Tankar hos en medelålders
Det vardagliga livet har en tendens när man håller på att bli vuxen eller kanske är vuxen och börjar bli gammal, att ibland te sig jävligt tråkigt. Inte lätt när man fortfarande kan känna efter en lördag kväll med god mat och gott vin, att ja, kanske skulle det vara kul att gå ut.
När man säger så, 46 år gammal så behöver man inte mena att man vill gå ut till postlådan och kolla om något nytt reklamblad har ramlat in (näst intill omöjligt när man har en skylt med "nej tack till reklam" på locket) eller att man har en osedvanligt stor lust att gå en sen långpromenad med hunden. Det kan faktiskt betyda - att ja, visst vore det kul med ett spontant infall att duscha (eller inte alls), sminka om sig och krypa in i partykläderna och bara dra. Fast klockan är nästan 23.00!!!
När blev man sådär snusförnuftig och bara insåg att näää, så kan man ju inte göra...
Nu bor vi ändå i en stor stad med möjlighet att kunna gå ut och ändå gör man inte det - spontant.
Sonen, den äldsta kom hem igår med en kompis. De parkerade bilen, lassade in sina väskor och sedan drog de på after work. Kom tillbaka vid åttatiden, duschade, drack upp sig lite och rökte under fläkten och sedan ut! Att röka inne är förövrigt en lyx som i många hem idag är bannlyst. För så ska man inte göra!
Man ska heller inte ljuga, bedra sin make eller maka, slå sina barn eller sno pennor på jobbet.
Ja, vi röker under fläkten...hellre, och visst har någon penna från jobbet åkt med hem...
Jag vägrar att tillbringa mina helgkvällar framför TV:n och titta på program där andra människor roar sig. Har jag ett så tråkigt liv att jag måste glo på andra som har kul? Ja, visst är det smidigt - för då behöver jag ju inte engagera mig. Någon annan har fixat hela upplägget och jag kan bara luta mig tillbaka och glo på vad någon annan har lyckats åstadkomma.
Men, det är jobbigt när man själv vill prata, spela musik och bli engagerad i ett samtal och ingen annan i ens närhet. Ikväll var sonen trött och förmodligen är det kanske inte stenkul att tillbringa tid med morsan även om det är kul att glo på fula Youtube klipp från Little Britain ihop. Samma sura humor och ett trevande försök till att umgås.
Frågade om han ville titta på kort från det han var liten? Oh, my god - vad tror ni svaret var? Nä, vi kan vänta till jag blir lite äldre.
Åh då slår det mig - fan, jag är ju äldre! Jag kan inte längre göra vad jag känner för! Jag är ju för fan äldre! Inga spontanduschar och halvbra sminkningar, ett par fesljumna GT och sedan ut och röja.
Väninnorna är också äldre. Ska vi ut och röja är det planering som gäller fast de flesta vet att det är spontankvällarna som blir roligast. Men vi är äldre och ibland undrar jag vad som håller oss tillbaka? Är vi klara med det livet eller gör man helt enkelt inte så när man är äldre?
Älskar mitt liv och är lycklig över att jag fortfarande kan känna denna känslan. Jag vet också att skulle jag verkligen in i själen vilja så skulle C ställa upp på en spontan utekväll. Ibland är det skönt att bara veta att galenskapen håller i sig.
Imorgon är det söndag och jag ska lura ut sonen i skogen och träna lite sök med hunden. Sedan ska vi ha barnbarnet några timmar tillsammans och imorgonkväll ska jag måla mina naglar blå eller turkosa för att någonstans ge den lilla "åldersrebellen" lite svängrum.
Sedan ska jag se på TV, för det gör jag varje söndagskväll...
Med turkosa eller svarta naglar. Bestämmer inte det nu utan är lite spontan...
Kram kram
När man säger så, 46 år gammal så behöver man inte mena att man vill gå ut till postlådan och kolla om något nytt reklamblad har ramlat in (näst intill omöjligt när man har en skylt med "nej tack till reklam" på locket) eller att man har en osedvanligt stor lust att gå en sen långpromenad med hunden. Det kan faktiskt betyda - att ja, visst vore det kul med ett spontant infall att duscha (eller inte alls), sminka om sig och krypa in i partykläderna och bara dra. Fast klockan är nästan 23.00!!!
När blev man sådär snusförnuftig och bara insåg att näää, så kan man ju inte göra...
Nu bor vi ändå i en stor stad med möjlighet att kunna gå ut och ändå gör man inte det - spontant.
Sonen, den äldsta kom hem igår med en kompis. De parkerade bilen, lassade in sina väskor och sedan drog de på after work. Kom tillbaka vid åttatiden, duschade, drack upp sig lite och rökte under fläkten och sedan ut! Att röka inne är förövrigt en lyx som i många hem idag är bannlyst. För så ska man inte göra!
Man ska heller inte ljuga, bedra sin make eller maka, slå sina barn eller sno pennor på jobbet.
Ja, vi röker under fläkten...hellre, och visst har någon penna från jobbet åkt med hem...
Jag vägrar att tillbringa mina helgkvällar framför TV:n och titta på program där andra människor roar sig. Har jag ett så tråkigt liv att jag måste glo på andra som har kul? Ja, visst är det smidigt - för då behöver jag ju inte engagera mig. Någon annan har fixat hela upplägget och jag kan bara luta mig tillbaka och glo på vad någon annan har lyckats åstadkomma.
Men, det är jobbigt när man själv vill prata, spela musik och bli engagerad i ett samtal och ingen annan i ens närhet. Ikväll var sonen trött och förmodligen är det kanske inte stenkul att tillbringa tid med morsan även om det är kul att glo på fula Youtube klipp från Little Britain ihop. Samma sura humor och ett trevande försök till att umgås.
Frågade om han ville titta på kort från det han var liten? Oh, my god - vad tror ni svaret var? Nä, vi kan vänta till jag blir lite äldre.
Åh då slår det mig - fan, jag är ju äldre! Jag kan inte längre göra vad jag känner för! Jag är ju för fan äldre! Inga spontanduschar och halvbra sminkningar, ett par fesljumna GT och sedan ut och röja.
Väninnorna är också äldre. Ska vi ut och röja är det planering som gäller fast de flesta vet att det är spontankvällarna som blir roligast. Men vi är äldre och ibland undrar jag vad som håller oss tillbaka? Är vi klara med det livet eller gör man helt enkelt inte så när man är äldre?
Älskar mitt liv och är lycklig över att jag fortfarande kan känna denna känslan. Jag vet också att skulle jag verkligen in i själen vilja så skulle C ställa upp på en spontan utekväll. Ibland är det skönt att bara veta att galenskapen håller i sig.
Imorgon är det söndag och jag ska lura ut sonen i skogen och träna lite sök med hunden. Sedan ska vi ha barnbarnet några timmar tillsammans och imorgonkväll ska jag måla mina naglar blå eller turkosa för att någonstans ge den lilla "åldersrebellen" lite svängrum.
Sedan ska jag se på TV, för det gör jag varje söndagskväll...
Med turkosa eller svarta naglar. Bestämmer inte det nu utan är lite spontan...
Kram kram
Kommentarer
Trackback