Jag är inte redo!

Nej, jag är inte redo för att sälja min motorcykel ännu.

Igår fick jag hjälp av min personlige mekaniker på H-D (han vet inte att jag kallar honom så i mina oljiga motordrömmar), att sätta i ett nytt batteri.

Känslan när jag fick täcka av pärlan hennes grå mantel under vilken hon vilar under vintern, är nästan obeskrivlig.  (Lite svårt att låta bli att vila med ett dött batteri, spritter ju inte direkt i varken plus- eller minuspol).

Se henne i sin svarta skrud och lyssna till ljudet när hon sakta men säkert väcks till liv. Höra det härliga ljudet av en Harley-Davidson med en "riktig" motor som liksom tuffar igång för att blomma ut i ett kraftfullt buller. (Enligt min PM=personel mechanic så beter sig inte dagens H-D på detta vis då de har insprutningsmotor).
Se hur hela motorn vibrerar av längtan efter att vrålande få rulla ut i vårsolen och bara ääääga vägen!

Ja, ja - lugn nu.

Först ska knubbsälen som rattar denna pärla se till att komma i sina skinnbyxor. Har lämnat in dem hos en förstående skräddare som genast ser en lösning. En kil därbak. Ett par infesna, mjuka, goa skinnbyxor vill man inte byta ut - så är det bara. Fix och färdigt på fredag!

Hem som en skållad - ja, knubbsäl och prova jackan. Aj, aj, aj, tajt värre. Ut med ryggplattan, får köra väldigt försiktigt. I och för sig är jag väl en av få som lyckats välta med MC stillastående - på uppkörning, nummer ett.

Uppkörning nummer två fick jag betablockerare av dåvarande chefen och var betydligt lugnare i nerver och hjärtklappning. Hade väl hjärtslag varannan minut ungefär men det gick vägen!

På fredag om det inte är drivis och snökaos får hon äntligen följa med hem. C har lovat göra en ramp så jag kan förvara henne i vår "Fritzl-källare".

En ruskig källare från 1700-talet med kedjor och krokar i taket som gjorda för förvaring av små söta barn. Fast egentligen var de nog tänkta till att hänga upp och förvara kött. Ja, barn är ju också kött men nu tänkte jag kanske mer på djur som man skjutit i naturen.

Ja, nu kan ju människor också bete sig och upplevas som djur och varför säger man egentligen så? Finns väl inget djur som skulle bete sig så svinigt som människor kan? Taskigt att använda ordvalet svin men jag kom faktiskt inte på något bättre. Förlåt alla grisar/svin.

Förövrigt, hur många grisar och svin finns det som är läskunniga? Vad är skillnaden på en gris och ett svin?

Min kompis Wikipedia har svaret:

Gris, svin, tamsvin, betraktas som en domesticerad art, Sus domestica, eller en underart, Sus scrofa domestica, av vildsvinet, Sus scrofa. Grisen är ett av de äldsta husdjuren och är känt från omkring år 9 000 före Kristi födelse.[1]

Hanen kallas galt, (tidigare också fargalt och orne), honan kallas sugga eller so, en obetäckt sugga (som alltså ännu inte fött) kallas gylta. Gris var ursprungligen namnet på svinets ungar, och när en sugga föder kallas det att hon grisar. Numera kallas ungar hos svin kultingar (rotbesläktat med kalv). Nosen kallas tryne och svansen kallas knorr.

Bredvid köttproduktionen används grisar för att leta efter tryffelsvampar, särskilt i Frankrike. Så kallade minigrisar hålls också som sällskapsdjur. Grisen är näst efter apor djuret som är mest likt oss människor, grisar har 70% identiska gener med människan och har därför nästan likadant hjärta som oss människor.

------------------------------------------------------

 

Ja, denna veckan har vi lärt oss mycket tekniskt. Både gällande det döda (MC) och det levande (svin).

Tänk vad en vanlig vecka ändå kan leverera. Varför i hela fridens namn skulle jag gå en kurs i spanska eller flamskvävnad när så mycket finns att lära om det som finns nära?

 

Kram kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback