Förhållande

I förhållanden som har några år på nacken brukar det ibland heta att man slipat av kanterna och liksom växt tillsammans. Är inte det bara en ordförvrängning av att man helt enkelt resignerat? Man orkar inte längre ta strid eller har inget som helst intresse av att göra sig varken synlig eller hörd i förhållandet. Det tuffar liksom på utan varken dalar eller toppar, bara sådär jävla skittråkigt?
Man fyller sin tillvaro med arbete, shopping, matlagning, kanske en hobby och lite kul med polarna? Saken därhemma är helt enkelt en utfyllnad i soffan, ungefär som man späckar en kalkon full med katrinplommon för att det liksom ska vara något i det där gigantiska jättehålet? Precis som med en överkonsumtion av katrinplommon kan det det bli av ett förhållande som dött, helt plötsligt får man magknip och en förfärlig diarré.
Vad är receptet på det då? Ja, skit på dig eller byt ut fyllningen...

En sexuellt otillfredsställd kvinna kan få Saddam Hussein och Idi Amin att framstå som kastratsångare i en tysk gosskör...

I´m so pissed off...


Kommentarer
Postat av: lotta

Jobbig reflektion hörru Du - men å andra sidan håller väl knappast "min" tes heller - att tro alla har det fantastiskt tills motsatsen är bevisad. Men jag gillar den, mer "jungfrulik" liksom.

Däremot gillar jag fr.om nu inte katrinplommon, blir ibland för tydligt när man läser och "ser" i bilder.

Please be happy again - denna sommar kommer du dessutom inte behöva släpa på paraplyet!

Kramizar

2008-05-20 @ 09:48:48
Postat av: Anonym

Vet du vad det värsta är? Jag gillar ju katrinplommon...

2008-05-21 @ 15:36:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback