Fly(k)ttliga tankar
När jag och C flyttpackar är det lite som en fars. Han vill gärna slänga ner allt som kommer i hans väg i en låda som precis just är i hans väg. Jag vill gärna även diska spiken som tavlan hängde på...
Men det blir en bra kombination trots allt. En gasar och en bromsar.
Vet att han tyckt att jag inte började engagera mig i tid, men i november kändes det inte så aktuellt att börja packa ner strumporna...
Jag har ju allt i huvudet och när det är dags så smäller det till! Får mycket gjort på kort tid för jag har laddat länge. Vet exakt hur jag ska packa för att få uppackningen så smidig som möjligt. Skulle C fått bestämma skulle vi sovit på madrasser sedan flera veckor tillbaka fast jag förklarat att inget försvinner förrän flyttbilen kommer. Det gör den nästa vecka, den kom inte i november...
Dumt av mig att nämna att taklampan i köket kan vara bra att ha på nya stället. Då rök trappstegen fram på tre röda och vips så hade den lampan monterats ner. Så nu står man här i halvdunkel och försöker packa det som finns i köksskåpen.
Som tur är så har jag faktiskt en pannlampa så ledljus finns ju...
Går ändå rätt smidigt. Har rensat rätt bra genom åren och har inga som helst problem att slänga. Har man inte använt något på åtta år så lär man nog inte göra det de kommande åtta heller. Men, det blir ändå rätt mycket prylar och jag är skitglad att vi får några extra dagar på oss att flytta. Mycket gammal krafs dyker upp i lådorna, gamla foton, brev och nostalgi. Det har jag sparat i en speciell låda som jag ska ägna mig åt en kväll med god musik och ett gott vin.
Framtid blir som som bäst när man är vän med sin "baktid". Allt kan man inte vara vän med och det tycker jag inte man behöver heller. Alla människor som har passerat har verkligen inte varit av det goda slaget och dem spiller iallafall jag ingen tid på.
En flytt är lite av ett steg framåt i ens liv. Bryta upp från det invanda och göra något nytt. Rädsla, spänning, mod och en stor portion nyfikenhet.
Är barnslig kanske men har alltid lidit av separationsångest. Vet ingen (eller åtmistone inte någon som sagt det), som har suttit i en allmän tvättstuga och snyftat och sagt hej då. Jag har gjort det! Suttit på bänken i tvättstugan och sagt hej då till tumlaren med allt sitt ludd från alla hyresgäster. Tvättmaskinen med sitt geggiga fack från alla olika tvättmedel som passerat där. Varit nöjd och glad med beslutet att flytta men ändå en ledsen/glad känsla att lämna det invanda som är så otroligt starkt förknippat med känslor och upplevelser.
Så nu är det dags att bryta ny mark. Tar alltid några veckor i en ny dusch innan jag känner jag mig ren. Tar alltid några dagar innan jag vant mig vid nya dofter. Ja, det lät kanske konstigt men saker doftar faktiskt - även om de inte kommer från kroppens suspekta delar...
En ny bil doftar, en nytt rum doftar, en nyköpt TV-bänk doftar. Har lärt mig genom de vinprovningar jag lyckligtvis blivit inviterad till att goda saker, som vin - doftar!
Skit - ja det luktar!
Så är det också med män, de man gillar doftar gott. Där kanske ingen större raketforskning krävdes, för vem vill vara tillsammans med en svettnisse?
På det hela måste jag erkänna, jag är nöjd med både det ena och det andra. Kommer att fälla en tår eller många över att lämna min lägenhet. Inte över idioten jag en gång flyttade hit med utan över den glädje, sorg, ärlighet och kärlek som präglat dessa år. Mina söner som flugit ut och med glädje kommit tillbaka till diverse festligheter, eller bara varit här en stund och fått lite "mammavård". C:s barn som också har varit här och förgyllt både vår och sin egen tillvaro.
Nu är det nya minnen som ska präntas och en ny etapp i livet. Glad är jag som åter funnit en man att älska och att dela min tillvaro med trots att jag ibland känner att tillvaron med mig själv räcker...
Livet är en gåva, alla har förmågan egentligen att förvalta livet men många glömmer, att vid drejskivan sitter man själv.
För alla eventuella retards så betyder det att man formar sitt eget liv.
Lev väl, jag packar väl och hoppas jag överlever även detta!
Kram kram
Men det blir en bra kombination trots allt. En gasar och en bromsar.
Vet att han tyckt att jag inte började engagera mig i tid, men i november kändes det inte så aktuellt att börja packa ner strumporna...
Jag har ju allt i huvudet och när det är dags så smäller det till! Får mycket gjort på kort tid för jag har laddat länge. Vet exakt hur jag ska packa för att få uppackningen så smidig som möjligt. Skulle C fått bestämma skulle vi sovit på madrasser sedan flera veckor tillbaka fast jag förklarat att inget försvinner förrän flyttbilen kommer. Det gör den nästa vecka, den kom inte i november...
Dumt av mig att nämna att taklampan i köket kan vara bra att ha på nya stället. Då rök trappstegen fram på tre röda och vips så hade den lampan monterats ner. Så nu står man här i halvdunkel och försöker packa det som finns i köksskåpen.
Som tur är så har jag faktiskt en pannlampa så ledljus finns ju...
Går ändå rätt smidigt. Har rensat rätt bra genom åren och har inga som helst problem att slänga. Har man inte använt något på åtta år så lär man nog inte göra det de kommande åtta heller. Men, det blir ändå rätt mycket prylar och jag är skitglad att vi får några extra dagar på oss att flytta. Mycket gammal krafs dyker upp i lådorna, gamla foton, brev och nostalgi. Det har jag sparat i en speciell låda som jag ska ägna mig åt en kväll med god musik och ett gott vin.
Framtid blir som som bäst när man är vän med sin "baktid". Allt kan man inte vara vän med och det tycker jag inte man behöver heller. Alla människor som har passerat har verkligen inte varit av det goda slaget och dem spiller iallafall jag ingen tid på.
En flytt är lite av ett steg framåt i ens liv. Bryta upp från det invanda och göra något nytt. Rädsla, spänning, mod och en stor portion nyfikenhet.
Är barnslig kanske men har alltid lidit av separationsångest. Vet ingen (eller åtmistone inte någon som sagt det), som har suttit i en allmän tvättstuga och snyftat och sagt hej då. Jag har gjort det! Suttit på bänken i tvättstugan och sagt hej då till tumlaren med allt sitt ludd från alla hyresgäster. Tvättmaskinen med sitt geggiga fack från alla olika tvättmedel som passerat där. Varit nöjd och glad med beslutet att flytta men ändå en ledsen/glad känsla att lämna det invanda som är så otroligt starkt förknippat med känslor och upplevelser.
Så nu är det dags att bryta ny mark. Tar alltid några veckor i en ny dusch innan jag känner jag mig ren. Tar alltid några dagar innan jag vant mig vid nya dofter. Ja, det lät kanske konstigt men saker doftar faktiskt - även om de inte kommer från kroppens suspekta delar...
En ny bil doftar, en nytt rum doftar, en nyköpt TV-bänk doftar. Har lärt mig genom de vinprovningar jag lyckligtvis blivit inviterad till att goda saker, som vin - doftar!
Skit - ja det luktar!
Så är det också med män, de man gillar doftar gott. Där kanske ingen större raketforskning krävdes, för vem vill vara tillsammans med en svettnisse?
På det hela måste jag erkänna, jag är nöjd med både det ena och det andra. Kommer att fälla en tår eller många över att lämna min lägenhet. Inte över idioten jag en gång flyttade hit med utan över den glädje, sorg, ärlighet och kärlek som präglat dessa år. Mina söner som flugit ut och med glädje kommit tillbaka till diverse festligheter, eller bara varit här en stund och fått lite "mammavård". C:s barn som också har varit här och förgyllt både vår och sin egen tillvaro.
Nu är det nya minnen som ska präntas och en ny etapp i livet. Glad är jag som åter funnit en man att älska och att dela min tillvaro med trots att jag ibland känner att tillvaron med mig själv räcker...
Livet är en gåva, alla har förmågan egentligen att förvalta livet men många glömmer, att vid drejskivan sitter man själv.
För alla eventuella retards så betyder det att man formar sitt eget liv.
Lev väl, jag packar väl och hoppas jag överlever även detta!
Kram kram
Kommentarer
Trackback