Flyttrensning och snarkningar
Har varit ledig idag. Eller åtminstone ledig från jobbet. Finns ju alltid grejer att göra och det känns skönt att ha rensat bland gamla papper och ha ordning inför deklarationen som förhoppningvis dimper ner snart i postlådan.
Flytten kommer närmare med stormsteg och det verkar som vi får nycklar lite tidigare så att vi har någon extra vecka på oss att flytta en del själva. Sedan får det bli flyttfirma så alla vänner kan koppla av - det kommer ingen fråga om hjälp! Erkänner själv att jag tycker det är skittråkigt att hjälpa folk att flytta. Hatar att bära kartonger och annat elände. Även mina egna kartonger är för jävliga att kånka på.
På lördag om C är bättre i sin rygg ska vi åka till Jönköping och shoppa lite vi behöver. Har hittat en jättemysig liten affär på väster som har ett par kaffekoppar som definitivt ska flytta in hos mig. (Finrummet heter den).
Vi ska också kolla in loppisen på Kulturhuset eftersom vi själva har en del vi tänkt sälja framöver. Som en kul grej och för pengarna som vi förhoppningsvis får in ska gå till en god middag.
Bra att flytta för man rensar ordentligt. Även garderoben ska rensas kraftigt. När jag har gått ner i vikt så vet jag ju att jag vill köpa nytt även om jag har kläder från stl 38 och uppåt...
Tänk att det kunde gå så fort och smidigt att bli en riktig tjockis och så otroligt trögt och svettigt att bli mindre.
Vidare är det underbart att ha en sambo som har ryggskott. Nyttigt för mig förvisso som får ila fram och tillbaka. Tycker synd om honom såklart men lite om mig själv också...
Han har problem att sova då ryggen värker och tabletterna han äter verkar uppiggande. Det innebär att han nu hör varenda snarkning som kommer från mig och följdaktligen så petar han på mig 20-25 gånger per natt. Nu är jag så van och inställd på att han ska peta på mig så jag slutar i blotta förskräckelsen att snarka bara han vänder huvudet åt mitt håll. Häromnatten hade jag dock skrikigt med förtvivlad stämma: -Jag VILL snarka!
Har frågat honom om han kommit till det där stadiet att han vill kväva mig men så är inte fallet ännu. Har själv i tidigare förhållanden med snarkande sängkamrat haft många elaka tankar om hur jag skulle få personen att sluta snarka. Såg mig själv gränsla offret i fråga med en kudde i högsta hugg. Spärra armarna på offret med hjälp av mina ben och sedan pressa kudden hårt mot fejset. Eftersom detta inte hann inträffa så undrar jag fortfarande hur lång tid det egentligen skulle tagit innan det var slutsnarkat?
Även om jag inte gärna vill dö nyfiken så kan jag kanske klara mig utan denna vetskap...
Ha en god natt och jag kommer förmodligen att börja dra mina första timmerstockar om sådär en trettio minuter.
Kram kram
Flytten kommer närmare med stormsteg och det verkar som vi får nycklar lite tidigare så att vi har någon extra vecka på oss att flytta en del själva. Sedan får det bli flyttfirma så alla vänner kan koppla av - det kommer ingen fråga om hjälp! Erkänner själv att jag tycker det är skittråkigt att hjälpa folk att flytta. Hatar att bära kartonger och annat elände. Även mina egna kartonger är för jävliga att kånka på.
På lördag om C är bättre i sin rygg ska vi åka till Jönköping och shoppa lite vi behöver. Har hittat en jättemysig liten affär på väster som har ett par kaffekoppar som definitivt ska flytta in hos mig. (Finrummet heter den).
Vi ska också kolla in loppisen på Kulturhuset eftersom vi själva har en del vi tänkt sälja framöver. Som en kul grej och för pengarna som vi förhoppningsvis får in ska gå till en god middag.
Bra att flytta för man rensar ordentligt. Även garderoben ska rensas kraftigt. När jag har gått ner i vikt så vet jag ju att jag vill köpa nytt även om jag har kläder från stl 38 och uppåt...
Tänk att det kunde gå så fort och smidigt att bli en riktig tjockis och så otroligt trögt och svettigt att bli mindre.
Vidare är det underbart att ha en sambo som har ryggskott. Nyttigt för mig förvisso som får ila fram och tillbaka. Tycker synd om honom såklart men lite om mig själv också...
Han har problem att sova då ryggen värker och tabletterna han äter verkar uppiggande. Det innebär att han nu hör varenda snarkning som kommer från mig och följdaktligen så petar han på mig 20-25 gånger per natt. Nu är jag så van och inställd på att han ska peta på mig så jag slutar i blotta förskräckelsen att snarka bara han vänder huvudet åt mitt håll. Häromnatten hade jag dock skrikigt med förtvivlad stämma: -Jag VILL snarka!
Har frågat honom om han kommit till det där stadiet att han vill kväva mig men så är inte fallet ännu. Har själv i tidigare förhållanden med snarkande sängkamrat haft många elaka tankar om hur jag skulle få personen att sluta snarka. Såg mig själv gränsla offret i fråga med en kudde i högsta hugg. Spärra armarna på offret med hjälp av mina ben och sedan pressa kudden hårt mot fejset. Eftersom detta inte hann inträffa så undrar jag fortfarande hur lång tid det egentligen skulle tagit innan det var slutsnarkat?
Även om jag inte gärna vill dö nyfiken så kan jag kanske klara mig utan denna vetskap...
Ha en god natt och jag kommer förmodligen att börja dra mina första timmerstockar om sådär en trettio minuter.
Kram kram
Kommentarer
Trackback