Deppigt värre

Tror jag börjar bli deppig...
Kanske har jag varit det några veckor och inte vågat erkänna det förrän nu. Allt känns tungt och jag är så förfärligt trött. Tycker ingenting känns kul och jag hinner aldrig få pusta ut och känna mig utvilad. Ska nog deppa idag och kanske imorgon också, sedan ska jag sluta upp!

Ska ju till Helsingborg hela helgen med mina barn, C:s barn och såklart även C. Det är ju egentligen jättekul men just nu känns det som att bestiga Mount Everest. Ja, inte för att jag har bestigit just det berget men lite fantasi har man ju.

Skulle behöva en städerska, någon som motionerar hunden, lagar middag till mig varje kväll samt matlåda till dagen efter. Någon som tvättar och stryker. Bäddar sängen varje dag och vattnar blommorna. Skulle också gärna få laga en nyttig frukost varje morgon samt föna mitt hår. Kunde personen i fråga även motionera en smula varje dag åt mig skulle lyckan vara total.

Nä, jag tror jag lägger mig i soffan en stund och deppar. Mörkret har smugit sig på och jag ser inte längre dammet eller fläckarna på golvet, väldigt skönt.

Ha en trevlig kväll, själv ska jag deppa och tycka livet är skit.

Kram kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback