tjockatantenistan

Premiärturen på hojen är avklarad. Var lite rädd och skakig innan jag kommit upp och iväg. Visst är man ringrostig, körde max 3 gånger förra året men det ska bli mer i år. Kicken eferåt när man lyckats köra en tur, tanka, stanna vid stopp utan att välta och lyckats både få ut och in hojen i garaget, är så himla härlig. Man känner sig så lycklig och fri!

Skinnbyxorna hade krympt i garderoben och det var bara att inse att knappen inte gick att knäppa. Hur det kändes? För jävligt och jag vill bara slå mig själv för att jag låtit det bli såhär. Ska verkligen behålla både känslan och framförallt synen igår när jag liggandes på sängen genomsvettig lyckades få upp endast dragkedjan och sedan fick  dra åt skärpet istället för att knäppa knappen. Hur det såg ut förstår ni säkert. Som en stor jävla muffins!

Efter turen med hojen blev det skogspromenad med goda vänner och den håriga prylen. Lite fika på en filt i vårsolen och jag passande på att träna hårbollen som nu måste sättas igång för den kommande tävlingssäsongen.
Tillsammans med uppfödaren håller jag på att titta ut en lämplig kille till Mysa som ska få bli mamma kanske framåt hösten. Vill gärna tävla henne en hel säsong först. Spännande värre och mina raggningstips behöver hon inte anamma för dom verkar ju inte funka ändå. Kanske skulle jag anamma hundarnas tips istället - fullständig inspektion i grenen och bakpartiet, toppat med lite slick i mungipan och som grädde på moset lite torrjuck.

...var det egentligen någon större skillnad i tillvägagångsätt?

Ha en fortsatt underbar i vårsolen och får jag höra en människa till mala om att nu måste fönstrena putsas så golvar jag den!

Kram kram