Mot slutet
Idag blev det iltransport med pappa till sjukhuset. Han fick andningsproblem och med det panik såklart. Så nu kommer han förmodligen aldrig mer hem men han fick iallafall vara hemma med mamma i 2 veckor precis på dagen. Så nu har de hunnit prata färdigt (så färdig man nu kan bli) och han kände sig trygg att vara tillbaka på sjukhuset igen. Mitt i all förtvivlan, rädsla och sorgsenhet har vi iallafall kunnat skratta åt eländet idag. Syrran och jag var med och bar hem pappa och idag var vi med att bära ut honom också. Känns bra och pappa är glad att vi två och mamma kommer så bra överens som vi gör. Fast lite irriterad blev han på oss när vi flabbade för högt...
När vi stånkade och levde tillsammans med ambulansmännen idag så viskade jag halvhögt till syrran att fyll nu inte byxorna när du tar i. Naturligtvis bröt vi alla ihop i ett asgarv och det kändes skönt att få skratta. Jag och syrran är som två misslyckade sumobrottare men vi räds inte för att ta i. Mamma som är lite klen fick hålla syrgastuben så imorgon har hon nog träningsvärk.
Nu hoppas jag innerligt att min pappa får somna in lugnt och skönt under natten. Sedan ska jag se till att min mamma får sova i minst en vecka för det är hon värd.
Livet går av någon konstig anledning vidare, precis hela tiden oavsett vad som händer. Det känns skönt och nu ska jag ta mig en stor whiskey och njuta av denna dagen som kanske var min sista tillsammans med min pappa. Så härligt att vi alla var med farsan idag och hjälpte honom till ro.
Tack alla ni underbara människor i min närhet som stöttar med att bara finnas till.
Kram på er alla
När vi stånkade och levde tillsammans med ambulansmännen idag så viskade jag halvhögt till syrran att fyll nu inte byxorna när du tar i. Naturligtvis bröt vi alla ihop i ett asgarv och det kändes skönt att få skratta. Jag och syrran är som två misslyckade sumobrottare men vi räds inte för att ta i. Mamma som är lite klen fick hålla syrgastuben så imorgon har hon nog träningsvärk.
Nu hoppas jag innerligt att min pappa får somna in lugnt och skönt under natten. Sedan ska jag se till att min mamma får sova i minst en vecka för det är hon värd.
Livet går av någon konstig anledning vidare, precis hela tiden oavsett vad som händer. Det känns skönt och nu ska jag ta mig en stor whiskey och njuta av denna dagen som kanske var min sista tillsammans med min pappa. Så härligt att vi alla var med farsan idag och hjälpte honom till ro.
Tack alla ni underbara människor i min närhet som stöttar med att bara finnas till.
Kram på er alla
Kommentarer
Trackback