Till en annan dimension

I torsdags kväll 21.50 fick pappa äntligen kila vidare. Jag stack från sjukhuset strax efter åtta på kvällen och någonstans kändes det att nu var det sista gången. Det är så overkligt alltsammans men på något sätt så går dagarna vidare. Begravningen blir på måndag med enbart familjen och det är hans och mammas vilja.
På något sätt är den dagen ett slags avstamp och livet går in i en ny fas. För mamma blir det en omställning till att vara singel och att finna nya sätt att leva i sin vardag. Är inte speciellt orolig för henne för jag har en konstig känsla inom mig att mamma kommer att få många härliga år framöver trots allt.
Även för pappas del tror jag det är bra. Att han kommer att spöka för mig undrar jag då han till naturen är väldigt lat...
Men visst vore det kul att få en påhälsning!
Två ynka månader tog det från det att han fick sitt cancerbesked till att han avled. Snabbt jobbat och så väldigt mycket farsan. Han har alltid haft bråttom och dåligt med tålamod och även här gick det undan som fan.

Min fasta övertygelse är att han nu har tagit sig till en annan dimension och har fått återse alla de sina som tidigare har kilat vidare. Vårt liv här på jorden känns alldeles för kort och meningslöst om inget annat väntar oss. Kanske blir hans nya jobb att ligga naken på ett moln med hakan i händerna och bara flumma runt på molntussar hela dagarna. (Bara han inte dyker upp som bokmärke endera dagen...)

Livet går vidare och jag är tacksam för den tid jag fick med min lilla pappa. Nu får vi se till att mamma håller sig på jorden ett bra tag till. Syrran har avkrävt henne ett löfte att hon ska meddela två år i förväg om hon tänker kila vidare.

Martin, min äldsta son har förövrigt döpt om mig och syrran till Jamilla och Jelena då han tycker att vi med våra heroiska styrkeinsatser påminner honom om två avdankade ryska kulstöterskor...

Kram på er och stort tack för alla telefonsamtal, sms och mail. Det känns skönt att veta att man inte är ensam i stora världen trots att man påminner om en rysk kulstöterska....

Kommentarer
Postat av: Alex

Du är verkligen inte ensam gumman hör av dig när du orkar...

Postat av: Ansi

Sänder en tanke till dig!!! Kram

2008-06-11 @ 14:59:10
Postat av: Maggan

Du har så rätt att livet går vidare och vi som är kvar måste ta tillvara det vi har. Visst kan det kännas som en jävla uppförsbacke (speciellt jag som slåss med mina demoner på morgonen) men vis (säger man så?)av erfarenhet så blir allt ganska bra tillslut. Kjaaaam på dej

2008-06-11 @ 21:47:19
Postat av: Anonym

Jag känner med dig, men det är inte mycket här i livet som vi människor inte orkar med, döden är en sak. Minns honom som han var när han var som bäst! /N

2008-06-13 @ 20:52:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback