Välbefinnande
Njutit av efterdyningarna av en härlig huvudvärk inatt - hela dagen. Trots att man inser att det gör så jävla ont att nu måste jag nog åka till akuten, trots detta så tänker jag: Fan, måste duscha först, rena underkläder, kanske inte sminka mig men åtminstone ta lite färgad underlagskräm iallafall. Detta åker genom min hjärna trots att smärtan är så enorm att jag inte vet om jag ska stå eller ligga ner.
Precis som om personalen på akuten skulle prata om mitt bleka fejs eller använda trosskydd varenda dag på kafferasten. På akuten hamnar man ju oftast om saker och ting är just - akuta.
Rädslan för om det kan vara en propp, ser mig själv med släpande fot, käpp och sluddrigt tal. Livrädd rent ut sagt, livrädd. Så nu har jag äntligen bokat tid för hälsokontroll!
Jag avskyr att inte må bra och jag avskyr att behöva gå till doktorn. Det är ju för veklingar och jag är ju ingen vekling!
Larvigt, jag vet men nu gör jag det...
Går till doktorn och kollar alla värden och är de okej så ska jag börja med avslappningsövningar. Jag sa inte att jag skulle börja med yoga (se tidigare inlägg om mitt yogatest), men om man säger såhär, kanske är jag mer mottaglig för yoga nu för tiden...
Hela livet är en strävan efter välbefinnande. Tror till och med fakirer på något sätt upplever sitt "intresse" som en form av välbefinnande. Självmordsbombare upplever säkert också någon form av välbefinnande precis innan själva smällen. Problemet där är väl att möjligheten att få känna den känslan igen är obefintlig.
Hellre då en rejäl smäll i brallan - den kan ju upprepas, gång efter gång och ibland till och med upplevas som en form av välbefinnande. Åtminstone av avsändaren, sällan av omgivningen.
Hjälp, nu blev jag sådär djup igen. Dags att avsluta denna dagen och känna tacksamhet över att "vänster-huvudvärken" inte har kommit tillbaka. Har bjudit C på en god middag på restaurang ikväll så även denna afton får man gå till sängs mätt. Halleluja!
Kram kram