Kan inte lyckas jämt...

Ikväll har jag tävlat med hunden i lydnadsklass 1. Gick sådär för hon fick för sig att alla apportbockar och andra attiraljer som låg på bänken vid domaren och tävlingsledaren skulle vaktas. Så varenda gång tävlingsledaren kommenderade mig så skällde hundafan och var totalt fokuserad på bänken och prylarna. Inte blev det bättre av att jag lät som en kommandosoldat. I vanliga fall har jag en ganska lugn och snäll röst. Men jag var nervös och när hon betedde sig som hon gjorde blev jag ännu stirrigare. Kanske berodde det på min begynnande mustasch? Kanske är jag på väg att bli man? Börjar jag springa omkring och ta mig själv i skrevet stup i kvarten är det ytterligare ett tecken på detta och då vill jag verkligen att någon stoppar min transformation...

Nu ska jag försöka efteranmäla mig till en ny lydnadstävling i nästa vecka för att få rutin och lära mig att hantera nervositeten. Det är detta som är charmen med hundsport, man vet aldrig vad som kan hända! Fast lite besviken är jag allt, vill ju så satans gärna lyckas...

Nu tar vi helg och imorgon ska det bli ett hejdundrandes födelsekalas för Ninni. Tänk att jag har så gamla vänner som fyller 50!!!! Men så länge hon inte luktar lik så går det bra. Ska bli roligt och jag hoppas att han däruppe kan vattna någon annan del av Sverige imorgon eftermiddag och kväll.

Ha en trevlig helg!

Kram kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback