Melodifestivalen och jag
Har chockat kroppen med att titta på Melodifestivalen! Väldigt länge sedan sist och det är inte direkt något jag har saknat. Men ikväll hittade jag min favorit, alla kategorier! The Moniker!!!
Hans röst påminner om Sparks som var en grupp tidigt 80-tal som jag gillade starkt.
The Moniker, förutom låten som är helt underbar, hade i särklass snyggast scenkläder (inklusive skorna). Att sedan veta att det döljer sig ett par saftiga fotbollslår under brallorna gör ju inte saken sämre. Har en svag, nej väldigt stark aning om att jag kommer att spela den låten många, många, många gånger.
Gillade även Swingfly och då hans "sidekick", alltså inte den väldigt solbrända killen utan den andres röst. Den kom in så himla härligt med jämna mellanrum.
Även Linda Bengtzings låt är ju bra. Kanske mest själva texten som så fint beskriver vad många av befolkningens kvinnor kan uppleva i känsloväg ibland. (Hjälp, vad fint jag kan uttrycka mig...)
Såklart är ju Eric Sades låt jättebra, annars hade han ju inte vunnit.
Det som gör mig lite kluven och beror kanske på att jag varit från Melodifestivalen så länge är, ska det vara schlager? För om det ska vara schlager så anser jag att Lindas låt är den enda som faktiskt är en ren schlager. De andra jag listat är kanonlåtar men några schlager är det väl ändå inte?
Ja, nu känner jag mig lite som Bert Karlsson faktiskt. Det är okej så länge jag inte ser ut som Bert Karlsson.
Lovar att The Moniker kommer att bli en landsplåga, om än av det bättre slaget. Den snubben har kommit för att stanna. Ingen jävla ET varning här inte (ja, ET lämnade ju som bekant jorden efter sitt segertåg).
Vad jag kunde se genom TV-rutan så hadeThe Moniker inte heller ett långt jävla finger som viftade runt i luften och ville ringa hem så där kan vi nog lämna likheterna.
Okej, ET hade inte heller något hår på huvudet...
Det har knappt C heller. Men han har ett par fotbollslår under brallorna, dock i vila. Dvala...
Men dom är på gång och han trimmar på! Han har en I-phone så det är sällan han behöver vifta med ett finger i luften och väsa: C - phone home.
Ja, för den som inte sett varken Melodifestivalen eller ET så måste detta inlägg verka väldigt märkligt- men det bjuder jag på!
Nu ska jag ta och sippa vidare på min Champagne som så härligt har serverats mig denna fantastiska Melodifestivalafton.
Kram kram