma den mänskliga närvaron.
I juletid handlar det inte så mycket om en högtidsfest för Jesu födelse, åtminstone inte i tjockatantens värld men såklart vet jag vem Jesus är, utan det är mer en helg som handlar om familjen. Nu ska jag ju erkänna att jag inte alls känner Jesus, har bara hört talas om honom. Kan kalla honom en bekant.
Visst tänker jag på honom emellanåt eller kanske är det hans farsa - Gud, (har alltid gillat äldre män).
Troende? Ja, absolut. Men när det är jul så ska ska jag erkänna, det är varken Jesus eller hans farsa jag tänker på.
Tänker på min familj, mina söner, hunden, syster med familj, mamma och pappa, C och hans barn, vänner.
Och är jävligt glad över att jag får vara tillsammans med dem alla på olika sätt och vis.
Facerbook i all ära, men ta det på rätt sätt och gör det aldrig till en "quick fix" till ett bättre liv. Finns fortfarande inget som slår en mänsklig närvaro men visst vad härligt att kunna bekräfta en människa genom ett knapptryck "gilla".
Vad vill jag ha sagt? Ha en en underbart god jul och känns den för jobbig, fäll ner pungen och landa...
Det är en dag och går den åt helvete så finns det 364 andra dagar att ha trevligt på!
Kram kram julekram
Facebook är en underbar form av lustgas för så otroligt många människor. Såhär i juletid slår det mig verkligen rakt in i pannan - när du har det så mysigt med familjen, hur kan man eller ens ha tankarna på att göra ett inlägg på Facebook? Borde det inte var så att man har fullt upp med att ha trevligt?
Skitsamma, en stor glädje för många och vad handlar det om egentligen? Bekräftelse såklart! Att få en tumme upp kan betyda otroligt mycket för många som aldrig förut vågat sticka ut. Utvecklingen går framåt och det tycker jag är bra, men man får inte glömma den mänskliga närvaron.
I juletid handlar det inte så mycket om en högtidsfest för Jesu födelse, åtminstone inte i tjockatantens värld men såklart vet jag vem Jesus är, utan det är mer en helg som handlar om familjen. Nu ska jag ju erkänna att jag inte alls känner Jesus, har bara hört talas om honom. Kan kalla honom en bekant.
Visst tänker jag på honom emellanåt eller kanske är det hans farsa - Gud, (har alltid gillat äldre män).
Troende? Ja, absolut. Men när det är jul så ska ska jag erkänna, det är varken Jesus eller hans farsa jag tänker på.
Tänker på min familj, mina söner, hunden, syster med familj, mamma och pappa, C och hans barn, vänner.
Och är jävligt glad över att jag får vara tillsammans med dem alla på olika sätt och vis.
Facerbook i all ära, men ta det på rätt sätt och gör det aldrig till en "quick fix" till ett bättre liv. Finns fortfarande inget som slår en mänsklig närvaro men visst vad härligt att kunna bekräfta en människa genom ett knapptryck "gilla".
Vad vill jag ha sagt? Ha en en underbart god jul och känns den för jobbig, fäll ner pungen och landa...
Det är en dag och går den åt helvete så finns det 364 andra dagar att ha trevligt på!
Kram kram julekram
En kyrklig story i juletid...
Den unge prästen var så nervös inför sin första nattvard så han kunde inte ens prata ordentligt.
Inför sin andra nattvard söndagen därpå, berättade den äldre Ärkebiskopen hur man kunde slappna av.
Han föreslog följande:
Nästa gång, ta ett par droppar vodka i ett vattenglas och drick det.
Du kommer genast att märka hur avslappnad du blir.
Söndagen därpå gjorde prästen som han hade blivit tillrådd och kände genast hur avslappnad han blev. Nattvarden flöt på fint och han stammade inte alls.
Efter nattvarden hittade prästen ett brev från Ärkebiskopen på sitt rum.
"Käre fader, nästa gång ska ni lägga ett par droppar vodka i ett vattenglas, inte ett par droppar vatten i ett vodkaglas.
Jag tänkte berätta om några fel jag lade märke till, så att de inte upprepas nästa söndag:
* Försök att undvika att luta er mot statyn som föreställer jungfru Maria och speciellt att krama henne och känna henne på brösten.
* Budorden är 10, inte 12. Lärjungarna var däremot 12, inte sju. Och ingen av dem var dvärg.
* Vi hänvisar inte till vår herre Jesus Kristus som "JC and the boys".
* Vi hänvisar inte heller till Judas som en "jävla skvallertacka".
* Bin Laden hade ingenting med Jesu död att göra.
* Syndarna hamnar i helvetet, inte i hästarslet.
* Fader vår skall läsas mot himlen, inte genom att göra vågen.
Jag hoppas att dessa saker skall rättas till tills nästa nattvard.
VIKTIGT: Den typen som satt i hörnet på altaret som ni hänvisade till som "bögen" var jag.
Med vänliga hälsningar
Ärkebiskopen"
Sunt förnuft - var tog du vägen?
Kan lika gärna vara ärlig och erkänna att jag även spelat TP i helgen...Var till och med ansvarig och svarade rätt på utslagsfrågan och såg därmed till att mitt lag tog sista frågan och kunde gå ut som stolta vinnare!
Vidare är det annat än TP som har fått världen att snurra idag. Nummer ett är den avskyvärda våldtäkten där 8 män har förstört en kvinna för livet. Hur fan bara 5 kan anhållas känns lite konstigt?
En hel del av mänskligheten tycks ha helt andra koder och åsikter i hur man lever tillsammans med det andra könet.
Vidare tycker jag det är helt fantastiskt att det ligger ett lagförslag på att tidelag ska förbjudas??? Måste det finnas en lag som förbjuder könsumgänge med djur? Vad är det för sjuk värld vi lever i när människor kliver över alla tänkbara spärrar som finns för etik och moral? Är det inte dags att "den lilla människan" som ändå på något sätt har sunt förnuft, vågar ta upp sin knytnäve ur fickan och reagera?
Jag skiter från och med idag fullkomligt i om jag kallas rasist, för jag har fått nog. Kan inte längre blunda för allt som händer och ursäkta det med allt möjligt, för att just inte upplevas som rasist. Skiter fullständigt i var människor kommer ifrån eller vilken hudfärg man har, men gör man fel och beter sig illa så måste man väl få reagera!
Utan att kallas än det ena eller det andra. Än så länge våldtar jag ingen tillsammans med mina kompisar, snattar inte tillsammans med min familj, lever inte på varenda bidrag som någon "snäll" myndighetsperson har upplyst mig om och inte heller beter jag mig oärligt i affärer.
Nä, fy fasen, idag är jag "feed up" på människor som inte kan bete sig.
Kanske skulle de gå en kurs i hur man spelar TP? Lugnt och fint och alla spelar på lika villkor - eller? Nej, just det. Alla som är allmänbildade har ju försprång och kan svaren på fler frågor, och då blir det ju orättvist och jättesynd om den som inte har skaffat sig kunskap...
Halleluja, bättre att ge sig ut och sparka sönder en busskur eller i bästa fall hitta någon som man kan klå upp och sparka sönder och samman.
Vilken sjuk värld, jag tror den kommer att explodera snart för knytnävarna är på väg upp ur byxfickorna - det är jag säker på!
Kram kram
Vidare är det annat än TP som har fått världen att snurra idag. Nummer ett är den avskyvärda våldtäkten där 8 män har förstört en kvinna för livet. Hur fan bara 5 kan anhållas känns lite konstigt?
En hel del av mänskligheten tycks ha helt andra koder och åsikter i hur man lever tillsammans med det andra könet.
Vidare tycker jag det är helt fantastiskt att det ligger ett lagförslag på att tidelag ska förbjudas??? Måste det finnas en lag som förbjuder könsumgänge med djur? Vad är det för sjuk värld vi lever i när människor kliver över alla tänkbara spärrar som finns för etik och moral? Är det inte dags att "den lilla människan" som ändå på något sätt har sunt förnuft, vågar ta upp sin knytnäve ur fickan och reagera?
Jag skiter från och med idag fullkomligt i om jag kallas rasist, för jag har fått nog. Kan inte längre blunda för allt som händer och ursäkta det med allt möjligt, för att just inte upplevas som rasist. Skiter fullständigt i var människor kommer ifrån eller vilken hudfärg man har, men gör man fel och beter sig illa så måste man väl få reagera!
Utan att kallas än det ena eller det andra. Än så länge våldtar jag ingen tillsammans med mina kompisar, snattar inte tillsammans med min familj, lever inte på varenda bidrag som någon "snäll" myndighetsperson har upplyst mig om och inte heller beter jag mig oärligt i affärer.
Nä, fy fasen, idag är jag "feed up" på människor som inte kan bete sig.
Kanske skulle de gå en kurs i hur man spelar TP? Lugnt och fint och alla spelar på lika villkor - eller? Nej, just det. Alla som är allmänbildade har ju försprång och kan svaren på fler frågor, och då blir det ju orättvist och jättesynd om den som inte har skaffat sig kunskap...
Halleluja, bättre att ge sig ut och sparka sönder en busskur eller i bästa fall hitta någon som man kan klå upp och sparka sönder och samman.
Vilken sjuk värld, jag tror den kommer att explodera snart för knytnävarna är på väg upp ur byxfickorna - det är jag säker på!
Kram kram