Sjuk
Jag är sjuk och det är förfärligt tråkigt. Förkylningen bröt ut i torsdags men då höll jag mig uppe med hjälp av ren jävla tjurighet, ett kraftigt gäng Alvedon/Ipren och en innerlig önskan att inte missa inplanerade aktiviteter den dagen.
Sedan blev det störtdykning och har legat, fredag, lördag, söndag. Trodde i min enfald att idag skulle allt vara okej igen men efter morgonpromenaden var jag tvungen att skynda mig in och titta om det verkligen satt en yxa i skallen eller inte. Ryggläge igen och nu har jag kravlat mig upp en stund för att tvätta lite och kolla mail.
Jag erkänner utan omsvep att jag är en riktig gnällröv när jag är sjuk. Helt klart i paritet med en man som är sjuk. Kan berätta för min kära mamma att det har inte blivit bättre med åren. Vill fortfarande ha sällskap dygnet runt, även om jag sover i feberångor. Vill höra jättemånga gånger hur synd det är om mig och kalla handflator på pannan tas tacksamt emot. Som tur är gillar min sambo att pyssla om mig och har inget emot att själv inta ryggläge även i friskt tillstånd.
Men nu börjar det bli fruktansvärt tråkigt. Jag vill träna hund, gå långpromenader, köra på min Orbitrekk, jobba och vara så där full av energi som man faktiskt är oftast. Så imorgon hoppas jag att ordningen är återställd och jag lovar att bara jag blir frisk nu ska jag inte gnälla på mörkret för jag vill kunna gå UT OCH GÅ!
Sådana här dagar gör att man sätter stort värde på att vara frisk.
Avslutningsvis kan jag berätta om en av mina kära vänninor (hon som har problem med att fånga dagen för hon kan inte ens ta en lyra) som i fredags efter sitt jobb kom förbi för att hämta en bok jag lånat. När hon står där på trappan, frisk och sund med en hel helg oskårad och med glad röst säger: -Jag tog med en ny bok till dig så du har något att läsa nu när du är sjuk. Min glädje visste inga gränser. Då halar hon iskallt upp Sven-Bertil Taubes memoarer...
Skitbra, för jag hade ju inte alls tänkt mig en gripande deckare eller något liknande utan en liten jävla Rönnerdal som skuttar med ett skratt ut sin säng var ju precis min största önskan. Men jag ska läsa den men inte nu. Känner att jag måste vara väldigt frisk för att sätta tänderna i den och kanske ska jag vänta tills jag fyllt 60!
Ha en härlig kväll önskar Snoris
Sedan blev det störtdykning och har legat, fredag, lördag, söndag. Trodde i min enfald att idag skulle allt vara okej igen men efter morgonpromenaden var jag tvungen att skynda mig in och titta om det verkligen satt en yxa i skallen eller inte. Ryggläge igen och nu har jag kravlat mig upp en stund för att tvätta lite och kolla mail.
Jag erkänner utan omsvep att jag är en riktig gnällröv när jag är sjuk. Helt klart i paritet med en man som är sjuk. Kan berätta för min kära mamma att det har inte blivit bättre med åren. Vill fortfarande ha sällskap dygnet runt, även om jag sover i feberångor. Vill höra jättemånga gånger hur synd det är om mig och kalla handflator på pannan tas tacksamt emot. Som tur är gillar min sambo att pyssla om mig och har inget emot att själv inta ryggläge även i friskt tillstånd.
Men nu börjar det bli fruktansvärt tråkigt. Jag vill träna hund, gå långpromenader, köra på min Orbitrekk, jobba och vara så där full av energi som man faktiskt är oftast. Så imorgon hoppas jag att ordningen är återställd och jag lovar att bara jag blir frisk nu ska jag inte gnälla på mörkret för jag vill kunna gå UT OCH GÅ!
Sådana här dagar gör att man sätter stort värde på att vara frisk.
Avslutningsvis kan jag berätta om en av mina kära vänninor (hon som har problem med att fånga dagen för hon kan inte ens ta en lyra) som i fredags efter sitt jobb kom förbi för att hämta en bok jag lånat. När hon står där på trappan, frisk och sund med en hel helg oskårad och med glad röst säger: -Jag tog med en ny bok till dig så du har något att läsa nu när du är sjuk. Min glädje visste inga gränser. Då halar hon iskallt upp Sven-Bertil Taubes memoarer...
Skitbra, för jag hade ju inte alls tänkt mig en gripande deckare eller något liknande utan en liten jävla Rönnerdal som skuttar med ett skratt ut sin säng var ju precis min största önskan. Men jag ska läsa den men inte nu. Känner att jag måste vara väldigt frisk för att sätta tänderna i den och kanske ska jag vänta tills jag fyllt 60!
Ha en härlig kväll önskar Snoris
Kommentarer
Postat av: Ansi
Krya på dig! Kommer kanske förbi på en kopp kaffe på torsdag. Kram
Trackback