Ja tack till livet
Igår fyllde min pappa år. Jag grattade honom (fast han är död) och jag vet att han ler i sin himmel när jag tänkte att, ja där sparade man in lite kosing på en födelsedagspresent.
Tänk vad mycket som har hänt sedan hans förra födelsedag. Fattar inte att jag har pallat men det har varit nära ett megaras många gånger. Det som driver mig tror jag är min envisa vilja att komma till ett resultat. Problem löser man, på olika sätt givetvis, men oavsett lösning så är det en process man måste igenom. Därför tror jag det känns extra jobbigt med f.d sambon eftersom där saknades en vilja att lösa problem, istället kör man enträget på ett invant beteende som naturligtvis har lönat sig hela hans liv, annars fortsätter man ju inte. Tänk att man väljer bort familj, vänner, kärleken - ja allt för att envist hålla fast vid en livslögn? Obegripligt för en frisk människa, en självklarhet för en sjuk.
Min ambition är att ALLT går att lösa. Oavsett hur man har trasslat till det för sig så finns det en lösning. Självklart lättare om man har någon vid sin sida som stöttar men ingen annnan än man själv kan göra grovjobbet.
I fallet med min f.d sambo tvingas jag att gå igenom en process som är helt tvärtemot. Detta kan inte lösas för personen i fråga lever hellre på en lögn. Frustration har blandats med ilska, sorg och gråt och processen är och varit skitjobbig. Är inte på långa vägar färdig och vet att det kommer att ta år. Men det är det värt, för allt som göms kommer upp igen och då är det infekterat och bitterheten ligger som en rökridå över hela ens personlighet.
Jag säger JA TACK till livet! När man kämpat som en gris kommer man ut starkare, lyckligare och erfarenheter rikare.
Jag vill älska igen och våga lita på en människa, stå vid någons sida och våga känna mig trygg. Det ska jag också men kanske inte just den här veckan...
Vad vill jag nu har sagt? Jo, att min pappas död inte var förgäves. Han lärde mig hur otroligt viktigt det är att ta vara på livet och att värna om sin familj. Hur snabbt allt kan ta slut och hur det ur sorgen kan växa en tro på en ljusare framtid.
Tack för det pappsen!
Hallo framtiden - räkna med mig, det kan ni fethaja!
Kram kram
P.S Har nu en rosa ton på bloggen för att symbolisera att det närmar sig alla hjärtans dag och att det är så härligt att älska (och hata emellanåt...)
Tänk vad mycket som har hänt sedan hans förra födelsedag. Fattar inte att jag har pallat men det har varit nära ett megaras många gånger. Det som driver mig tror jag är min envisa vilja att komma till ett resultat. Problem löser man, på olika sätt givetvis, men oavsett lösning så är det en process man måste igenom. Därför tror jag det känns extra jobbigt med f.d sambon eftersom där saknades en vilja att lösa problem, istället kör man enträget på ett invant beteende som naturligtvis har lönat sig hela hans liv, annars fortsätter man ju inte. Tänk att man väljer bort familj, vänner, kärleken - ja allt för att envist hålla fast vid en livslögn? Obegripligt för en frisk människa, en självklarhet för en sjuk.
Min ambition är att ALLT går att lösa. Oavsett hur man har trasslat till det för sig så finns det en lösning. Självklart lättare om man har någon vid sin sida som stöttar men ingen annnan än man själv kan göra grovjobbet.
I fallet med min f.d sambo tvingas jag att gå igenom en process som är helt tvärtemot. Detta kan inte lösas för personen i fråga lever hellre på en lögn. Frustration har blandats med ilska, sorg och gråt och processen är och varit skitjobbig. Är inte på långa vägar färdig och vet att det kommer att ta år. Men det är det värt, för allt som göms kommer upp igen och då är det infekterat och bitterheten ligger som en rökridå över hela ens personlighet.
Jag säger JA TACK till livet! När man kämpat som en gris kommer man ut starkare, lyckligare och erfarenheter rikare.
Jag vill älska igen och våga lita på en människa, stå vid någons sida och våga känna mig trygg. Det ska jag också men kanske inte just den här veckan...
Vad vill jag nu har sagt? Jo, att min pappas död inte var förgäves. Han lärde mig hur otroligt viktigt det är att ta vara på livet och att värna om sin familj. Hur snabbt allt kan ta slut och hur det ur sorgen kan växa en tro på en ljusare framtid.
Tack för det pappsen!
Hallo framtiden - räkna med mig, det kan ni fethaja!
Kram kram
P.S Har nu en rosa ton på bloggen för att symbolisera att det närmar sig alla hjärtans dag och att det är så härligt att älska (och hata emellanåt...)
Kommentarer
Trackback