Antiskrivklåda

Jag skriver inte ihjäl mig - åtminstone inte på bloggen. Tid, detta fina lilla ord som innebär så otroligt mycket.

Jag har några riktiga surdegar som hänger som stora falukorvar runt min hals och jag har lovat mig själv, att när de är avklarade ska jag klappa mig själv på axeln och fira!

För ibland glömmer man faktiskt bort att berömma sig själv. Det är så himla lätt att fastna i stress och stimm att man glömmer att pusta lite då och då och faktiskt inse hur otroligt mycket man får uträttat. Därför ska jag inför en dag i veckan som är min "eget-beröm-luktar-skitgott-dag". Kanske tar jag den i samband med bilresan till jobbet på morgonen eller kanske tillsammans med ett gott glas vin på min terass någon fin kväll. Tar jag den på morgonen lovar jag att skippa vinet...

Förutom att jag emellanåt får en omåttlig lust att skita i någons postlåda (känns mer barmhärtigt än att säga att man vill mörda någon), så känner jag mig lycklig och trygg. Äntligen har jag mött en man med stort M. Han är trygg, har humor, är sexig och väluttrustad (jag gillar ju stora fötter med snygga skor), inte mesig utan håller mig i schack. Vi kan diskutera utan att tycka likadant och det finns ett genuint intresse av att ta hand om och vårda sig själv både utvändigt och invändigt. Vi delar matlagningsintresset, viner, filmer, naturen och gymnastiska övningar.
Han ljuger inte för mig och jag är verkligen lycklig tillsammans med honom på ett sätt som jag inte upplevt förut.
Han känns självklar och han får mig att må otroligt bra. Japp, så var det med - en liten kärleksförklaring slank det ut där...

Nu ska jag glida upp på min terass och pusta några minuter innan jag ska jobba vidare med lite bokföring. Ibland är det inte alls svårt att hålla sig för skratt...

Ha en god kväll!

Kram kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback