Kanalapa på riktigt

Hipp hurra, nu är det fasta bredbandet på plats. Måste vara väldigt breda band eftersom det tog så väldigt lång tid för Telia. Jag älskar att sitta i telefonkö - länge, men det bästa är dock att svara en inspelad röst som är sååååååååååå vansinningt trevligt.

Nu bor jag verkligen i Jönköping på riktigt men det känns så ofattbart. Tror varje dag att jag ska köra hem (ja, det gör jag ju förvisso till slut), och när jag inser att jag är hemma så infinner sig semesterkänslan! Vill bara dricka vin, gå på restaurang, sova på morgonen utan väckarklocka, sitta länge på balkongen och dricka kaffe. Utforska nya promenadvägar med hunden och bara vara...

Helgen är ofattbart kort och jag funderar på att byta. Ja, så att arbetsveckan blir en helg och helgen blir en arbetsvecka. Tanken är inte fel, måste bara hitta rätt uppdragsgivare som förstår mitt dilemma.
Nu är jag ju inte direkt en flykting men borde det inte vara min rätt att få några månader på mig att acklimatisera mig?
Med full lön? Jag kommer ju att göra ett bättre jobb längre fram när jag får tid på mig att landa i min nya tillvaro.
Språket är inte heller så lätt. Har precis lärt mig cigarettera (cigaretterna), pattara (pattarna) och sandalera (sandalerna).

Då förstår ni hur otroligt många ord det finns kvar att lära sig. Att a inte längre heter a, utan a med en betoning djupt ner i munhålan. Det görs inte i en handvändning (eller käksänkning).

Nu sa ja ta å gå å dricka ett gott glas röööövin med lite salamikårv.

Kram kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback