Skitdagar är ett nödvändigt ont
Japp, då har det varit en skitdagsvarning igen. Gårdagen var vidrig på alla sätt och vis. Fast inte egentligen, har oerhört mycket att vara tacksam över men ibland behöver man få strunta i det och bara vara arg och grinig! Sådana här bajsdagsvarningar hänger av någon underlig anledning ihop med den månatliga regleringen (shit, vilka ord jag kan)!
Är nog tyvärr fortfarande för ung för menopausen (jajamen, idag har vi huvudet med oss) och se där har vi ytterligare en bra grej att lägga till min lista med positiva saker som väntar mig som pensionär.
Igår var jag sjukt hungrig hela tiden och vad gjorde jag då? Jo, åt och åt och åt...
Har inte ätit glass på säkert 6 månader och jag tog igen det med råge. Vem lurar man när man inhandlar choklad med 70% kakaohalt med en smarrig fyllning av hasselnöt och nougat och inbillar sig att en ruta är nog???!!!
Hur mår man när man har vräkt i sig? Jo, skit. Vem skyller man på? Sig själv. Hur mår man då? Skit....
Pressar mig själv med en massa dumma tankar om jobb. Ja, inte att man måste jobba för det har jag ju fattat men frågan är med vad? Är mitt fokus rätt inställt och sysslar jag med rätt grejer?
Vet i fan om inte jag även hade en liten släng av meningen med livet också, strax innan läggdags.
Ja, som alla förstår var det en tuff dag igår.
Även idag har gårdagen släpat med lite men fick börja morgonen med att blicka ut över Helgasjön utanför Växjö och lyssna på en sprakande brasa och samtidigt läppja på en kopp nybryggt kokkaffe, så det är iallafall på bättringsvägen. Förhoppningsvis är jag tillbaka i matchen igen imorgon!
Tack och lov att dessa dagar inte inträffar så ofta och att jag någonstans vet hur jag ska genomlida dom. Visst kan ljuset i tunneln vara ett tåg men jag säger som Roland, efter regn kommer solsken.
Har du en skitdag - så njut, för imorgon kan du vara sådär sjukt lycklig och kär igen!
Kram kram