tjockatantenistan

Inget direkt flyt med bloggandet på sista tiden men så blir det ibland. Har lite för mycket fokus på annat trams just nu som tar enormt mycket energi. Livet är förbanne mig ingen räkmacka. Tycker att uppförsbackarna blir jävligare och jävligare för varje gång. Sedan hör man så mycket konstigt som händer runt omkring en så man blir alldeles snurrig. Nu vet jag att jag kan inte rädda alla stackars själar som gömmer sig bakom sina  fasader men fy vilket medvetande jag har fått beträffande familjeöden där sjukdomar i själen finns. Tänk så enkelt det ändå är med en sjukdom som är synlig eller har en tydlig diagnos. Att vara sjuk i själen anses inte som "rumsrent" men jag tror ändå att det är en uppåtgående trend att må skit därinne. Bara för att pigga upp mig själv lite grann och kanske även någon annan kan jag ju skoja till det  med lite olika benämningar på uttryck som typ: livet är inte någon räkmacka eller...

bananskalen låg inte precis där jag gick
skidvallan räckte bara till stavarna
inte så lätt att se ljuset i tunneln när man har huvudet i arslet (världens smidigaste man, han som kröp in i röven och försvann)
inte så lätt att ha tur som en tokig när man är smart

avslutningsvis en underbar en som jag fick av Koolingen:
Framtiden ser ut som en babianröv, färgglad och full av skit....

Ha en bra dag för det verkar ändå vara det bästa alternativet!