tjockatantenistan

Om någon undrat över aktivitetsnivån på bloggen så är jag sjuk...och det är rätt så synd om mig också. Visst, jag arbetar lite på halvfart men stämbanden är kraftigt inflammerade och jag ska försöka i möjligaste mån att tiga. Hur lätt är det då?

 Ungefär lika lätt som att
- strunta i att slicka sig om munnen när man ätit en pariserbulle
- inte få ta sig en gin & Tonic till fast man druckit sex tidigare och klockan är 04.15
- inte få ta ett stadigt tag om hobbypaketet när min älskling planerar sin putt på greenen med delade välpaketerade lår
- försöka lyssna på Mona Sahlin utan att bli sugen på Toblerone
- bara äta en endaste chokladtopp fast det finns 9 i förpackningen
- hålla igen en fis som för tionde gången försöker skaffa sig ett eget liv utanför kroppen

För att tydliggöra svårighetsgraden vill jag bara säga att de sex Gin & Tonicen förmodligen har haft sällskap av både öl och vin...
Beträffande sista punkten är det nyförälskelsens dilemma - att hålla igen på oönskade ljud och dofteffekter...

Ibland är livet tufft och skoningslöst men det som inte dödar, det härdar. En sak känns väldigt skönt och det är den totala avsaknaden av panik som i vanliga fall brukar infinna sig när jag inte känner mig på topp. Inser att jag inte kan påverka detta utan får helt enkelt ta saken med ro. Är detta ett tecken på mognad eller helt enkelt ett steg mot det totala hjärnsläppet?

Ha en go kväll alla friska & sjuka.

P.S Har även en släng av bronkit - så det så!

Kram kram