Från sjukbädden
Fortfarande däckad men börjar känna ett visst överlevnadsbegär...
Fasen vad risig man blir och känner sig. Man liksom gror igen. Febern verkar vilja ta sig ut genom porerna i ansiktet och det är så härligt att i min ålder få njuta av små gulliga finnar.
Hårsäckarna verkar också få sig en kick av feber för så buskiga övgonbryn har jag aldrig skådat. Idag har jag gjort en ordentlig genomgång av min päls. Goodbye mrs Beaver...
Oavsett hur jävlig jag ser ut så säger C: -Du är så fin...
Verkligen rart men han måste ju ljuga. Här kommer han hem från jobbet och möter en fet, flottig kvinna i sina bästa lår.
Något överviktig med grått hår som på ena sidan ligger slickat mot svålen och på den andra står det rätt ut. Det som en gång i tiden var två par ordentliga mjölkdunkar, hänger idag som två sadelväskor, inte helt tomma dock, under en urtvättad T-shirt med N.Y.P.D lite halvt bortskavt på bröstet.
Lägg därtill en dimmig blick som definitivt inte beror på en köttsligt begär...
Känner nästan hur jag sitter med näsan tryckt mot rutan och bara längtar ut. Vill ut och gå, gå och gå...Längtar efter träning och få upp flåset igen och känna träningsvärk.
Ja, det man inte kan få - det vill man ha. Försöker ändå känna mig nöjd över att jag kan ligga som en blöt knubbsäl i min säng och sova precis hur mycket jag vill. Inget stojande och stök med ungar utan jag kan verkligen koppla av och få vara sjuk.
Nu ska jag försöka hålla mig vaken några timmar till. Ett litet rodelpass i soffan är det enda jag planerat till kvällen.
Ha en fin kväll!
Kram kram
Fasen vad risig man blir och känner sig. Man liksom gror igen. Febern verkar vilja ta sig ut genom porerna i ansiktet och det är så härligt att i min ålder få njuta av små gulliga finnar.
Hårsäckarna verkar också få sig en kick av feber för så buskiga övgonbryn har jag aldrig skådat. Idag har jag gjort en ordentlig genomgång av min päls. Goodbye mrs Beaver...
Oavsett hur jävlig jag ser ut så säger C: -Du är så fin...
Verkligen rart men han måste ju ljuga. Här kommer han hem från jobbet och möter en fet, flottig kvinna i sina bästa lår.
Något överviktig med grått hår som på ena sidan ligger slickat mot svålen och på den andra står det rätt ut. Det som en gång i tiden var två par ordentliga mjölkdunkar, hänger idag som två sadelväskor, inte helt tomma dock, under en urtvättad T-shirt med N.Y.P.D lite halvt bortskavt på bröstet.
Lägg därtill en dimmig blick som definitivt inte beror på en köttsligt begär...
Känner nästan hur jag sitter med näsan tryckt mot rutan och bara längtar ut. Vill ut och gå, gå och gå...Längtar efter träning och få upp flåset igen och känna träningsvärk.
Ja, det man inte kan få - det vill man ha. Försöker ändå känna mig nöjd över att jag kan ligga som en blöt knubbsäl i min säng och sova precis hur mycket jag vill. Inget stojande och stök med ungar utan jag kan verkligen koppla av och få vara sjuk.
Nu ska jag försöka hålla mig vaken några timmar till. Ett litet rodelpass i soffan är det enda jag planerat till kvällen.
Ha en fin kväll!
Kram kram
Kommentarer
Trackback