Kolsvart eller bajsbrunt?
Ja, tänka sig vilken mysig hemmakväll det blev...
Lagom till det börjar bli något vettigt på dumburken så blir det kolsvart!!! Treva sig efter en ficklampa och så kolla i proppskåpet med automatsäkringar (ja, tänk att jag visste att det heter så!)
Inte ett skit klokare efter det. Då ringer man en vän men se det blev inte ljusare för det. Till slut lotsar hyresvärden ner mig via mobiltelefonen i källaren och där sitter det riktiga proppar. Ja, så som dom såg ut när jag var barn.
Bytte hela rubbet och det small lite när jag skruvade i den ena. Jag gillar inte när det smäller och knastrar om sådana grejer. Sedan varde det ljus - ett litet tag, sen small det igen. Ner i källaren, samma procedur och hann precis upp för trappan för att kallt behöva inse att det blev kolsvart igen...
Bara att krypa till kojs. Först försökte jag läsa en bok med hjälp av en ficklampa. Fick kramp i armen av att behöva hålla i ficklampan. Fick då snilleblixten att hämta datan och ligga och surfa lite. Då börjar magen lacka ur och kallsvetten trängde fram, för då var jag redan framme i morgondagen i min tankevärd. Hur min stackars hyresvärd skulle behöva komma upp i min lägenhet för att kolla säkringarna och hur det skulle stinka av bajs för att jag inte kunnat spola.
Sittandes där på ett kolmörkt dass med magras och en ficklampa i näven fick mig nästan att börja gråta. Oron över om de skulle gå att spola eller inte var brutal.
Ja, det gick - tack och lov. I sådana här lägen tackar jag gud för någon måste det väl ändå vara som ser till en liten spädgris med magras och kontaktsvårigheter kan spola?
Puh, ibland är livet en mardröm...
Kram kram
Lagom till det börjar bli något vettigt på dumburken så blir det kolsvart!!! Treva sig efter en ficklampa och så kolla i proppskåpet med automatsäkringar (ja, tänk att jag visste att det heter så!)
Inte ett skit klokare efter det. Då ringer man en vän men se det blev inte ljusare för det. Till slut lotsar hyresvärden ner mig via mobiltelefonen i källaren och där sitter det riktiga proppar. Ja, så som dom såg ut när jag var barn.
Bytte hela rubbet och det small lite när jag skruvade i den ena. Jag gillar inte när det smäller och knastrar om sådana grejer. Sedan varde det ljus - ett litet tag, sen small det igen. Ner i källaren, samma procedur och hann precis upp för trappan för att kallt behöva inse att det blev kolsvart igen...
Bara att krypa till kojs. Först försökte jag läsa en bok med hjälp av en ficklampa. Fick kramp i armen av att behöva hålla i ficklampan. Fick då snilleblixten att hämta datan och ligga och surfa lite. Då börjar magen lacka ur och kallsvetten trängde fram, för då var jag redan framme i morgondagen i min tankevärd. Hur min stackars hyresvärd skulle behöva komma upp i min lägenhet för att kolla säkringarna och hur det skulle stinka av bajs för att jag inte kunnat spola.
Sittandes där på ett kolmörkt dass med magras och en ficklampa i näven fick mig nästan att börja gråta. Oron över om de skulle gå att spola eller inte var brutal.
Ja, det gick - tack och lov. I sådana här lägen tackar jag gud för någon måste det väl ändå vara som ser till en liten spädgris med magras och kontaktsvårigheter kan spola?
Puh, ibland är livet en mardröm...
Kram kram
Kommentarer
Postat av: Maggan
Ja fy fan, livet är hårt ibland, puh
Trackback