Denna dag i mitt liv

Jag är tacksam för att jag är frisk, mina ungar är friska, bilen mår bra, bla, bla, bla MEN idag är det JOBBIGT!

Svinförkyld men lyckades ändå med en heldag på jobbet som verkligen innehöll allt. En näsjävel som rinner och gör den inte det så nyser jag så det sprutar. Kul att hitta rester på skrivbordet, en fläckig offert, lite kladd i kalendern - så himla fräscht.

Sedan ska man hem och ta hand om hundafan som fäller som en, ja hund...
Nu har vi efter x antal veckor kommit till täckhåren som då är de långa stråna. De lägger sig inte i klunga som ullen utan sprids styckvis och suger sig fast på allt. Vad man än tar i så sprakar det och jag känner mig som ett vandrande kraftverk.

På med kondomfordralet (understället) och ut och gå i mörkret. Svinhalt och svettigt och snorigt. Det tog fan i mig längre tid att klä på sig allt än det tog att promenera. För det går ju inte att promenera! Under det fina lilla snötäcket döljer sig härliga isfläckar och det är ju precis vad jag önskar mig just nu, en liten fin ryggsträckning eller en bruten lårbenshals. Det är dom som ryker när man blir äldre har jag hört.

Sedan in i igen, klä av sig termobrallor, jacka, fleece och stövlar. In på toan - panik!!! Skitigt, måste städa. Hämta VC-anka och spruta. Vänder fanskapet åt fel håll och sprutar ner hela kondomfodralet och badrumsmatta och lite till! Snoret rinner, svetten lackar...
Av med understället, fortsätta skura. Underbyxorna rullar ner under magen, snoret rinner och nu är jag hyperstressad!!!!

Puh...

En liten snabbstädning iallafall så man inte kräks imorgonbitti när man ska besöka inrättningen. Måste nog måla naglarna för då brukar jag tycka livet är härligt. Om inte annat är det lite roligare att jobba med färgglada naglar som fladdrar över tangentbordet. Precis när det är klart då rinner näsjäveln till igen. In till C i soffan och be lite försynt om hjälp att snyta sig.
Han tog det väldigt bra och undrade om jag inte var lite bajsnödig också?
Heder åt en sådan man.

Hursomhaver - hur snorig, svettig, stressad, fet jag än må vara, så älskar jag C. Mina barn, min syrra, mamma, hunden, mina vänner och hela klabbet.

På torsdag ska ni kolla in
www.nutidningen.nu (ja det kan ni förvisso göra redan nu) men på torsdag, då smäller det!

Avrundar det hela med en liten historia som jag då tycker är vansinnigt rolig. Ha en underbar kväll!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fyra män sitter vid ett konferensbord och blir utfrågade i en anställningsintervju.

Intervjuaren vänder sig till den förste mannen och frågar:
- Vad är det snabbaste du känner till?
- En tanke. Den bara poppar upp i huvudet utan förvarning om att den var
på väg. Den finns bara där. En tanke är det snabbaste jag känner till.

- Det var ett bra svar! säger intervjuaren och vänder sig till den
andre mannen med samma fråga.

- Hm, låt mej se... en blinkning! Den kommer och försvinner och du märker inte
ens att det har hänt. En blinkning är det snabbaste jag känner till.
- Fantastiskt! En blinkning går verkligen snabbt. Bra!

Sedan vänder han sig till den tredje mannen som funderar lite över frågan.

- Hemma på min pappas gård går man ut ur huset och där finns en strömbrytare.
När man slår på den kan man se ljuset tvärsöver gården mot ladans vägg,
precis i samma ögonblick som man slog på strömbrytaren.
Ljuset är det snabbaste jag känner till.

Intervjuaren är mycket imponerad över svaret och tänker att han nog
har funnit sin man. - Det är svårt att slå ljusets hastighet, säger han.
Sedan vänder han sig till den fjärde mannen och ställer samma fråga
till honom.

- Efter att ha hört dessa tre svar är jag säker på att det snabbaste
som finns är diarré, svarar han.
- Vad? säger intervjuaren chockerat.
- Åh, jag kan förklara. Du förstår, häromdagen kände jag mej inte så
bra så jag sprang till badrummet. Men jag hann varken tänka, blinka
eller slå på ljuset innan jag sket ner mej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback