Efterdyningar
Att dieta är lite som att ha småbarn igen. Planera matinköpen och matsedlar, laga på speciella tider - ja, en jäkla planering helt enkelt. Det är väl det som är hemligheten kanske, att man undviker fällorna. Lagar maten och äter på speciella tider för att inte bli sådär vrålhungrig och stoppa i sig det som råkade finnas hemma för stunden.
Har faktiskt gått ner 1,5 kg på Detoxveckan. Nu är ju det som en fis i rymden visserligen men det är ett steg på rätt väg. Nu är det GI som gäller och det ska bli spännande. Igår var första dagen och jag var inte hungrig en endaste gång. Visst är det tjatigt med denna förbannade kaninmaten till alla måltider men det är ju bara att välja. Ska jag lyckas så får jag köra linan fullt ut annars kan jag lika gärna fortsätta att vara en knubbsäl resten av mitt liv och det vill jag ju inte! Jag vill vara en mindre knubbsäl...
I morse när jag gick min morgonrunda med den ludna prylen kom det en taxi och släppte av en kille med rullstol vid skolan. Han tog sin rullstol själv och rullade den mot ingången, upp för en liten trappa och slutligen öppnade han dörren och baxade in den, alldeles själv.Benen petade åt varsitt håll så han hade uppenbara problem med dessa bestyr. Min första tanke var, vilken taskig taxichaufför som inte hjälper honom. Sedan slog det mig, kanske är det just detta som är den killens styrka, att han faktiskt gör allt det där själv. Skulle allt serveras honom trots hans svårigheter så skulle han ju inte hjälpas. Han skulle bara bli mer hjälplös.
Lite så är det i livet, när man ligger där och känner sig så satans hjälplös och ynklig, det är ju precis då man inte behöver någon som ömkar en. En spark i arslet och lite av killen med rullstolens styrka och självaktning.
Finns otroligt mycket att vara tacksam över och idag ska jag ta mig en sådan dag, vara tacksam över att jag i ett större perspektiv faktiskt har små skitproblem. Detta stämmer nog in på de flesta. Så idag, rycker vi upp oss och slutar självömka. Höj blicken och inse att du själv är en av miljarder människor på jorden och inte viktigast för de miljarderna utan för dig själv.
Kram kram
Har faktiskt gått ner 1,5 kg på Detoxveckan. Nu är ju det som en fis i rymden visserligen men det är ett steg på rätt väg. Nu är det GI som gäller och det ska bli spännande. Igår var första dagen och jag var inte hungrig en endaste gång. Visst är det tjatigt med denna förbannade kaninmaten till alla måltider men det är ju bara att välja. Ska jag lyckas så får jag köra linan fullt ut annars kan jag lika gärna fortsätta att vara en knubbsäl resten av mitt liv och det vill jag ju inte! Jag vill vara en mindre knubbsäl...
I morse när jag gick min morgonrunda med den ludna prylen kom det en taxi och släppte av en kille med rullstol vid skolan. Han tog sin rullstol själv och rullade den mot ingången, upp för en liten trappa och slutligen öppnade han dörren och baxade in den, alldeles själv.Benen petade åt varsitt håll så han hade uppenbara problem med dessa bestyr. Min första tanke var, vilken taskig taxichaufför som inte hjälper honom. Sedan slog det mig, kanske är det just detta som är den killens styrka, att han faktiskt gör allt det där själv. Skulle allt serveras honom trots hans svårigheter så skulle han ju inte hjälpas. Han skulle bara bli mer hjälplös.
Lite så är det i livet, när man ligger där och känner sig så satans hjälplös och ynklig, det är ju precis då man inte behöver någon som ömkar en. En spark i arslet och lite av killen med rullstolens styrka och självaktning.
Finns otroligt mycket att vara tacksam över och idag ska jag ta mig en sådan dag, vara tacksam över att jag i ett större perspektiv faktiskt har små skitproblem. Detta stämmer nog in på de flesta. Så idag, rycker vi upp oss och slutar självömka. Höj blicken och inse att du själv är en av miljarder människor på jorden och inte viktigast för de miljarderna utan för dig själv.
Kram kram
Kommentarer
Trackback