Carpe Diem
Nu är vi äntligen på plats och det är så underbart! Känner mig sådär äckligt nöjd och lycklig, som kan reta gallfeber på vilken missunsann person som helst. Gnetgubbe eller kärring - det känns så in i h-vete bra!
Kartonger överallt men sedan två dagar tillbaka ett väl fungerande kök och en grill på den lilla balkongen. Vad mer kan man önska sig? Ett glas rött kanske? Finns också i detta paradis som jag faktiskt tycker det är.
Nyhetens behag? Skit samma, klart det är, men nu gäller det att njuta för fulla muggar.
Av nya rundor med hunden, att hitta sina trosor på morgonen och inte för att man haft bortamatch utan för att det är nya rutiner som gäller. Ansiktskrämen står inte på samma plats och inte i samma badrumsskåp, det doftar annorlunda när man kommer hem, duschen är inte som vanligt men som tur är känner jag mig ren redan nu. Kan bero på att allt är nytt och jag vet att ingen gammal gubbstjärt har suttit på ringen innan mig. Ja, om man nu inte räknar C såklart men den stjärten kan jag ta - med glädje!
Trött ända in i själen men på ett behagligt sätt. Nu är vi äntligen här och hela bohaget också. Nu återstår trevliga dagar med att packa upp det sista, organisera i skåp och lådor, finliret som är kul.
Frågar mig ändå - hur mycket grejer har man egentligen? Tycker jag har rensat bra genom åren men tydligen inte tillräckligt bra. Varför inbillar man sig att man ska använda en tröja sedan - när man inte använt den på typ tre år?
Varför behöver man 15 smörknivar i plast och varför har vi 5 vispar? Hur många stekspadar kan man i rimlighetens namn använda under ett och samma matlagningstillfälle?
Min nya melodi både vad gäller köksgrejer, heminredning och kläder - köper jag en ny sak ska jag kasta en gammal.
Visst finns det grejer man inte kan kasta och som man inte använder. Minnesgrejer som har ett högt känslomässigt värde och ibland även ett pengamässigt värde, är inte så lätta att slänga. Dessa lådor får man dras med och känslomässigt känns det skönt att behålla dessa. Har en hel låda med gamla brev från tidig tonår som jag åter igen tror att jag ska orka läsa igenom, gamla foton som jag tror att jag ska titta på och precis som vid tidigare flyttar kommer det att ligga där i sin låda orörda. Men, man ska aldrig säga aldrig...
Med åldern kommer ju lite mer nostalgi in och då kanske det drar i lådan.
Just nu drar det i helt andra saker. Ögonlocken är tunga och jag kommer att somna in i min säng i mitt nya sovrum med en skön känsla. Jag gjorde det! Jag tog steget till en flytt, jag vågade, jag orkade och jag hoppade när chansen dök upp.
Carpe diem kanske inte är ett så slitet ord ändå. Fånga dagen - ja, det gäller fan i mig att fånga det som finns att fånga!
Godnatt och kram från en lycklig och trött individ.
Kartonger överallt men sedan två dagar tillbaka ett väl fungerande kök och en grill på den lilla balkongen. Vad mer kan man önska sig? Ett glas rött kanske? Finns också i detta paradis som jag faktiskt tycker det är.
Nyhetens behag? Skit samma, klart det är, men nu gäller det att njuta för fulla muggar.
Av nya rundor med hunden, att hitta sina trosor på morgonen och inte för att man haft bortamatch utan för att det är nya rutiner som gäller. Ansiktskrämen står inte på samma plats och inte i samma badrumsskåp, det doftar annorlunda när man kommer hem, duschen är inte som vanligt men som tur är känner jag mig ren redan nu. Kan bero på att allt är nytt och jag vet att ingen gammal gubbstjärt har suttit på ringen innan mig. Ja, om man nu inte räknar C såklart men den stjärten kan jag ta - med glädje!
Trött ända in i själen men på ett behagligt sätt. Nu är vi äntligen här och hela bohaget också. Nu återstår trevliga dagar med att packa upp det sista, organisera i skåp och lådor, finliret som är kul.
Frågar mig ändå - hur mycket grejer har man egentligen? Tycker jag har rensat bra genom åren men tydligen inte tillräckligt bra. Varför inbillar man sig att man ska använda en tröja sedan - när man inte använt den på typ tre år?
Varför behöver man 15 smörknivar i plast och varför har vi 5 vispar? Hur många stekspadar kan man i rimlighetens namn använda under ett och samma matlagningstillfälle?
Min nya melodi både vad gäller köksgrejer, heminredning och kläder - köper jag en ny sak ska jag kasta en gammal.
Visst finns det grejer man inte kan kasta och som man inte använder. Minnesgrejer som har ett högt känslomässigt värde och ibland även ett pengamässigt värde, är inte så lätta att slänga. Dessa lådor får man dras med och känslomässigt känns det skönt att behålla dessa. Har en hel låda med gamla brev från tidig tonår som jag åter igen tror att jag ska orka läsa igenom, gamla foton som jag tror att jag ska titta på och precis som vid tidigare flyttar kommer det att ligga där i sin låda orörda. Men, man ska aldrig säga aldrig...
Med åldern kommer ju lite mer nostalgi in och då kanske det drar i lådan.
Just nu drar det i helt andra saker. Ögonlocken är tunga och jag kommer att somna in i min säng i mitt nya sovrum med en skön känsla. Jag gjorde det! Jag tog steget till en flytt, jag vågade, jag orkade och jag hoppade när chansen dök upp.
Carpe diem kanske inte är ett så slitet ord ändå. Fånga dagen - ja, det gäller fan i mig att fånga det som finns att fånga!
Godnatt och kram från en lycklig och trött individ.
Kommentarer
Trackback